Jag tänkte berätta om min första riktiga tävling. Eller, ja - det var en klubbtävling på ridskolan.

Jag hade inga förväntningar, eftersom det var min första tävling med Roy. Jag hade ridit honom ganska mycket och kände mig ganska säker på att tävla med honom. Jag anmälde mig som sagt utan några förväntningar, utan mest för att det skulle vara roligt.

Det fanns en 40 klass och en 70. Jag valde 70, för det kändes som en bra höjd för både mig och Roy. 40 kändes ganska lågt - Roy skulle knappt behöva hoppa, utan hade kunnat galoppera över utan problem. Men det var inte tanken, utan vi båda skulle få jobba lite.

 

Jag var i stallet ganska tidigt och hjälpte till med att bygga banan. Jag försökte då borra in banan och omhoppningen i huvudet. Det var ingen komplicerad bana, men jag ville inte känna mig osäker. Roy kände på sig att det var tävling och var ganska jobbig i stallet. Han steppade runt i spiltan och stod och tittade onödigt mycket och länge på allt och alla... Men han blev fin!

Jag själv var ganska lugn ända tills vi skulle in till framhoppningen. Då kom nervositeten och fjärilarna i magen...

 

Roy var pigg under framhoppningen. Han lyssnade halvt på mig och hans små ben gick som trumpinnar. Jag fick lägga en del volter och göra lite tempoväxlingar och till slut slappnade han av och lyssnade. Vi hoppade fram ett par gånger åt båda hållen först på ett kryss och sedan på en oxer. Roy hoppade ganska fint och lyfte ordentligt på benen.

 

När det var vår tur hade vi fått värma upp ordentligt. När jag fått startsignal fattade jag galopp och fick öka lite för att få honom att lyssna ordentligt på skänkeln. Första hindret kom vi på bra, och Roy hoppade bra. Alla hinder gick riktigt bra - Roy lyssnade och var taggad på att hoppa. Vi kom felfritt runt banan med en bra tid, och sedan var det omhoppning direkt efter. Roy var lite trött men kändes ändå ganska taggad de första hindrena. Jag hade varit säker på alla andra hinder och hur jag skulle rida, men vägarna i omhoppningen var kluriga. Jag valde den lite längre vägen men då blev Roy lite osäker på vilket av hindrena han skulle hoppa. Jag smackade och styrde honom mot hindret, men han tyckte väl inte att jag hade visat honom tydligt nog eller nåt - jag vet inte vad som pågår i lille ponnyns huvud... Jag hade också blivit lite osäker - och då stannade han såklart. Jag tänkte inte så mycket på det, utan styrde bara på det igen och då hoppade han det utan problem. Det var bara ett missförstånd mellan oss och lille känslige ponnyn hade direkt känt det. Resten av omhoppningen gick utan problem (var bara ett hinder kvar).

 

Jag var jättenöjd med både mig själv och Roy. Det var vår första tävling, och det hade gått jättebra hela tiden. Stoppet var helt enkelt bara en miss från min sida, men det gjorde inte så mycket.

 

Bilder fotade av Victoria Mihajlovic.

Fin entré osv...

Nu är ännu en skolvecka avklarad. Redan två veckor, dem har gått riktigt fort.

Jag har varit lite duktig idag. Vi skulle ha någon typ "OS-dag" i skolan men vi gjorde typ inget, så istället joggade/powerwalkade jag och Clemmie en runda. Det var faktiskt ganska skönt att verkligen få röra på sig, vädret var också bra eftersom det inte var varken för varmt eller för kallt.

Idag ska jag och mamma ha "räkskiva". Jag bryr mig egentligen inte om det är kräftor eller räkor - bara jag får vitlöksbröd, haha.. Sedan blir det fredagsmys!

 

Bild på söööta Maya.

Vikarien på SO:n idag hade med sig en likadan telefon (inte som hon använde) som Ingvar har, som jag alltid brukar gnälla på att han borde skaffa en ny... Haha, tyckte att det var lite roligt att det var samma sort, som fanns för typ tolv år sedan.

(Ingvar har dock en blå)

Jag har inte direkt något att blogga om idag. Har varit i skolan, fotats för skolkatalogen (och individuellt, såklart) och sedan kommit hem till nybakad äpplepaj. Lyx!
Annars har jag väl inte gjort något speciellt idag, jag har varit ute och sprungit, myst med hundarna...
Ska nog lägga mig lite tidigare idag så att jag får sooova ut...

Ganska onödigt inlägg - men det är bättre än inget'
Älskar lilla ponnyprinsessan så mycket!

 

 

Usch och fy, vad det har regnat i eftermiddag...

