Intresserade?
Nu är lilla katten tillbaka. Vi släppte ut henne igen i förrgår men nu har hon kommit tillbaka. Ingen har ringt på annonserna, så imorgon ringer vi nog till Tassebo. Vi vet inte vad vi ska göra med henne, men vi kan inte kvar henne - så är det. Ingen av er som är intresserade av en liten svart kattunge som är hur go och glad som helst?
Äntligen!
Idag fick jag äntligen träffa Connie igen. Det kändes som flera månader sedan jag sett henne, och jag längtade så himla mycket efter henne.
Connie var go och glad, som vanligt - men hon var extra gosig. Hon hade desutom börjat stå på sig ännu mer, och blivit modigare. Fina, modiga lilla ponny!
Vi märkte ett sår på hennes vänstra bakben. Ett ganska långt "rivsår" på insidan av benet. Det var inte så djupt, och hon har antagligen bara rivit sig på en gren eller något. Hon verkade i alla fall inte ha ont.
Blev faktiskt ganska nöjd med bilderna idag, börjar få rätt på kameran nu.
Har också redigerat dem lite. Vad tycks?
Älskar min fina sagoponny obeskrivligt mycket, det går inte att beskriva med ord...
De andra hästarna:
Och lilla Clemmie:
Vilken dag!
Vilken dag det blev igår! Jag och mamma var inställda på en mysdag, med ett litet kalas för Clemmie... Min fot hade i alla fall förbättrats...
Kalaset var lyckat, mormor och Ingvar kom och mamma hade bakat. Clemmie fick också gott, så hon var väldigt nöjd. På kvällen cyklade jag och pappa lite och sedan käkade vi. När jag sedan kom hem möttes jag av en liten svart kattunge som satt på trappan och jamade. Hon var den goaste katt jag träffat (förutom vår egna, Lucille) och jag kunde bara inte lämna henne där ute i regnet...
Vi gav henne lite mat, för hon var helt utsvulten (men annars väldigt välskött) och sedan gick jag runt lite i kvarteret med henne och knackade på hos lite folk för att se om dem kände igen henne - eller kunde ha henne tills ägaren dök upp. Det gav inte mycket, och hon följde med hem igen (hon gick lös hela tiden). Vi kunde egentligen inte ta henne, men jag lyckades få mamma att gå med på att ha henne på mitt rum - egentligen i bur, men hon går lös här nu... Vi har ju en helt kattgalen hund, och en lite ogästvänlig katt - så vi vet inte vad vi ska göra med henne.
Hon har fått mat och vatten, sovit med mig i min säng hela natten, och går runt och spinner nästan hela tiden - så hon är ganska nöjd just nu. Vi har också ringt polisen och satt upp lapp på Maxi, så nu har vi gjort allt vi kan - vi satte på henne ett halsband också.
Grattis Clemmie!
Idag fyller min goa, glada och helt underbara lilla hund hela tre år. Grattis Clemmie!
Vi firar de tre underbara åren med henne genom att fixa ett litet kalas, extra gott till henne (och oss) och lite extra mys!
Lite bilder på Clemmie, från valp till idag:
Bilder tagna idag:
Så himla typiskt.
Igår var jag ute och sprang, och såklart lyckades jag stuka foten rejält.
Jag fick bandagera foten och ha den högt, och det är bättre idag. Förhoppningsvis går det över så snabbt som möjligt, för jag får panik av att inte kunna göra något...
Hööks
Fick katalogen från Hööks i förr går (eller igår) och hittade mycket jag vill ha. Tänkte visa lite här på bloggen!
Detta tränset (fast egentligen i brunt, då sadeln är brun) hade nog varit gudasnyggt på Connie - det och ett rosa schabrak...
Dock så köper jag nog inte ett träns till henne - förutom om jag ska ha henne nästa sommar.
Kan ju såklart inte köpa allt - men det ligger definitivt på min önskelista!
Festival
I torsdags var jag och Hanna på festivalen, och kollade Rix FM-festivalen, och Loreen.
Hon var så sjuuukt bra, alltså!
Igår hade jag och Hanna värsta slappdagen, vi bara låg och kollade på tv... Idag sticker jag och Sara in till festivalen igen. Vi ska kolla runt lite på marknaden och så. Trevligt, trevligt!
Skriver antagligen mer framåt dagen, eller så blir det något tidsinställt.
Connie
Jag tänkte berätta lite om Connie - hur hon är, både i ridning och i övrig hantering.
Connie är en vitt, litet d-ponnysto med ett stort hjärta, och en stor personlighet när man lär känna henne. Hennes liv började nog inte så bra, då hon som föl blev attackerad av en hund, därav ärren. Jag vet inte så mycket om hennes övriga uppväxt, mer än att hon har blivit utbildad i dressyr. När hon kom var hon ganska reserverad och nervös, och tyckte inte om när främlingar rörde vid henne, än mindre red henne. Men nu, när hon kommit till rätta på ridskolan (jag har ju jobbat mycket med henne också) har hon landat, och blivit mer självsäker, både i hantering och i ridningen.
