Tänkte skriva ett litet åsiktsinlägg. Det är absolut inte riktat mot någon speciell person!

 

Sporrar är bra att ha ibland - om man kan använda dem på ett bra sätt.

Något av det värsta jag vet är folk som sitter och pressar in sina sporrar i hästens sidor. Om du inte kan få fram en häst på naturligt sätt, så varför rida den?

Men sporrar kan vara bra också. Använder man dem som hjälp till skänkeln och bara liksom nuddar vid hästens sidor kan det vara bra. Vissa hästar behöver hjälpen, ridskolehästar som blivit skänkeldöva t.ex. Dem behöver extra stöd, och det är jobbigt att rida hästar som inte tar skänkeln och man får sitta och nästan banka i hästens sidor. Men att pressa in sporrarna är inte ett bra sätt att få fram hästen heller, när man kan använda röst, kropp och man kan ju använda ridspö. Då menar jag inte att man ska smälla till hästen bara för att den ska gå framåt eller öka takten, med de festa hästarna räcker det med att bara ha spöet i handen. Jag rider Connie med spö, men har det bara som ett stöd. Hon kan sega ihop sig ibland och då är det bra att ha det. Jag har dock aldrig behövt använda det, det räcker med att hon ser att jag har det.Jag har funderat på att rida henne med sporrar för att se om hon tar skänkeln bättre då (självklart bara om det är dressyr). Men hon är så olika från dag till dag, så man vet liksom aldrig med henne.

Vissa hästar behöver dock lite mer övertalning - men jag tycker inte att man ska sitta och trycka med sporrarna eller slå hästen med spöt. Men att använda spöet är absolut inte fel, sålänge man gör det på rätt sätt. Vissa hästar kan behöva det, att man lägger till det ibland.

Jag brukar inte rida med sporrar faktiskt, har haft det någon enstaka gång. ag föredrar rundade sporrar, då dem inte är så hårda (som man hör på namnet).

Jag har dock fått använda spöet och riktigt visa att "hallå, det är jag som bestämmer" - på två hästar, Flora & Pajas. Flora började tramsa och vägrade gå framåt, började i stället backa in mot staketet, och hon lyssnade inte på någon av mina hjälper, hon hotade med att resa sig också - så då tog jag till spöet ganska ordentligt och då lyssnade hon faktiskt. Det var ungefär samma sak med Pajas.

Jag tycker absolut inte om att behöva göra så, och inte heller rida med skarpa bett och sådant. Jag föredrar det "mjuka" typen av ridning, om man säger så.

Men jag vet mycket väl att visa hästar kan vara riktigt jobbiga, och jag anklagar absolut ingen, men att sitta och använda hårda metoder i onödan - det stör jag mig på.

 

Mitt första åsiktsinlägg, haha... Kommer nog fler i framtiden, får se om jag hinner, och om jag kommer på något att skriva om!

 

Håller du med Connie..?