Det har verkligen öst ner, och såklart skulle vi på teater idag. Det gör vi varje år - det är tradition. Haha, jag och Ingvar trotsade regnet och gav oss iväg, och det slutade faktiskt regna efter en kvart ungefär. *pust*

Idag så hade vi en annan sak inplanerad - som jag inte berättat för bloggen än - men det var vi tvugna att ställa in, då jag igår var så duktig och ramlade på en hel jäkla grind. Har skrapat upp insidan av båda låren, båda knäna och sen har jag lite annat smått och gått lite överallt. Bara jag som lyckas.^^

Imorgon är det måndag, vilket betyder skola, men förhoppningsvis inte några läxor. Vi har mjukstart på måndagar vilket är skönt, då jag kan vara sjukt seg då...

 

Jag har så länge jag kan minnas alltid tyckt extra mycket om welshponnyer - och såklart skulle min drömponny vara en welshponny/welsh partbreed. Jag vet egentligen inte varför jag tycker så mycket om welshponnysar, men jag tycker att dem har så himla vackra huvud, och dem jag träffat har haft väldigt starka, envisa men härliga personligheter...

 

Jag föredrar dressyr, men tycker att det är väldigt roligt att hoppa ibland. Jag tycker också att det är mysigt att rida ute. Jag hade nog velat ha en hopponny som jag skulle kunna utbilda i dressyr, och utbilda vidare i hoppningen - eller tvärtom (en dressyrponny att utbilda i hoppning...). Jag hade nog helst velat ha en lite yngre ponny, som jag kan utvecklas tillsammans med. En ponny jag får jobba med - inte bara sitta och "åka" häst, liksom.

 

Utseendemässigt är egentligen absolut inte viktigt - inte rasen heller, men welsh är ju min favoritras. Men ag går väldigt mycket efter känsla, det viktigaste är att klicka med ponnyn, att skapa ett band och bli kompisar. Man ska kunna lita på sin ponny, och tvärtom.

 

I ridningen så föredrar jag faktiskt heta ponnyer. Haha, då menar jag inte hästar som sticker så fort dem har chansen eller så, utan ponnyer som har bjudningen naturligt - hellre för mycket än för lite. Men det viktigaste är som sagt att man har kul tillsammans - från hästryggen också!

 

Jag skulle vilja ha en ponny med mycket personlighet, men som är villig att lära sig, och är samarbetsvillig. Man kan såklart inte vänta sig att ponnyn varje dag ska kunna gå som en klocka, alla har ju dåliga dagar.  Men om man inte är samspelt med hästen fungerar inget, och då försvinner det roliga. Jag söker inte en ponny jag kan ta till SM eller tävla de högre klasserna, men inte heller en ponny som jag bara rider runt på. Nej, nej - absolut inte..! Jag vill kunna sätta mål och som sagt utvecklas.

 

Connie är min drömponny nu, underbar och världens goaste!

Bjuder på lite bilder på mina goa hundar.
Dem är riktigt bra kompisar och Clemmie har verkligen tagit på sig mammarollen. Hon är mjuk men bestämd mot Maya när hon tycker att det blir för mycket, men för det mesta så busar dem som åttaveckors-valpar båda två... Maya är heeelvild, och det ser ni på vissa bilder, haha...
Clemmie säger till Maya att det blir lite mycket...

Och som ni ser är dem galna båda två...

Men som tur är blir dem i alla fall trötta nån gång...

(vissa bilder är redigerade)

Idag var jag i stallet vid halv elva. När jag kom insåg jag hur mycket jag verkligen saknat Connie på en vecka. Myste lite extra med henne, och ryktade och pysslade med henne. Hon var duktig och go som vanligt!

 

Ridpasset idag gick ut på att få hästarna låga i formen och mjuka i båda varven. Vi skulle rida på en mindre fyrkant och göra volter utåt på kortsidorna. Connie var småseg och lite stel i början, men när jag galopperat fram henne piggnade hon till lite grand. I galoppen tog hon bettet bra och gav ett bra stöd. Hon galopperade på med stora steg, men jag fick jobba lite med att hålla igång den galoppen.

 

När vi började med övningen tyckte hon att det var väldigt jobbigt att verkligen behöva trampa under sig. Volterna gick dock över förväntan - då var det inte några problem att trampa under sig! Volterna brukar hon tycka är lite jobbigt, men idag jobbade hon på rikigt bra. Jag kunde verkligen samla ihop henne och ställa henne inåt, för att sedan mjukt ställa om. Hon var riktigt duktig och tog bettet utan att hänga fast i det.

  Hon mjuknade i hela kroppen mot slutet och travade på bra med lite längre steg. Vi avslutade passet med en skrittrunda ut runt hagarna. Connie fick gå på långa tyglar och skritta av i ett tempo hon valde själv. Hon tycker att det är roligt att komma ut, så hon gick som vanligt med kvicka steg och öronen spetsade!

 

Jag är överlag nöjd med passet, även om det inte är ett av de bästa vi haft.