Connie har alltid varit snäll i hanteringen, hon vill alltid göra sitt bästa, och försöker alltid - men hon är ett sto, så hon har mycket egen vilja också. För det mesta så är hon som sagt snäll, men ibland krävs det lite övertalning om vissa saker som hon inte alls håller med om. Jag har dock aldrig blivit riktigt osams med henne, eftersom att hon nästan alltid vill göra mig nöjd och glad. Först var spolspiltan lite läskig, så den fick vi jobba lite på. Hon brukade stå och tveka och sedan börja backa istället, men för det mesta fick jag in henne själv. Ibland vill hon inte nu heller, men för det mesta går hon in utan problem. Hon är som sagt väldigt välhanterad, jag kan gå ut med henne, röra överallt och duscha henne osv. utan problem nu. När hon kom gillade hon inte alls när folk rörde vid hennes huvud, och därför "bufflade" hon på dem hon inte kände/litade på riktigt. I hagen är hon också mysig, hon kommer alltid fram och hälsar. Det är ingenting (som jag stött på än) som är riktigt hemskt, eller som verkligen inte går. Hon är så duktig, min lilla tjej!
I ridningen är Connie lite speciell. Hon har sin utbildning, och hon kan verkligen jobba - men ibland vill hon inte riktigt. Speciellt volterna kan vara riktigt jobbiga ibland. Hon tycker att det är jobbigt att verkligen samla sig - speciellt i galoppen, och trampa under sig, men vissa dagar går hon som en klocka. Det är alltid roligt att sitta upp på henne, för man vet aldrig riktigt vad man har att vänta, vissa dagar vill hon inte alls och man får jobba riktigt mycket med henne, och vissa dagar är hon helt underbar, mjuk och följsam. För det mesta är hon väldigt positiv i ridningen, och vill samarbeta med mig. Hon har ett mjukt, men stort steg och kan öka sin trav som ingen annan! Hon hoppar jättefint, med bra teknik och mycket rygg - och hon tycker att det är jätteroligt. I hoppningen så är det viktigt att både ha ett bra tempo, men precis innan hindrena får man hålla tillbaka lite, så att hon inte bara rusar på hindret. Men det är viktigt att hitta knapparna, som med alla hästar egentligen, men på henne är det extra viktigt. Man kan inte bara sitta och åka runt, utan hon är lite att jobba med. Jag har sett vissa andra som verkligen inte har någon koll alls på hur de ska göra med henne.
Jag är glad över att jag klickade direkt med henne, även i ridningen.
Världens goaste ponny!
Älskar dig, gumman - mer än ord kan beskriva!
Inte någon dator
För tillfället har jag inte någon dator, så jag får låna mammas och blogga. Blogg.se appen för iPhone dampar, så den kan jag inte heller använda.
Igår var jag, Julia och min morbror på Bakken. Det var sjukt varmt, men roligt ändå. Vi åkte karuseller, hade (egengjord) 5-kamp och käkade god mat. Jag provade också glacerat äpple, godare än jag trodde att det skulle vara...
Idag så är det Rix FM festival klockan sju, och jag kommer som vanligt vara på plats. Tror att jag fixar något tidsinställt så att bloggen inte blir för tråkig.
Saknar min fina tjej, åker till betet så fort som möjligt!
Flora
När vi var i Göteborg blev det såklart ridning också.
Dagen då vi kom dit tog jag och Lina vars en häst, tränsade, och följde med ut på hundpromenad... Jag tog haflingern Flora, och Lina tog fjordingen Ylva. Flora var snäll men när vi skulle galoppera en sträcka på vägen hem så bockade hon...
Jag höll mig dock kvar, men mycket till galopp blev det inte, haha.
Sen, på kvällen, red vi snälla (men sega) Ylva i hagen. Hon är stor så vi kunde rida på henne samtidigt, hehe. På något sätt lyckades vi få henne att galoppera en bit... Andra dagen hann vi inte rida, vi kom inte hem från Liseberg förr än vid elva - tolv.
Sista dagen red vi på riktigt i "paddocken". Vi började med Flora och sadeln fick stanna i stallet, men vi tog med en longerlina och ett longerspö. När Lina longerar henne själv brukar hon bli helt galen, och det blev hon då också. Jag började rida, och jag kände direkt att när jag började ställa krav (ställa, böja) började hon bråka och streta emot. Hon kunde stanna helt och resa sig, hon sparkade bakut och hon bockade. Det blev nog värre i traven, så jag struntade i att galoppera. Stundvis jobbade hon med ryggen och sänkte nacken, så det nöjde jag mig med. När jag ridit genom henne, satt Lina upp och gjorde samma sak. Hon bråkade lika mycket med Lina, men hon bockade mer än hon reste sig... Lina försökte sig på några galoppfattningar men det gick ju mindre bra, men nu när vi hade börjat kunde vi inte ge oss...
När Lina inte orkade mer bestämde vi oss för att försöka longera henne. Det gick inte alls, så istället tog vi av longerlinan och tyglarna, och släppte henne. Vi lyckades efter många stegringar, bocksprång och kickar lite här och där, få henne att galoppera på en volt. Då fick hon en massa beröm och godis och när vi var klara hade hon blivit ganska svettig.
När vi hade käkat försökte vi oss på Ylva också, gjorde lite samma sak med henne, men det gick väl inte heller så jättebra, haha. Varje gång man petade med spöt sparkade hon bakut, så det var inte helt lätt att få henne framåt.
Vi släppte henne i hagen igen efter bara någon halvtimme.
Mamma lyckades knäppa några hyfsat lyckade bilder, där Flora faktiskt inte bråkar.
(och ja, jag rider i joggingbyxor, haha)
Om några veckor...
Händer det något stort i mitt liv!
Ni får veta vad det är när jag känner för att berätta det på bloggen...
Ni får veta vad det är när jag känner för att berätta det på bloggen...
Ändrade planer
Vi åker till Bakken på onsdag istället, för då blir det inte lika stressigt med Helsingborgsfestivalen & Rix FM festivalen...
