Blir ett lite "ohästigt" inlägg idag...

 

Jag ska ju börja i sjuan till hösten, och jag ser faktiskt fram emot det.

Jag är mer förväntansfull än nervös, och att börja högstadiet och dessutom byta skola kommer bli en stor förändring - men det är jag öppen för. Det är ändå mycket som händer i livet just nu, på både gott och ont.

Jag kommer att jobba hårt, och verkligen göra mitt bästa. Jag vill ju verkligen komma in på ridgymnasiet - och då får jag jobba hårt.

Jag har nog alltid jobbat ganska hårt i skolan, för jag gillar att prestera något. Jag menar - hur kul är det att misslyckas med ett prov eller något, när man faktiskt vet att man kan bättre? Jag kan ju såklart bara tala för mig själv, men jag vet hur det tynger mig när jag inte presterar särkillt bra.

Jag har aldrig blivit underkänd på ett prov, men jag har legat precis på gränsen ett par gånger, och jag blir ganska irriterad då, eftersom att jag vet att jag kan bättre än så.

Har man mål som man måste kämpa för att nå - ja, då får man kämpa!

Det kommer jag att göra i alla fall, för jag vill lyckas i livet. Jag vill inte gå ut skolan med betyg som är medelmåttiga och precis bli godkänd, utan jag vill gå ut med bra betyg som jag kan känna mig stolt över.

 

Men jag måste lyckas balansera hästar och skolan, för hästar betyder så otroligt mycket för mig - typ allt, faktiskt.

Jag kommer försöka vara i stallet lika mycket som innan, och jag hoppas att vi inte blir överkörda med en massa läxor och prov...

Älskade ponny!