 

Bild på en go & glad ponny!

... hundar har vi! Dem är så himla goa båda två - Maya är världens goaste och gladaste och Clemmie är så himla duktig med henne. Hon har tagit på sig mammarollen och både busar och uppfostrar henne. Duktiga Clem!

 

Vi hämtade henne i onsdags och sedan dess har det varit skola från åtta till tre (kommer inte hem förrän halv fyra, fyra) och resten av dagarna har varit fulla med bus och valpmys.

 

Bjuder på en bildbomb från våra dagar tillsammans, hon utvecklas och lär sig saker fort och är alltid med på noterna.

 

Dag 1 (när vi hämtade henne)

Dag 2 & 3

Hon är svår att fånga på bild, och hon är ännu sötare i verkligheten...

Snart hämtar vi hem vår lilla tjej! Ska bli sååå roligt, ser verkligen fram emot att få hem lilla Maya.

Jag tar med kameran och försöker knäppa några bilder.

 

Maya - 7 veckor.

 

Absoluta favoritbilden på henne - hon är ju för söt..!

 

(alla bilder är tagna av uppfödaren)

Nu har skolan kört igång igen. Eftersom vi flyttar till Ängelholm/Munka Ljungby får jag gå i skolan där. Det var såklart extra nervigt då jag aldrig bytt skola utan att känna någon. Men det fungerade - jag överlevde, ju...

 

Jag har inte skrivit om det här på bloggen - men den 1 oktober flyttar vi till en liten gård. Där finns stall, paddock, fina ridvägar och stooora hagar - så jag kan ha häst där!

Jag ser verkligen fram emot det, det är ett jättefint hus och riktigt mysigt på hela gården. Love it!

 

Imorgon är det skola tio över åtta till tre - mjukstart var det ja'

Sedan på onsdag åker vi till Göteborg och hämtar Maya, och då är jag ledig.

Torsdag och fredag fokuserar jag på skolan, och sedan på lördag är det ridining på finaste lilla Connie. Ska dit ganska tidigt och fixa och mysa med henne. Sedan på söndag ska jag och mamma ner till Malmö och ... det får inte ni på bloggen veta än! Skriver mer om det när jag vet mer om det...

 

Bild på huset.

Igår fick jag äntligen rida Connie igen!

Har inte gjort det på hela sommaren...

 

Jag kom till stallet vid tio och ryktade henne noggrant och myste med henne. Hon fick stå i spiltan idag, bra för henne att göra det också, annars har jag alltid henne i spolspiltan. Hon skötte sig jättebra (men Mickey var ju inte där), och var som vanligt hur go som helst. Världens goaste!

Jag har ju varit lite nervös över att få rida henne då det är ett par till i nya gruppen som vill rida henne. Jag var helt inställd på att få rida någon helt annan häst, förhoppningsvis någon jag tyckte om. Vi var  tre stycken som ville ha henne, så vi lottade - och guess what?

 

Hon var lite småseg när vi skrittade fram, men hon brukar komma igång. Vi red ute i paddocken så jag lät henne titta lite när vi skrittade fram. Sedan när vi tog tyglarna och började känna på hästarna var Connie riktigt duktig. Hon tog bettet självmant och jag behövde bara lirka lite för att hon skulle höja ryggen. Jag fick alltså mest fokusera på att få fram henne för skänkeln. När vi skrittade och travade fram var hon också lite seg, men mjuk och fin i munnen. Hon ville verkligen göra vad jag bad henne om, det märkte jag, så det jag fick jobba på var bjudningen. När vi travat fram en stund tyckte Helen att jag skulle låta henne sträcka ut så att hon kom igång - så jag fattade galopp och lät henne galoppera på - och då vaknade hon! Hon brukar vakna när hon får galoppera. Hon längde på steget och böjde på halsen. Duktig ponny!

Hon var jättefin i galoppen också, sänkte nacken och höjde ryggen. Hon blev till och med lite föör pigg emellanåt, haha. Vi avslutade med en liten runda i skogen, hon fick gå på långa tyglar och hon tyckte nog att det var riktigt skönt. Hon gick med öronen spetsade och var jättegldad!

 

Jag är jättenöjd, det var första passet på terminen, och hon skötte sig jättebra. Framstegen vi gjort har hon inte glömt, och hon är riktigt samarbetsvillig.

 

Har tyvärr inte några bilder från passet, men bjuder på en som jag tog innan.

Världens finaste ponny!

(bilderna är oredigerade)

 

 

Jag har ridit på ridskola i hela mitt liv, började när jag var typ tre. Jag har gått på två olika ridskolor - Kvistofta och Helsingborgs. Det har jag tyckt om hela livet, men nu börjar det faktiskt bli lite jobbigt. Att alltid behöva "bråka" om hästen, och sådant blir så himla jobbigt. Att aldrig kunna vara säker på att få rida hästen, eller ens kunna ta hand om den - för att någon annan gör det. Man kan aldrig vara säker, och man måste alltid hålla sig framme. Det är så det är, och jag har väl egentligen inte tänkt så mycket på det förrän nu.