Idag har jag inte något speciellt inplanerat, bara slappa och njuta av att vara hemma. I kväll kommer mormor och Ingvar och käkar hos oss. Trevligt!
Antagligen bloggar jag mer under dagen!
Hoppsan...
Ojdå, jag har visst glömt bort att blogga! Jag, mamma och Clemmie åkte upp till Göteborg och träffade några kompisar som vi bodde hos, vi åkte i onsdags och kom hem idag.
Jag var på Liseberg - första gången i mitt liv, haha - och det var jättekul!
Vi var också i en djurbutik på en ö, där var sjuuukt bra priser på nästan allting, och jag hittade en brun lädergrimma som jag köpte till Connie. Den kommer bli så fin på henne!
På onsdag kommer Julia och sover över till torsdag, då åker vi till Bakken och på kvällen så är det Rix FM festival! Jag ska också försöka hinna med att åka och hälsa på Linn och Jackson, och Isabel och Felix.
Näst-nästa lördag så åker jag, morom och Ingvar till Norge i lite mer än en vecka - så jag har fullt upp...
Bild på lädergrimman - är den inte snygg?
Connies utveckling del 2
När Connie och jag hade börjat lära känna varandra och skapa ett band, började jag rida henne. Jag var intresserad av hur hon skulle reagera med mig på ryggen, om hon skulle vara lite orolig eller om hon skulle tycka att det var roligt. Hon var jätteglad till och med när jag sadlade henne, hon var pigg och glad hela passet. Det kan också ha berott på att vi red på fältet, men hon var ju glad innan också. Jag tyckte jättemycket om att rida henne även om det var en del att jobba på. Hon hade fortfarande inte så mycket muskler på rygg och rumpan, men hon hade ett sjukt fint steg - och mycket personlighet även i ridningen!
Jag började efter hand att prova nya saker med Connie, som kändes trygga. Jag duschade henne, gick ut och betade med henne och tricktränade. Hon tyckte att allting var väldigt roligt, och ville samarbeta. Då hade vi redan fått ett starkt band, men det blev ännu starkare då. Connie och jag fick verkligen något starkt, och hon litade på mig - och jag litade på henne. Det växte och växer fortfarande för varje gång jag träffar henne. Jag fortsatte rida henne hela tiden, och vi blev mer samspelta för varje gång. Jag hittade knapparna och Connie försökte verkligen göra mig nöjd.
Nu känns det så självklart att det är jag och Connie - och jag hoppas verkligen att jag kommer att få ha kvar henne. Jag kommer att kämpa för henne, för oss.
Några av de första gångerna jag red henne...
Connies utveckling Del 1
Fixar tidsinställda då jag inte kommer kunna blogga idag (och kanske inte imorgon), och på onsdag åker vi till Göteborg och kommer inte hem förrän på söndag!
Jag tänkte skriva lite om Connies utveckling sedan hon kom till ridskolan.
Connie kom någon vecka innan påsklovet. När hon kom så hade hon knappt några muskler, hennes päls var matt - och manen, pannluggen och svansen var stripiga, toviga och sträva. Svansen var kissgul och hon hade kissfläckar på magen och benen. Hon hade också en massa päls på bringa, mage och huvud som var halvt avfällt, men som ingen hade borstat bort. Hennes kropp var full av ärr, små som stora. Hon var också väldigt försiktig, och reserverad. Jag visste redan då att jag inte kunde göra så mycket för att få henne att bygga upp muskler, men jag kunde göra något åt hur hon såg ut, och försöka få henne att liksom öppna sig.
Så jag började jobba med henne direkt. Jag började med att försöka lära känna henne, eller låta henne lära känna mig. Det viktigaste var att hon skulle lita på mig. Jag började med att vända henne i spiltan, men där blev hon så stressad att hon blev okontaktbar. Då började jag ha henne i spolspiltan. Först var hon lite osäker på att gå in, men jag ställde mig och lockade på henne - så till slut gick det.
Hon stod för det mesta och skrapade med hoven och kastade med huvudet, men om jag bara slutade med vad jag höll på med och slutade prata med henne, slutade hon efterhand. Jag fick ju såklart göra så ett par gånger innan hon slutade helt (för den gången). Hon började långsamt lita på mig, men problemet var när folk ville komma och hälsa på henne. Då blev hon direkt väldigt spänd, misstänksam och stressad. Hon började "buffla" dvs. att hon puttade bort folk med huvudet, speciellt när det ville klappa henne. När de sedan hade gått fick jag ställa mig vid hennes huvud och prata med henne för att hon skulle slappna av igen.
Jag jobbade med henne mycket, så ofta jag kunde och vi fick ju ett band efter ett tag. Hon blev väldigt tillgiven, ville mysa hela tiden. Jag jobbade mycket på att hon blev så osäker så fort någon "ny" kom. Jag stod vid henne när dem klappade henne, och klappade henne på halsen, det lugnade henne lite i alla fall...
Hon blev ju finare efterhand också, pälsen blev glansig och manen och svansen blev tjocka och mjuka. Ärren kunde jag ju dock inte göra något åt, dem är där dem är.
När hon till slut började känna sig lugn när folk kom och hälsade, så hade hon börjat gå fler lektioner, så ibland kom det någon som skulle rida henne. Jag höll mig först bara undan och lät dem sadla och tränsa, men Connie fick ju nästan panik. Hon blev stel, sur och bråkig. Hon försökte bitas, slog med svansen och la öronen platt bakåt. Det är klart att det kan bero delvis på att hon tyckte det var obehagligt att bli sadlad - och av någon hon inte kände. Efter att ha sett hur stressad hon blev började jag stanna kvar när dem sadlad och tränsade, då blev hon lugnare.
