Jag tänkte berätta lite om Connie - hur hon är, både i ridning och i övrig hantering.

 

Connie är en vitt, litet d-ponnysto med ett stort hjärta, och en stor personlighet när man lär känna henne. Hennes liv började nog inte så bra, då hon som föl blev attackerad av en hund, därav ärren. Jag vet inte så mycket om hennes övriga uppväxt, mer än att hon har blivit utbildad i dressyr. När hon kom var hon ganska reserverad och nervös, och tyckte inte om när främlingar rörde vid henne, än mindre red henne. Men nu, när hon kommit till rätta på ridskolan (jag har ju jobbat mycket med henne också) har hon landat, och blivit mer självsäker, både i hantering och i ridningen.

 

Connie har alltid varit snäll i hanteringen, hon vill alltid göra sitt bästa, och försöker alltid - men hon är ett sto, så hon har mycket egen vilja också. För det mesta så är hon som sagt snäll, men ibland krävs det lite övertalning om vissa saker som hon inte alls håller med om. Jag har dock aldrig blivit riktigt osams med henne, eftersom att hon nästan alltid vill göra mig nöjd och glad. Först var spolspiltan lite läskig, så den fick vi jobba lite på. Hon brukade stå och tveka och sedan börja backa istället, men för det mesta fick jag in henne själv. Ibland vill hon inte nu heller, men för det mesta går hon in utan problem. Hon är som sagt väldigt välhanterad, jag kan gå ut med henne, röra överallt och duscha henne osv. utan problem nu. När hon kom gillade hon inte alls när folk rörde vid hennes huvud, och därför "bufflade" hon på dem hon inte kände/litade på riktigt. I hagen är hon också mysig, hon kommer alltid fram och hälsar. Det är ingenting (som jag stött på än) som är riktigt hemskt, eller som verkligen inte går. Hon är så duktig, min lilla tjej!

 

I ridningen är Connie lite speciell. Hon har sin utbildning, och hon kan verkligen jobba - men ibland vill hon inte riktigt. Speciellt volterna kan vara riktigt jobbiga ibland. Hon tycker att det är jobbigt att verkligen samla sig - speciellt i galoppen, och trampa under sig, men vissa dagar går hon som en klocka. Det är alltid roligt att sitta upp på henne, för man vet aldrig riktigt vad man har att vänta, vissa dagar vill hon inte alls och man får jobba riktigt mycket med henne, och vissa dagar är hon helt underbar, mjuk och följsam. För det mesta är hon väldigt positiv i ridningen, och vill samarbeta med mig. Hon har ett mjukt, men stort steg och kan öka sin trav som ingen annan! Hon hoppar jättefint, med bra teknik och mycket rygg - och hon tycker att det är jätteroligt. I hoppningen så är det viktigt att både ha ett bra tempo, men precis innan hindrena får man hålla tillbaka lite, så att hon inte bara rusar på hindret. Men det är viktigt att hitta knapparna, som med alla hästar egentligen, men på henne är det extra viktigt. Man kan inte bara sitta och åka runt, utan hon är lite att jobba med. Jag har sett vissa andra som verkligen inte har någon koll alls på hur de ska göra med henne.

Jag är glad över att jag klickade direkt med henne, även i ridningen.

 

Världens goaste ponny!

Älskar dig, gumman - mer än ord kan beskriva!