Connie är en himla fin ponny, och det är många som tycker det, och därför måste man alltid hålla sig framme när det gäller något. Jag har haft tur - jag fick rida henne i nästan en hel termin (i min förra grupp, har ju bytt nu pågrund av att tiden inte passade), jag fick ha henne på ridlägret och jag fick rida henne till betet. Jag känner henne bättre än jag någonsin trott att jag skulle, och kommit henne närmre än vad jag någonsin skulle tro om en ridskoleponny. (Timon var lite annorlunda, eftersom han skadade sig, så honom fick jag ha lite mer för mig själv.) Men Connie är ju en ridskoleponny, och det kan jag inte förändra.

 

Jag har alltid velat ha en egen ponny, och desto längre jag går på ridskola, desto mer vill jag ha en egen ponny. Just det - att bara kunna komma till stallet och ta hand om sin ponny, inte behöva stressa för att hinna först till ponnyn, utan att veta att den väntade - att man har ansvaret för ponnyn eller hästen. Att kunna göra fint i stallet, putsa utrustning, köpa grimmor osv. - det gör jag till Connie (och gjorde till Timon) också, men just det att göra det till en egen ponny (eller foderponny), det är speciellt. Kunna rida ponnyn utan att vara orolig för om man får den ponnyn man vill rida, eller inte. Kunna planera sin ridning själv, efter ponnyn, om den har svårt för något eller om man själv har svårt för något och behöver träna på det. Självständighet. Det är något som man inte riktigt får på ridskola. Möjligheten att välja.

 

Men det finns förstås många fördelar med att rida på ridskola också. Jag har träffat många underbara människor genom ridskolan, och hästar också, såklart. Jag skrev inlägget just för att jag gått och tänkt på det nu ett tag. Men jag är också väldigt tacksam för att jag faktiskt har möjligheten att rida på ridskola, det är inte många som får det. Jag vet inte vad jag gjort om jag inte haft möjlighet till att rida, för hästar är mitt liv.

Just nu sitter jag med ett glas cola i huset i Skäret och tittar ut genom fönstret. Utanför ser jag blommor, växter och hav. Jag kan se nästan hela havet. Det är så fint!

 

Vi har varit ute på sjön med båten idag, och Clemmie fick följa med. Först tyckte hon att det var läskigt, så pappa fick lyfta i henne - men sedan var det inga problem. Jag tror nästan att hon njöt lika mycket som oss!

Vi ska sova här en natt, och sedan åker vi hem imorgon.

 

Imorgon eller på fredag kommer det en bildbomb, med en massa fina bilder. Håll utkik!

Bild på Nimis (stavning) från båten.

 

 

För några veckor sedan skrev jag ett inlägg och skrev att det skulle hända något stort i mitt liv. Remember?

 

Det är så att för ungefär två veckor sedan var vi i Göteborg, men vad jag inte skrev var att vi efteråt tog in på ett "Bed & Breakfast". Där hade mamma en överraskning (Lina hade dock redan sagt det, haha) - vi skulle titta på valpar. Helt bedårande små puppies! Vi blev såååå kära i dem, och bestämde oss för att hämta hem en av dem (vilket då skulle bli om tre veckor). Vi valde mellan tre stycken små tjejer - och nu har vi valt.

 

Maya, som hon ska heta, är av rasen Chinese Crested. Det är en liten ras, som nästan ser ut som små ponnysar - de har hår på öronen, nacken (som en man), på tassarna och benen, och på svansen. Annars är dem nakna...

Mamma har alltid velat ha en Chinese Crested, men har inte kunnat skaffa en, för pappa har inte velat. Men eftersom han inte bor med oss längre, kan hon det nu. Jag vill ju egentligen bara ha en liten myshund, så det gör inte så mycket om den har päls eller inte. Dem är faktiskt mycket sötare än många andra raser!

 

Det är väldigt många som avskyr nakenhundar - men varför egentligen? Det är individer, med hjärtan och hjärnor. Enligt mig så är det faktiskt rasistiskt, att döma hundar på det sättet.

 

Eftersom de faktiskt behöver kläder, har mamma redan köpt hem - en vinterjacka, en stickad tröja, och en hoodietröja - allt i rosa! Vi har också köpt en säng, och en kudde vi lagt i en korg.

 

Lilla Maya kommer hem till oss nästa vecka på onsdag!