Connie blev också gladare efter hand. Hon blev väldigt (för mig i alla fall) trevlig att ha att göra med, och hon älskade att sto och gosa. Jag kunde till och med hålla om hennes huvud utan att hon försökte dra upp det, hon slappnade av.
De här bilderna togs när hon kom, och när jag börjat umgås och ta hand om henne.
Och här har jag haft henne 2-3 veckor.
Ny design
Som ni kanske ser håller det på att fixas ny design. Den är långt från klar, men ni ser grunden... typ.
Igår var jag, mamma, mormor, Ingvar och Clemmie i Ekebo och fikade på ett kafé, och såklart passade jag på att fota lite. Vi hade riktig tur med vädret, eftersom att det blev riktigt åskväder på kvällen. När vi körde hem körde vi inom sommarbetet och hälsade på hästarna. Connie kom fram och hälsade, men stod och halvsov när vi åkte igen. När vi kom hem cyklade jag ner till Råå och mötte pappa. Vi cyklade en sväng och åt sedan. Sedan cyklade jag hem igen, och det var ju tur eftersom att det började ösregna, åska och blixtra.
Idag har jag inte gjort mycket, mest tagit det lugnt. Jag får väl försöka lägga mig tidigare, för jag har lyckats sova till elva ett par dagar i rad nu - och imorgon ska jag till Julia.
Bjuder på några fina bilder från igår. Bredvid kaféet var där en hage där det gick hästar. Två storhästar, och en jättesöt liten b- eller c-ponny med ett blått öga - så himla fin var den! Dem var väl inte så väldigt sällskapliga och goa, som Connie, och dem var ganska tjuriga mot varandra. Men jag lyckades knäppa av några bilder som blev bra!
Och så lilla Clemmie...
(Alla bilder är tagna med mobilkamera)
Bildbomb
Hann/orkade inte blogga igår...
Igår åkte jag och mamma till hästarna på sommarbetet. När vi kom var inte Connie där, så jag blev ju livrädd - hade hon blivit såld? Men sen insåg jag att Spotlight och Unique inte heller var där, så jag började kalla på Connie. Några sekunder senare så kommer tre lyckliga hästar galloperandes från andra sidan hagen. Tyvärr hann jag inte få fram kameran då, men det var så himla härligt att se Connie så glad!
Eftersom att dem nu skapat en egen flock, och Connie är det enda stoet - så blir hon automatiskt "ledarsto". Det märks på henne, för om hon tycker att Spotlight kommer för nära, så jagar hon bort honom... Det är ju synd för Spotlight, men kul för Connie att hon inte är allra lägst i rang längre.
Hon var jättego och glad, så glad har hon nog aldrig varit faktiskt. Hon kom fram och ville gosa (dock så höll hon sig undan från de andra hästarna). Fina, goa ponny!
Nu bjuder jag på en bildbomd, är jätteglad för att det blev så många fina bilder!
Älskar de här bilderna:
De andra hästarna:
Ääälskar denna!
Valpsjuk
Hela kvällen (sex till nio) har tillbringats med en galen söt liten tre månaders valp.
Det är en av mammas hundkompisar som skaffat en till hund (hon har en hane sedan typ fyra år tillbaka som heter Dallas), en liten hane vid namn Ripley "Rippe". Det är seriöst någon av de underbaraste, goaste och finaste valpar jag någonsin sett och/eller träffat!
Malin (som hans ägare heter) skulle träna med Dallas, så jag fick sitta och gosa, prata och underhålla Ripley! Det var dock svårare än man kan tro - han ville inte vara varken tyst eller stilla... Men, men - det är ju en valp!
Men han är så himla go att vara med, även fast han kunde vara liiiite jobbig emellanåt, så var jag så himla glad hela tiden. Snacka om valpsjuk!
Haha, är han inte för söt?
Snygga Dallas (och Ripley)
Snygga Dallas (och Ripley)
Och så har vi ju lilla Clemmie...
Var är sommaren?
Vilket konstigt väder det har varit idag, när jag vaknande sken solen - men sen så började det ösregna. Så har det varit hela dagen, man vågar ju knappt gå utanför dörren...
Igår var jag och Sara på Väla, hon frågade på förmiddagen. Jag hade planerat att åka med min morbror till betet och hälsa på Connie, men Sara följde med och sedan åkte vi till Väla. Connie vågade först inte komma fram, för alla andra hästarna var där - och hon är ju lägst i rang, men till slut så vågade hon sig fram och jag fick tillfälle att gosa lite med henne. Sedan på Väla så gick vi runt ganska länge, vi hade resten av dagen på oss. Jag köpte två tröjor från Gina Tricot, som jag fick för riktigt bra pris. Det var 50 % rea på den ena, så den var ett riktigt kap!
Sen på kvällen så fixade vi hos henne, kollade lite på tv och snackade. Dock så var vi tvugna att lägga oss vid tolv/halv ett....
Idag har jag inte gjort mycket, har ju varit så himla dåligt väder...
Jag fotade inte på betet, för det regnade när vi åkte, så mobilen fick stanna hemma. Bjuder istället på en annan bild på lilla, fina Connie (och på mig) från lägret.
Ponnysnack
När jag bloggade på min gamla blogg, den på devote - så skrev jag ett inlägg om hästarna jag verkligen fastnat för i mitt liv. Det var ju då Zingo, Timon och Connie.
Jag tänkte skriva ett inlägg om "favorithästar", om man kan kalla det så...
