När vi var i Göteborg blev det såklart ridning också.

Dagen då vi kom dit tog jag och Lina vars en häst, tränsade, och följde med ut på hundpromenad... Jag tog haflingern Flora, och Lina tog fjordingen Ylva. Flora var snäll men när vi skulle galoppera en sträcka på vägen hem så bockade hon...

Jag höll mig dock kvar, men mycket till galopp blev det inte, haha.

 

Sen, på kvällen, red vi snälla (men sega) Ylva i hagen. Hon är stor så vi kunde rida på henne samtidigt, hehe. På något sätt lyckades vi få henne att galoppera en bit... Andra dagen hann vi inte rida, vi kom inte hem från Liseberg förr än vid elva - tolv.

 

Sista dagen red vi på riktigt i "paddocken". Vi började med Flora och sadeln fick stanna i stallet, men vi tog med en longerlina och ett longerspö. När Lina longerar henne själv brukar hon bli helt galen, och det blev hon då också. Jag började rida, och jag kände direkt att när jag började ställa krav (ställa, böja) började hon bråka och streta emot. Hon kunde stanna helt och resa sig, hon sparkade bakut och hon bockade. Det blev nog värre i traven, så jag struntade i att galoppera. Stundvis jobbade hon med ryggen och sänkte nacken, så det nöjde jag mig med. När jag ridit genom henne, satt Lina upp och gjorde samma sak. Hon bråkade lika mycket med Lina, men hon bockade mer än hon reste sig... Lina försökte sig på några galoppfattningar men det gick ju mindre bra, men nu när vi hade börjat kunde vi inte ge oss...

 

När Lina inte orkade mer bestämde vi oss för att försöka longera henne. Det gick inte alls, så istället tog vi av longerlinan och tyglarna, och släppte henne. Vi lyckades efter många stegringar, bocksprång och kickar lite här och där, få henne att galoppera på en volt. Då fick hon en massa beröm och godis och när vi var klara hade hon blivit ganska svettig.

När vi hade käkat försökte vi oss på Ylva också, gjorde lite samma sak med henne, men det gick väl inte heller så jättebra, haha. Varje gång man petade med spöt sparkade hon bakut, så det var inte helt lätt att få henne framåt.

Vi släppte henne i hagen igen efter bara någon halvtimme.

 

Mamma lyckades knäppa några hyfsat lyckade bilder, där Flora faktiskt inte bråkar.

(och ja, jag rider i joggingbyxor, haha)