(öronen tejpas för att de ska stå upp)

Mayas fina pappa Santos:

Och hennes söta mamma Majsan:

Idag åkte jag till stallet på förmiddagen. Connie var ute i hagen så jag passade på att putsa hennes träns lite grand. Sedan gick Mattias och Åsa och tittade till henne - hon har ett sår från betet på insidan av bakbenet, som hon rivit upp igen. Jag ställde upp henne i spolspiltan och sköljde av det. Det tyckte hon inte riktigt om, gick och steppade och "råkade" trampa på slangen. Haha, knasponny...

Kan ju dock  vara så att hon faktiskt hade ganska ont, men jag hoppas att det blir bättre så snabbt som möjligt.

 

Sedan ryktade jag henne, fixade manen och svansen riktigt noggrant (där är ju dock inte så mycket man kvar, eftersom dem har ryckt den). Stod och myste med henne också såklart, och det verkade hon också uppskatta. Hann dock inte rykta så noggrant som jag hade velat eftersom hästarna skulle ha mat, men hon blev jättefin ändå. Hon var jättego och glad, och stod och gäspade nästan hela tiden...

Hon var dock lite irriterad på flugorna, men det fungerade med pälsglans - så då blev det lite bättre.

 

Söta, fina, goa ponny!

 

 

 

Nu har vi kommit hem!

Det var hur mysigt som helst i Norge - men hemma är ändå alltid bäst...

 

När vi var på väg hem körde vi inom ridskolan och jag hälsade på Connie. Hon verkade lite orolig, och var väldigt irriterad på alla flugor, lille ponnyn. Inte alls så glad som på betet - men hon kommer antagligen till rätta på ridskolan igen.

 

Bjuder på lite bilder från Norge!

Tänkte skriva ett litet åsiktsinlägg. Det är absolut inte riktat mot någon speciell person!

 

Sporrar är bra att ha ibland - om man kan använda dem på ett bra sätt.

Något av det värsta jag vet är folk som sitter och pressar in sina sporrar i hästens sidor. Om du inte kan få fram en häst på naturligt sätt, så varför rida den?

Men sporrar kan vara bra också. Använder man dem som hjälp till skänkeln och bara liksom nuddar vid hästens sidor kan det vara bra. Vissa hästar behöver hjälpen, ridskolehästar som blivit skänkeldöva t.ex. Dem behöver extra stöd, och det är jobbigt att rida hästar som inte tar skänkeln och man får sitta och nästan banka i hästens sidor. Men att pressa in sporrarna är inte ett bra sätt att få fram hästen heller, när man kan använda röst, kropp och man kan ju använda ridspö. Då menar jag inte att man ska smälla till hästen bara för att den ska gå framåt eller öka takten, med de festa hästarna räcker det med att bara ha spöet i handen. Jag rider Connie med spö, men har det bara som ett stöd. Hon kan sega ihop sig ibland och då är det bra att ha det. Jag har dock aldrig behövt använda det, det räcker med att hon ser att jag har det.Jag har funderat på att rida henne med sporrar för att se om hon tar skänkeln bättre då (självklart bara om det är dressyr). Men hon är så olika från dag till dag, så man vet liksom aldrig med henne.

Vissa hästar behöver dock lite mer övertalning - men jag tycker inte att man ska sitta och trycka med sporrarna eller slå hästen med spöt. Men att använda spöet är absolut inte fel, sålänge man gör det på rätt sätt. Vissa hästar kan behöva det, att man lägger till det ibland.

Jag brukar inte rida med sporrar faktiskt, har haft det någon enstaka gång. ag föredrar rundade sporrar, då dem inte är så hårda (som man hör på namnet).

Jag har dock fått använda spöet och riktigt visa att "hallå, det är jag som bestämmer" - på två hästar, Flora & Pajas. Flora började tramsa och vägrade gå framåt, började i stället backa in mot staketet, och hon lyssnade inte på någon av mina hjälper, hon hotade med att resa sig också - så då tog jag till spöet ganska ordentligt och då lyssnade hon faktiskt. Det var ungefär samma sak med Pajas.

Jag tycker absolut inte om att behöva göra så, och inte heller rida med skarpa bett och sådant. Jag föredrar det "mjuka" typen av ridning, om man säger så.

Men jag vet mycket väl att visa hästar kan vara riktigt jobbiga, och jag anklagar absolut ingen, men att sitta och använda hårda metoder i onödan - det stör jag mig på.

 

Mitt första åsiktsinlägg, haha... Kommer nog fler i framtiden, får se om jag hinner, och om jag kommer på något att skriva om!

 

Håller du med Connie..?

Jag tycker verkligen att det är roligt att blogga. Jag satsar inte på att få en stor, känd blogg, utan en liten - personlig blogg. Jag bloggar så ofta jag kan, men har för tillfället inte någon egen dator att blogga fråm, men mamma är snäll och låter mig låna hennes. Det blir oftast en gång om dagen - ibland två. Det blir ju betydligt mer intressant bloggning när terminen börjar igen.