Jag tar inte ponnyerna i ordning.
Totte
Totte kom till ridskolan när jag var ungefär nio (tror jag), som en tjock, envis - men otroligt söt liten b-ponnykille. Jag tyckte direkt om honom, och jag fick rida honom ganska snart efter att han kommit. Första gången jag red honom så skulle vi ha hoppning, och det var ju Totte hur taggad som helst på. Problemet var att ingen hade sagt hur pigg han var, och att han hade varit galopphäst. Såklart så var banan rund som en galoppbana, och Totte blev ju helt galen!
Men jag ville fortsätta rida honom, så jag red honom ganska ofta - nästan hela tiden faktiskt. Jag gjorde mycket med honom, hoppade, red barbacka - och ramlade av. Jag har nog aldrig åkt av en häst, så många gånger som jag har åkt av Totte! Var och varannan gång jag red honom så åkte jag av, men eftersom att jag nästan alltid skrattade efteråt (och ibland samtidigt) så tyckte ju han också att det var kul, så han bockade, drog iväg, hoppade medvetet förstort osv... Men jag tyckte alltid att han var lika rolig att rida!
Tyvärr så är jag för stor för Totte nu, men så fort jag får chansen att rida honom, så kommer jag nog att ta den... Han står kvar på ridskolan, och är lika go och busig som alltid...
Haha, är han inte för söt?
Vilgot
När Vilgot kom till ridskolan så var jag nog typ nio-tio. När jag såg den tjocka, bruna lilla c-ponnyn så blev jag verkligen helt förälskad. Jag gick in till honom nästan hela tiden, och tjatade på Malin om att få rida honom. När jag till slut fick det (han hade gått hoppspecial innan, samtidigt som vår grupp red) så var jag överlycklig! Jag älskade att rida honom, och jag kunde inte sluta babbla om honom...
Jag brukade rida honom varje gång vi hade dressyr, och till slut så ville jag börja hoppa honom också. Jag var en av dem första (och ända) som kunde rida honom barbacka utan problem (nu när jag blev äldre, då), utan att han såklart var lite studsig.
Jag slutade aldrig tycka mycket om Ville, men det bara blev så att jag helt enkelt slutade rida honom lika mycket som innan (jag red ju mest Timon, sen). Jag rider Vilgot ibland, och jag tycker fortfarande att han är lika fin.
Varje gång jag är i stallet så går jag alltid in en extra gång och hälsar på Vilgot, och ibland när jag har tid (och lust) så myser jag med honom och borstar av honom.
Lilla, fina, goa Ville!
Stitch
Stitch kom ett tag efter att Timon blev skadad. Jag red lite olika ponnyer, men när Stitch kom så blev jag riktigt kär i honom. Den lilla, goa, busiga ponnyn hade så himla mycket personlighet, och det är precis sånna ponnyer jag fastnar för. Jag var inne hos Stitch ganska ofta och tränade och myste lite med honom, innan jag började rida honom. Han var så härlig att ha och göra med, och när jag hade tid över (när Timon var ute i hagen, eller om jag hade pysslat med honom hela dagen) så var jag med honom. Men Stitch hade börjat bocka av dem som red honom, jag följde ju utvecklingen även när jag börjat rida honom. Malin hade frågat mig om jag ville rida honom, och varnat mig för vad han gjorde. Hon sa att det var värst när det gällde hoppning, som vi råkade ha. Men jag hade bestämt mig - jag skulle rida honom, och han skulle inte bocka av mig! Första gångerna jag red honom så var han så annorlunda mot var jag hade föreställt mig. Hon var fin och mjuk i munnen och hade trevliga gångarter. Han hoppade fint, och det ända negativa var väl framåtbjudningen. Men jag red honom väldigt mycket, och han bockade inte en ända gång med mig.
Men tyvärr så räckte inte det, eftersom att han bockade av nästan alla andra. Jag såg det själv ibland, och jag kunde inte tänka mig att den försiktiga, goa och glada ponnyn kunde busa till det så mycket - och bocka av folk... Han blev såld, men jag tänkte att jag skulle försöka hitta var han står, och hälsa på honom.
(Bild lånad från ridskolan, översta är dock min)
Lille busiga, goa, glada Stitch - saknar honom!
Lille busiga, goa, glada Stitch - saknar honom!
Roy
Jag red Roy lite grand när jag var ynge, men började rida honom igen när Timon såldes. Jag red honom hela tiden, och lärde känna honom ganska bra. Han var lite lik Timon i sättet - busig, stark och envis, haha. Men liksom Timon, så hade han en mysig & go sida också. Jag tävlade Roy två gånger på små klubbtävlingar. Vi hade då lärt känna varandra ganska bra, och jag kände att vi båda var redo för det. Det gick bra på båda, felfria i grundomgånger och 4 fel i omhoppningen (båda starterna). Jag var dock nöjd med honom båda gångerna. Även fast att jag red Roy väldigt mycket, och var med honom så klickade vi inte på samma sätt som jag gjort med vissa andra hästar. (Timon, Connie) Jag gillar fortfarande Roysan mycket, och han är en av mina hästkompisar, haha. Jag brukar alltid gå och hälsa på Roy när jag är i stallet, busa och gosa lite med honom bara för att han är så himla go och glad hela tiden. Roy är också en mästare på att göra en glad. Det var många gånger då jag fick återfall, och saknade Timon så mycket att jag inte kunde säga det till någon - då gick jag till Roy och satte mig i hans spilta och gosade med honom. Jag kliade honom - och han kliade mig, hehe...
Fina, lilla busponny!
Vad vill ni?
Godmorgon!
Tänkte fixa något tidsinställt, men undrar vad ni egentligen vill läsa om.
Skriv en kommentar om vad ni gillar för typer av inlägg, eller vad ni vill se mer av.
Tipsa och berätta för mig!
Seg dag...
Det har varit riktigt dåligt väder idag, så jag har hållt mig inne så mycket som möjligt...
Tänkte skriva tidsinställda, men det blev inte av.
Har spenderat den största delen av denna dagen till att nörda Sims 3, hehe.
Imorgon ska jag ta tag i bloggningen!
Blir så irriterad...
Gud, jag blir så himla irriterad på blogg.se! Allting bråkar och inget vill som jag vill...
Gjorde en ny header (letar dock efter proffsiga "headermakers") men den gick inte att sätta in, så när jag skulle återställa till den gamla headern igen och så laggade hela blogg.se i typ tio minuter...
Appen för Iphone fungerar inte heller - det går inte att logga in, så jag kan inte mobilblogga.
Usch, blir så irriterad ibland.
Gårdagen
Hej! Jag hade tänkt skriva om dagen igårkväll, men vi kom hem senare än planerat.
Först så var det tänkt att jag och Sara skulle gå en promenad med hundarna, och sedan vid elva åka till stallet där hon har sin häst Jonte. Men det var så himla varmt, så istället gick vi med hundarna (som planerat) och sedan cyklade vi ner och badade. Vi åkte till stallet vid fyra - halv fem istället, och då var det inte lika varmt.
Sara har Jonte uppe vid Hallandsåsen, där det går fyra andra hästar - en shettis, en welshkorsning (storhäst) & två nordsvenskar. Vi skulle rida ut en runda, men Sara ville rida Jeppe - en av nordsvenskarna, så vi tog den lilla rundan på grund av hans kondition. Jag red Jonte, och Saras mamma red Klintan, welshkorsningen. Nästa gång ska vi ta den lite längre rundan, och då ska Sara rida Lilly, den andra nordsvensken - och henne är det lite mer fart i...
Bild på Jonte:
Tidsinställt
Skrev mitt andra tidsinställda imorse, sitter antagligen och rider nu...
Jag tänkte skriva lite om min ridskola, hur allt funkar och hur det är.
Det är många människor som har fördomar mot ridskolor, men min ridskola är lite som ett privatstall fast än att man kan komma och ta hand om hästarna - och hästarna går lektioner, 2-4 gånger per dag. Då är det olika typer av lektioner dem går, det finns hopp & dressyrspecialer, skolridning (skolor som kommer på morgonen och rider), vanliga lektioner och nybörjarlektioner. Om en häst går en nybörjarlektion (eller två) så behöver den ju inte anstränga sig. Eftersom att dem går så olika och med både rutinerade och mindre rutinerade elever, så har dem bra kondition - och då är det ingenting att skritta och trava runt i manegen/paddocken.
Man kan komma till stallet alla dagar i veckan förutom söndagar, för då ska hästarna vila. Det tycker jag är en bra grej - så att hästarna får vara ifred.
Hästarna får också gå ute varje dag, i 1-2 timmar. Dem går i sandhagar/paddockar med en kompis, eller själva.
När gräset kommer, så går hästarna också i sandpaddockarna, men dem får gräs ändå. Elever plockar gräs och går ut och betar med dem, så de blir vana vid gräset inför sommarbetet.
När det är sommar så håller dem ridläger, ett för ponnyerna och ett för storhästarna. Då gör man en massa olika saker, och man betar med dem då också. Under ridlägret så är alla hästarna jätteglada, för dem tycker att det är jättekul att få göra saker, komma ut och inte ha det vanliga schemat.
När ridlägret är slut, så kommer sommarhyrarna och hämtar sina ponnyer. Nästan alla ponnyer hyrs ut, och då får dem som hyr fixa stall åt dem. Ponnyerna går på sommarbete i tre veckor, och dem sista tre rids dem. Då hinner dem komma igång igen inför terminen startar. När ponnyerna kommer tillbaka är det tre ridläger. Det är för att ponnyerna ska komma igång.
Storhästarna har också sommarlov. På morgonen efter att ponnyerna har åkt så rids dem till betet. det är en runda på 3-4 timmar som hästarna tycker är jätterolig. Man får dock ta det ganska lugnt eftersom att dem inte har skor.
När alla hästar har lämnat ridskolan så tömms allting ut - alla halm, allt hö, allt spån osv. tömms ut och när sommarens slut närmar sig så målas det igen, och stallet görs prydligt och snyggt.
Höstterminen startar också ganska försiktigt, så att hästarna kan komma igång. Om det kommer någon ny häst, så får dem också starta försiktigt. när Connie kom så hade hon ganska dålig kondition, så hon gick bara två-tre gånger i veckan.
Jag tycker om min ridskola, det är trevliga hästar, ridlärare och för det mesta elever. Jag har träffat många kompisar genom stallet, men sen är det klart att det blir bråk ibland - men det hör väl till?
Connie trivs bra på ridskolan, och hon tycker att det är roligt att gå lektioner. Jag hoppas verkligen att ridskolan kan köpa henne!
Hundvakter
Idag kom Baffy, hunden som vi ska passa till måndag kväll.
Det är vår grannes hund, som vi känt ganska länge - och Clemmie har växt upp med henne, så dem känner och gillar varandra. Clemmie blev lite övertaggad när hon kom, men hon har lugnat sig nu...
Baffy kom vid tre idag, och då var Sara (min kompis) här och vi kollade film. Sen på kvällen, kom mormor och min morbror och vi åt god mat - trevligt, trevligt...