Jag vet själv vad jag tycker om att läsa, och vad jag gillar för typ av inlägg - så jag försöker driva en blogg som jag själv velat läsa. Med både text och bilder, längre inlägg och kortare inlägg. Bilder också, såklart.

Sen vill jag ju göra bloggen bättre och bättre - så kommentarer om inlägg ni vill att jag ska skriva uppskattas!

 

Jag följer en del bloggar, vet egentligen inte riktigt varför - men jag gillar dem. Vissa bloggar klickar jag in på emellanåt, men fastnar inte riktigt. Jag vet inte vad det är som skiljer en bra blogg och en dålig blogg, men jag hoppas att ni gillar min lilla blogg. Något av det värsta jag vet om jag läser/följer en blogg är dålig uppdatering. Jag vet ju själv att tiden bara inte räcker till ibland, men jag försöker verkligen uppdatera ofta.

Sen avgör designen lite också - bloggen ska se trevlig ut, liksom. Jag ska fixa en design till hösten, promise!

Här är några bloggar jag följer:

 Kika gärna in på dem!

- Jag äääälskar rosa, rosa på allting, haha. Schabrak, pannband - allt! Det är tur att Connie passar i det...

 

- Jag är inte laktosintolerant (har varit) eller så, men jag avskyr mjölk! Vet egentligen inte varför, men jag tycker att det är så himla ... usch.

 

- Jag använder nästan aldrig smink, bara om det är fest eller något sådant.

 

- Den första hästen jag redpå Helsingborgs Ridskola var Fox...

 

- Jag har inte sett (hela) någon av Sagan om Ringen - filmerna. Bara bitar av dem...

 

- Innan älskade jag skräckfilmer, men nu tycker jag bara att dem är jobbiga och töntiga. (det är klart att det finns vissa som är bra)

 

- Jag har nog alltid velat ha en liten myshund, chihuahua eller något.

 

Bevis på att jag älskar rosa...

Bilder från ridlägret, jag och Connie hade en rosa outfit - rosa schabrak, rosa rosett i pannan, rosa spö, och jag hade en rosa tröja..!

Blir ett lite "ohästigt" inlägg idag...

 

Jag ska ju börja i sjuan till hösten, och jag ser faktiskt fram emot det.

Jag är mer förväntansfull än nervös, och att börja högstadiet och dessutom byta skola kommer bli en stor förändring - men det är jag öppen för. Det är ändå mycket som händer i livet just nu, på både gott och ont.

Jag kommer att jobba hårt, och verkligen göra mitt bästa. Jag vill ju verkligen komma in på ridgymnasiet - och då får jag jobba hårt.

Jag har nog alltid jobbat ganska hårt i skolan, för jag gillar att prestera något. Jag menar - hur kul är det att misslyckas med ett prov eller något, när man faktiskt vet att man kan bättre? Jag kan ju såklart bara tala för mig själv, men jag vet hur det tynger mig när jag inte presterar särkillt bra.

Jag har aldrig blivit underkänd på ett prov, men jag har legat precis på gränsen ett par gånger, och jag blir ganska irriterad då, eftersom att jag vet att jag kan bättre än så.

Har man mål som man måste kämpa för att nå - ja, då får man kämpa!

Det kommer jag att göra i alla fall, för jag vill lyckas i livet. Jag vill inte gå ut skolan med betyg som är medelmåttiga och precis bli godkänd, utan jag vill gå ut med bra betyg som jag kan känna mig stolt över.

 

Men jag måste lyckas balansera hästar och skolan, för hästar betyder så otroligt mycket för mig - typ allt, faktiskt.

Jag kommer försöka vara i stallet lika mycket som innan, och jag hoppas att vi inte blir överkörda med en massa läxor och prov...

Älskade ponny!

Tänkte bjuda på några av mina favoritbilder på Connie (och mig).

De två sista är mina två absoluta favoriter - dem tycker jag bäst om.

 

Detta är någon av de första bilderna jag har av oss tillsammans, och den utstrålar liksom det bandet vi skapat. Den är tagen samma dag som jag red henne för första gången - och det glömmer jag sent. Den är tagen i början av maj, av My Rosberg.

 

Denna är också en av mina favoriter. Hon ser så glad ut, och den är tagen första gången hon är ute på den stora gruspaddocken - som både hon och jag tyckte om. Det ridpasset gick riktigt bra. Bilden är också tagen i maj - av My Rosberg, men lite senare.

 

Detta är också en favorit, haha. Den är antagligen tagen när hon är ganska trött - men hon brukar faktiskt gäspa, speciellt när jag börjar rykta. Hon tycker att det är så himla mysigt... Jag tycker att den är så himla söt!

Den är tagen i början av maj den också, men av mig.