Nu på kvällen, vid halv sju, cyklade jag och Sara ner till Råå och mötte pappa. Vi käkade glass och cyklade en bit mot Rydebäck. Bortsett från alla mygg & flugor, så var det trevligt...
Imorgon ska jag och Sara gå en runda med hundarna på förmiddagen, och sedan följer jag med henne till hennes häst.
Lite bilder på hundarna:
(Den röd/vita är Clemmie, vår hund - och den svart/vita är Baffy)
(väldigt dålig kvalité på bilderna, men det är med mobilkamera)
Långt inlägg...
Skriver nu mitt första tidsinställda, har jag inte gjort förut -varken på den gamla bloggen på devote, eller på denna.
Jag tänkte berätta lite mer noggrant om min och Connies historia, hur vi lärde känna varandra osv. och lite om Timon, också.
I början på året, i Januari så kom jag till stallet en dag och skulle som vanligt gå och hämta min ryktlåda i skåpet och gå till Timon. När jag gick förbi kontoret så ropade Helen och Liselott (som satt där) på mig. Jag blev ju lite misstänksam, hade det hänt något? I alla fall så fick jag en klump i magen så fort jag fick se deras allvarliga ansiktsuttryck. Dem berättade för mig att Timon inte längre stod kvar i sin box - att han var såld. Först så kunde jag inte göra mer än att stå och nicka, jag var så chockad. Men sen så kom tårarna, även fast än att jag gjorde allt för att hålla tillbaka dem. Sedan så gick jag ner till mitt skåp igen och ställde in ryktlådan, och påsen med äpplen som jag fixat åt honom. Jag gick in på toaletten och då släppte jag ut allting. Tårarna slutade inte rinna, men till slut så tog jag mig samman och torkade bort dem, och satte mig på läktaren. Jag satte mig i ett hörn - på samma ställe där jag suttit när olyckan hade skett. När Timon hade dragit ner sitt ena bakben i ett hinder och rivit sönder senan. När jag tänkte tillbaka på olyckan så kunde jag inte hindra tårarna. Jag satt där länge, och bara satt där och tänkte genom vad jag nu skulle göra. Skulle jag sluta rida? Sluta med hästarna? Försöka lägga allting bakom mig och börja med något annat?
Men som tur var så kom två av mina underbara kompisar (som rider i min grupp), och jag förklarade så gott jag kunde för dem, medans tårarna rann ner för kinderna. Jag red som vanligt den dagen, den gick förvånansvärt bra med tanke på hur jag kände. Jag red Vilgot, som är så olik Timon som han bara kunde bli, men jag tänkte ändå bara på honom. På sista gången jag ridit honom, då när han blivit så glad att han gjort en serie bocksprång i ren lycka. När jag kom hem så berättade jag vad som hänt för mamma, och då kom tårarna ännu en gång utan att jag kunde stoppa dem. När jag skulle lägga mig så låg jag stilla och bara tänkte på alla fina stunder, och alla lite mindre fina stunder jag hade haft med honom. Jag var röd i ögonen av alla tårar, och fast än att jag gråtit så mycket så tycktes dem aldrig ta slut.
Dagen efter så var jag helt tom på morgonen, jag lyckades släpa mig till skolan, och klarade de första lektionerna hyfst - men sen bröt jag ihop totalt. Jag låste in mig på toaletten och grät - bara grät. Alla minnen forsade förbi mig, men samtidigt så kände jag mig helt tom. Min lärare och alla i min klass undrade ju såklart vad som hänt, men så fort jag tänkte på Timons namn så började tårarna att rinna. Till slut så ringde jag mamma och lyckades få fram att jag ville hem. Hon hämtade mig, och när jag kom hem så satt jag och grät i soffan, medans mamma ringde till familjen som köpt honom (vi fick nummret av ridskolan) och berättade hur jag kände för denna lilla ponnyn, och jag fick hälsa på honom någon vecka senare.
Så fort jag fick syn på en mörkbrun, kraftig liten ponny på långt håll så kände jag att det var Timon, "min" lilla ponny. Ägarna var jättetrevliga och jag fick gå och hämta honom från hagen. Jag kände tårarna bränna men håll tillbaka dem så gott jag kunde, men nu var det glädjetårar (såklart blandat med lite sorg). Timon verkade känna igen mig också, han gnäggade lågt när jag kom - som han alltid gjorde. Jag var någon form av blandning av lycka och sorg hela tiden när jag såg på honom. Vi gick en liten runda med honom, och när vi åkte där ifrån så var jag på något sätt lättad. Jag hade klarat av att hälsa på honom, och han hade känt igen mig också.
Jag var inte i stallet mer än varje tisdag (eftersom att jag har vanlig ridning) och undvek att prata om Timon. Varje tisdag så red jag olika hästar, försökte hitta någon som jag kunde fastna för. Jag red många hästar innan jag red Roy, och honom gillade jag att rida. Lite lik Timon på olika sätt, lite samma kroppsbyggnad och samma lynniga personlighet. Jag red bara Roy, och tog hand om honom varje tisdag. Jag försökte skapa ett band, men det klickade inte på samma sätt som med Timon - med honom var allting så självklart. Men sen en dag när jag skulle ta tillbaka Roy från uppe vid storhästarna där jag hade ställt honom, så såg jag en liten vit ponny. Den tittade på mig med stora, svarta ögon - och det sa bara klick. Jag gick in till ponnyn många gånger den dagen och bara hälsade, och jag visste redan då att den ponnyn var "min". Det var hon som hade kommit, det var henne jag passade med. Inte Roy, och inte någon annan på ridskolan - utan den lilla vita. Connie.
Jag började försiktigt att ta hand om Connie och lärde känna henne, sakta men säkert. Jag var så rädd för att verkligen fastna vid henne, då hon inte var köpt. Men något inom mig bara drog mig till henne, fick mig att vilja tillbringa all min tid med henne - så det gjorde jag. Och vi fick ett otroligt starkt band. Hon var så olik Timon, men vi hade klickat på samma sätt. Jag fick efter någon vecka rida henne, och då blev vårt band ännu starkare. Jag älskade henne mer och mer för varje gång jag bara såg på henne. Så fort någon annan red eller gick in till henne så sa något inom mig att det var ingen fara, för det var vi som passade ihop, vi två. Andrietta och Connie.
Trots att det gått ungefär ett halvår så gör det fortfarande ont att skriva eller prata om Timon. Tårarna rinner även nu, och så tror jag alltid att det kommer att vara. Det känns bra att kunna skriva ut om Timon.
Jag skulle ge nästan vad som helst för att få tillbaka honom, eller få hälsa på honom, men jag kan inget göra mer än att finnas honom som en sån underbar, go och glad ponny han var.
Connie är nu mitt allt, jag frågar ofta mig själv hur man kan fästa sig så vid hästar som jag fäste mig vid Timon och Connie. Det känns bara så självklart att åka till Connie, och gosa, rykta eller rida henne. Och ibland undrar jag om det var ödet, att Timon skulle säljas och att jag skulle träffa Connie. Jag vet i alla fall att jag älskar dessa två underbara hästar mer än vad som är möjligt, mer än ord kan beskriva. Och även om Connie också skulle tas ifrån mig, så kommer hon alltid att finnas kvar, ha lämnat så många minnen och så mycket glädje - som Timon också gjort.
Avslutar med en bild på Timon, har inte så många bilder på honom eftersom att jag hade så dålig kamera då, men tycker att denna är ganska fin ändå.
6 juli
Igår gick jag och la mig ganska tidigt i förhoppning om att vakna tidigt. Jag tycker att det är så mysigt att vakna tidigt (dock INTE med väckarklocka) och mysa i soffan... Men så blev det ju såklart inte - jag vaknade vid 10 idag.
När jag lägger mig sent vaknar jag nästan alltid vid nio, men såklart ska jag sova länge just idag.
Well, well - jag sov gott i alla fall!
Idag ska jag till mormor, som bor ungefär fem minuter från oss. Jag ska bara ta det lugnt, kolla film (antagligen) och så tänkte jag ta med en bok så jag kan sitta och läsa. Läste Twilight böckerna innan, men dem har jag läst ut - så nu läser jag "Hannibal Lecter" -triologin. Inte så bra som Twilight-böckerna (än) men jag får väl ge dem en chans - jag gillar ju filmerna...
I helgen så kommer grannens hund Baffy (eller Buffy, vet inte hur det ska svavas) som vi ska passa tills måndag kväll. Nästa vecka så har jag inte något inplanerat, vad jag vet i alla fall.
Nu ska jag nog sätta mig och skriva några tidsinställda och sedan läsa lite grand...
Fredagslyx som man får unna sig ibland...
Ojdå...!
Usch, vilken dålig uppdatering det har varit på bloggen nu ett par dagar!
Jag ska bättra mig, och uppdatera så ofta jag kan.
Jag har varken hunnit eller orkat blogga, då jag haft så mycket att göra. Varit med kompisar, badat, ridit och haft en massa mysiga filmkvällar. Haft sommarlovsmys...!
Jag har varken hunnit eller orkat blogga, då jag haft så mycket att göra. Varit med kompisar, badat, ridit och haft en massa mysiga filmkvällar. Haft sommarlovsmys...!
Igår åkte jag och mamma till betet för att hälsa på hästarna (främst Connie, såklart). Jag hade inte varit där på nästan två veckor, så jag ville så gärna dit. Vi åkte redan vid tio för att sedan ha resten av dagen ledigt.
När jag såg Connie blev jag nästan tårögd - jag hade saknat henne mer än vad jag trodde! Tyvärr så är hon den som är lägst i rang i sin flock, hon är ju minst, skimmel och ett sto - så hon vågar inte alltid komma fram, och ibland när hon gör det jagar de andra bort henne. Men i alla fall så fick jag chansen ett par gånger att stå och mysa med henne (på vars en sida om ett staket, man får ju inte gå in), och hon var verkligen hur go och glad som helst mot mig! Vi stod och myste länge, och hon njöt också. Hon stod alldeles stilla med slutna ögon.
Tänk att den reserverade, lilla ponnyn med raggig päls och stripig man och svans har blivit en så go och glad - och snygg ponny!
Tänk att den reserverade, lilla ponnyn med raggig päls och stripig man och svans har blivit en så go och glad - och snygg ponny!
Hon är verkligen världens bästa och finaste ponny, jag älskar dig Connie!
Lite bilder från betet:
Lilla Connie, världens goaste!
Fina Litografi
Roxette
Lobo & Sinus
Lutzen
Fina Costello
Tjocka Passion...
Ferdinand lär Clemmie hur man är en häst... ;)
Liberton
Tjocka Passion...
Ferdinand lär Clemmie hur man är en häst... ;)
Liberton
Litografi, Roxette & Passion
Liva och Spotlight
Avslutar med en av mina favoriter på Liva ... ;)
Avslutar med en av mina favoriter på Liva ... ;)