 

Den här bilden tycker jag om för att man verkligen kan se hennes vackra huvud - och hur glad hon är. Den är tagen av mig första gången jag gick ut med henne, och då var hon verkligen glad!

 

Den här bilden är också tagen första gången vi gick ut. Jag gillar den för att man nästan kan se vårt lilla band, liksom... Den är tagen av Ella Martell.

 

Den här bilden är helt klart en av mina favoriter. Den visar verkligen hur mycket jag älskar henne (tycker jag)!

Den är också tagen av Ella Martell.

 

Detta är också en klar favorit - och det har den alltid varit. Tack Linn Sänneskog för denna underbara bild!

 

Denna bilden är (som ni nog förstått) en av de finaste bilderna jag har på oss. Den är så himla fin, tycker jag - och även den visar hur mycket jag älskar henne!

Bilden är tagen på ridlägret av Ellinor Alm.

 

Denna bilden betyder väldigt, väldigt mycket för mig. Den visar hur mycket jag älskar denna ponny - och bara det att jag kan stå och gosa med henne när hon står helt lös och kan göra vad hon vill (springa iväg, sparka, bita) och hon står bara helt stilla med spetsade öron och njuter nästan lika mycket som jag gör. Och ja, det är samma ponny som man knappt fick röra när hon kom!

Den är tagen av mamma.

När höstterminen kör igång kommer jag förhoppningsvis bara rida Connie - precis som innan. Men det är en stor ridskola, och jag vet att det är näst intill omöjligt. Det är ganska jobbigt att inte få ha henne för mig själv, men jag har ju inte precis något val. Men jag kan ju ändå umgås med henne - och det kommer jag att göra, så ofta jag kan!

 

Inför höstterminen hoppas jag verkligen att Connie får vara kvar på ridskolan, så länge som möjligt.

Jag vill utvecklas ännu mer med henne, och förhoppningsvis tävla. Det är mitt främsta mål för terminen - att hopptävla henne. Det behöver inte vara så högt, 70-80 helst - nu till en början.

Jag tycker om höstterminen, jag vet egentligen inte varför, men det är mysigt - sålänge det inte blir för kallt.

Men jag hoppas dock på mer tur än förra hösten, då det var då Timon skadade sig.

 

Till vintern är det också ett ganska långt uppehåll, med vinterlovet på två veckor. Men det brukar vara uthyrningar och sådant - och kanske någon tävling, så jag kommer kunna vara i stallet ganska mycket.

 

 

Blev ett ganska kort inlägg, men det funkar väl det också?

Men sommaren är ändå bäst...

...är något som jag verkligen tycker om. Speciellt hästar och djur, men annat också. Jag och mamma har en liten Nikon, antagligen en digitalkamera, eller något. Den använder jag mig väldigt mycket av, och det har faktiskt blivit riktigt bra bilder - utomhus i alla fall...

 

 

I början fick vi dock inte rätt på den. Den krånglade med inställningar, och ville inte fokusera - men nu har jag faktiskt början få rätt på den, och har fått till riktigt fina bilder. Jag brukar ju fota med mobilen också, och dem bilderna blir också bra men inte lika skarpa.

 

Jag brukar autofixa de bilder jag tycker blir bra, så att det blir finare ljus på dem. Men jag sätter inte stämpel eller så på bilderna, för det gör inte så mycket om någon lånar dem, så länge dem frågar. Sen är det väl alltid sånna som tar utan att fråga, men varför ska jag sitta i timmar och fixa stämpel bara för att dem inte ska sno dem? Nej tack, jag vet ju ändå själv att det är jag som tagit dem.

 

Den här bilden är jag riktigt nöjd med. Den har jag tagit på betet.

Den fokuserar så fint på Liva, och även fast hon rör sig är den riktigt skarp. Den är tagen i motljus, vilket blir jättefint med fokuseringen.

 

Den här bilden tycker jag också mycket om. Det är lite zoom på den, men det är ändå skarp och fin - och den fokuserar ändå på Connie. Jag tycker också om att man inte kan se tråden på staketet till hagen, alla bilder blir nog finare då. Jag tycker också om den ganska mycket just för att Connie ser så glad ut.

 

Den här bilden är jättesöt! Den är på Morgan och Lobo, och den är tagen i precis rätt ögonblick... För dem är inte bästisar annars, precis.

Att tråden är med kan ju inte hjälpas, den förstör kanske lite - men inte så mycket.

 

Den här bilden tycker jag också om. Den var inte enkel att få till, och det blev många landningsbilder istället. Men det här är faktiskt ganska fin tycker jag...

 

Det här är en av mina absoluta favoriter på Clemmie. Den har fint ljus - och Clemmie ser så glad ut! Alla bilder blir finare då.

Den är också riktigt skarp, fast än det är lite zoom på den.

 

Jag har fått till många lyckade bilder - men här var några av de finaste sommarbilderna!

Nu skriver jag ett tidsinställt, som kommer ut på bloggen när jag är påväg till Norge.

Bloggen kommer att vara igång när jag är iväg, har lyckats hålla igång bloggandet och uppdaterat ganska bra för att vara mig - och det får jag inte förstöra nu - så håll utkik efter tidsinställda!

 

Tänkte skriva ett "This or That" inlägg, som jag ser att många gör.

Jag kommer också motivera mina svar.

 

D-ponny/Storhäst

Jag vill rida ponny så länge det bara går, och jag har faktiskt inte planer på att bli elitryttare. Men om jag av någon anledning får ett riktigt tävlingsintresse, skulle jag ändå inte kunna tävla de högre klasserna utan en egen häst/ponny eller en foderhäst/ponny. Men om jag skulle få möjligheten att köpa egen häst, och få ett riktigt tävlingsintresse skulle jag nog köpa en storhäst, då jag bara kan tävla ponny tills jag fyller 18.

 

Dressyr/Hoppning

Jag skulle nog vilja säga dressyr. Jag tycker att det är jätteroligt att få kontakt med hästen, och att kunna samarbeta på ett bra och naturligt sätt med hästen. Jag tycker dock att hoppning är jätteroligt, och skulle jag börja tävla på riktigt skulle jag helt klart tävla hoppning, då det är mer "action" i det. Men just nu föredrar jag nog dressyr.

 

Höjdhoppning/Banhoppning

Även om jag tycker att det är jätteroligt att hoppa högt, föredrar jag banhoppning. Man kan dock höja då också, men jag tycker att hela grejen med att ride en bana är roligare. Man blir samspelt med hästen och har ansvaret att göra rätt - man kan inte bara sitta och åka.

 

Devote/Blogg.se

Även om blogg.sebråkar ibland, och man dampar lite då och då (speciellt på appen), så är det helt klart att jag föredrar att blogga på blogg.se. Devote var väldigt... begränsat och hade en väldigt tråkig layout. Det gick inte att ändra på så mycket, och göra bloggen till sin egen på samma sätt. Jag har inte gjort min blogg så väldigt personlig och "min" än, men jag ville vänta med att fixa en riktig design, tills jag verkligen bestämt mig. Jag hade ju bloggen på devote ett ganska bra tag, så det var en stor förändring.

 

Top Model/Project Runway

Helt klart Top Model, och så har det alltid varit. Jag tyckte mer om Project Runway innan, men har börjat gilla det mindre nu. Har liksom tröttnat på konceptet.

 

Twilight/Harry Potter

Svår, jag gillar verkligen dem filmerna - allihopa. Men om jag var tvungen att välja skulle det bli Twilight. Det är nog för att varje film är så speciell mot de andra, ingen är den andra lik. Den sista filmen har ju inte kommit ut än, men jag vet hur det slutar då jag läst alla böckerna - och jag hoppas verkligen att dem lyckas med filmen.

 

 

Lite annorlunda inlägg, men det är väl bara roligt med lite variation?

Någon speciellt som ni skulle vilja ha med på bloggen - frågestund, gästbloggning, åsiktsinlägg osv. - så kommentera, jag vill ju att bloggen ska förbättras, och vill skriva om sådant ni faktiskt vill läsa om!

Imorgon åker vi - så idag ska det packas!

Jag vaknade tidigt idag också (suck). Vet inte varför jag inte sover länge nu längre, jag gick och la mig ganska sent. Jag har tagit det ganska lugnt idag, packat och fixat inför resan. Jag har varit ute och sprungit, och varit ute med Clmmie. Det är riktigt fint väder idag, så jag ska ut och försöka bli brun sen, haha - vi får väl se hur det går.

Ikväll ska jag och mamma ha fredagsmys - vi får mysa för två fredagar idag eftersom jag inte är hemma nästa fredag.

 

Har jag och mamma varit i Ängelholm. Annars har jag faktiskt inte gjort mycket mer, varit ute och sprungit, och tagit det lugnt - dagen har gått rätt fort...

 

Snart kommer Connie tillbaka till ridskolan - på måndag. Jag är dock i Norge då, så jag får vänta en extra vecka...

Ja, på lördag åker vi till Norge i lite mer än en vecka. Ska bli så himla roligt!

Jag kommer att fixa tidsinställda till hela resan - så bloggen kommer inte att vara död..!

 

Idag vaknade jag tidigt, vid sex. Jag gick upp ganska direkt, för jag ville inte somna om. Det är mysigt att vakna tidigt ibland. Lilla katten ligger fortfarande och sover, som hon gjorde hela natten också. Idag får vi nog åka till Tassebo med henne. Ägarna har inte hört av sig och hon är inte chippad eller något - och vi kan tyvärr inte ha kvar henne.

 

Bild på goe ponnyn: