Skola

Förlåt för dålig uppdatering igår. Påbörjade ett inlägg igår kväll, men blev inte klar med det. Antagligen kommer det upp senare idag. Nu sitter jag i skolan, vi har datorkunskap och jag är klar - alltså får jag göra vad jag vill. Tänkte att det blir bra att passa på att blogga, eftersom jag inte lär hinna blogga så mycket sen idag. När jag kommer hem hjälper Agneta mig i stallet och sedan ska vi longera Rocky. Hon har lite longeringsutrustning (jag har bara longerspö och longerlina, som vi fick till honom) och hon ska visa mig hur jag ska göra. Jag har knappt longerat något i mitt liv, så hon ska visa hur jag ska göra för att han ska gå som bäst. Jag vill inte göra fel, haha. Sedan ska jag och mamma ha lite torsdagsmys, kolla på Revenge och bara ha det mysigt.
Imorgon är det fredag, Rocky vilar och jag har ännu en grymt rolig helg framför mig! Mamma skjutsar mig hem och när jag fixat klart allt i stallet och tagit in hästarna åker jag till Sara. Jag sover där och sedan rider jag ridlektion på lördag. Efter det åker vi hem till mig och rider Rocky. Sara sover över till söndag och antagligen rider vi Rocky även då. Sara kommer nog både fota och filma när jag rider, så det blir även roligt för er bloggläsare.
 
Ha en bra torsdag!
 Haha.. ^^



Fin fjantponny

Idag red jag Rocky i paddocken när jag kom hem. Den är belyst, så det spelar inte någon roll om det är mörkt. När jag tog in honom hade alla hästarna (han går i hagen bredvis Hoppan och Nitendo) sett något och var helt galna, haha. De sprang runt i sina hagar och bockade, så Rocky var lite stirrig när jag tog in honom. Dock var han hur snäll som helt. ändå - kunde stå lös, lyfta fint på hovarna, stå stilla och såna "basic" saker. Duktig häst!
Sist jag red honom var i måndags när jag skrittade ut barbacka, så martingalen satt inte på. Jag tänkte prova rida honom utan martingal då hans förra ägare inte brukade ha den, och jag skulle ända bara rida dressyr.
 
När jag skrittade fram var han väldigt pigg och glad, haha. Han gick och trippade eller taktade, och frustade och tittade runt, och lite då och då kom där ett litet glädjepip. Haha, han är så söt! Dock lyssnade han på mina halter, och ryggade när jag bad honom om det - som vi tränade på i lördags. Han tog bettet direkt när jag kortade upp tyglarna, han gav ett bra stöd direkt. Han var fortfarande pigg, men jobbade ändå bra med ryggen redan från början - och det är ovanligt! Han var som en helt annan ponny - egen framåtbjudning och en otroligt positiv attityd. Jag kunde verkligen rida.
Jag fortsatte göra halter och emellanåt även rygga, dock blev det lite mycket för honom ibland, haha. När jag ryggade och skulle ha fram honom igen tyckte han det blev lite jobbigt - så han ruskade på huvudet, pep och emellanåt lyfte han framhovarna lite - men bara i protest, haha. Det gick över sen, men han brukar testa lite innan han ger efter helt.
 
När jag galopperade var han verkligen helt annorlunda, han har aldrig gått så fint förut. Han bar upp sig på ett helt annat sätt, trampade under sig och var lätt i munnen. Han var lätt att reglera och när jag gjorde halter lyssnade han bra. Galoppfattningar gick riktigt, riktigt bra. Jag behövde inte vara så tydlig utan bara ge honom små hjälper som han lyssnade bra på. När Agneta kom för att hjälpa mig lite höll även hon med om att han var mycket finare idag. Hon la ut sockerbitarna i hörnen för att han skulle forma sig efter mina skänklar och sedan jobbade jag på att få honom lösgjord, på mittvolten. När han klarade ett par varv i stadig, låg form och jobbade riktigt bra med hela kroppen slutade jag. Vi kände alla tre att det räckte så, han hade verkligen jobbat och gjort sitt bästa (även jag) och vi ville inte pressa honom mer för idag. 
 
Det kändes verkligen som en annan häst - något har lossnat! Han var himla mjuk och fin även i högervarvet och jag kunde som sagt rida, utan att tänka på framåtbjudningen. Såhär bra har det nog faktiskt aldrig gått, han var riktigt rolig att rida och ha att göra med över huvud taget. Fina ponnyn!



4. Det här behöver jag träna mer på

- Jag har alltid varit väldigt, väldigt envis. Sån är jag, och även i min ridning. Har jag bestämt mig för något ska det göras, haha. Problemet är då, att om det inte går som jag vill är att jag lätt blir frustrerad. Eller, njae - frustrerad är inte riktigt rätt ord, men något sånt, typ. Jag vill att det ska gå, och jag vill att det ska gå just när jag vill det. Jag behöver då träna på att lugna mig lite, ha tålamod och liksom vänta in hästen jag rider. Det är inte så att jag blir hetsig eller stressad, men jag blir lite sådär smått irriterad - och det måste jag träna mer på.
 
- Jag måste bli mer konsekvent när jag rider Rocky - han ska göra som jag vill och han ska göra det på det viset jag vill. Ibland om han blir lite stark ignorerar jag bara honom och fortsätter att försöka mjuka upp honom - jag måste vara tydligare med vad jag vill och inte vara rädd för att säga till honom. Lägga in halvhalter oftare, är en bra början. Nu testar han ju, så det är klart han är lite extra tjafsig ibland, men jag måste kunna säga till honom snabbare och tydligare. Jag blir gärna lite "ja, men han tog verkligen stöd i bettet i slutet, så det gick bra" (till exempel) och glömmer därför bort de negativa delarna. Jag måste därför fokusera mer på de bitarna och verkligen inte låta honom göra så. Det kommer ju såklart komma lite med tiden också.
 
- När jag rider Connie blir jag lätt lite "ge och ta"-ig med min ytterhand. Främst i vänstervarvet om hon inte släpper och mjuknar. Jag behöver då träna på att kunna ge henne ett bättre stöd i båda tyglarna. Det är främst i traven jag har lite svårt för att ha handen stilla. Tänker jag på det är det abslout inte svårt, men tänker jag på annat är det lätt att handen blir lite ostadig. Det är inte så tydligt, men det är mer känslan - får Connie ett jämnt stöd av mig, kan hon ge mig ett mer jämnt stöd. 
 
Jag gör - som alla andra - fel ibland. Det gör alla, man kan inte vara perfekt. Jag jobbar på det här, och det går framåt. Jag tror nog att alla har något de måste tänka på, och det är ju en viktig del av ridningen.



Tisdag, 27/11

Har haft fullt upp idag, både hemmea och i skolan. Vi tog in hästarna lite tidigare, så jag har hela kvällen ledig. Skönt, eller vad? För övrigt har jag inte gjort så mycket, faktiskt, När jag kom hem stack jag direkt ut i stallet och fixade. När jag kom in städade jag rummet och sen åt jag - och sen satta jag mig vi datorn för att blogga lite, haha. Imorgon har jag matteprov, jag tror faktiskt att Rocky får vila - för på torsdag ska Agneta visa min hur jag ska longera honom. Det är så lätt att göra fel när man longerar och därför förstöra hästarna, så jag vill vara helt säker på att jag gör rätt. Därför byter vi plats på vilodagarna, hehe.
 
Nu ska jag kolla runt på lite bloggar, har fixat inlägg som kommer upp lite senare ikväll - så håll koll!
Första uteritten.



3. När och varför jag började rida

 Det var någon läsare som ville att jag skulle skriva ett inlägg om min "ridhistoria", så det blir två flugor i en smäll!
 
Jag kommer faktiskt inte riktigt ihåg exakt när jag började rida. Jag har alltid älskat hästar, och började rida tidigt. Red på en ridskola som hette Kvistofta, men den la ner några år efter. Där hette min favoritponny Zingo, och jag red nästan alltid honom. Det var också på Kvistofta jag var på mitt första ridläger, även det på Zingo.
När Kvistofta stängde började jag på Helsingborgs ridskola, och då kom mitt intresse verkligen igång. Sen vet jag inte riktigt, det har väl bara kommit utan att jag tänkt på det. 
 
Litet inlägg, men bättre än inget!



Mysig kvällstur

Denna dagen har gått fort - först skola till tjugo i två, kom hem vid tre eftersom bussen tar sin lilla tid på måndagar. Sedan fikade jag och vid fyra gick jag ut i stallet och tog in Rocky. Fixade honom, tog på benskydd och tränsade. Det var kolsvart ute så jag skulle bara skritta ut en liten runda vid de andra husen. Jag kom upp med hjälp av ett räcke (?) och Rocky var jätteduktig! Jag hade dressyrspöt för att få hans uppmärksamhet, och som förstärkning ifall han inte skulle ta mina skänklar. Det behövdes dock inte - för han var hur pigg & glad som helst! Pinnade på med spetsade öron, trots att det mesta var läskigt när det var mörkt.. haha.



Helgen

Hoppsan, denna helgen har det inte blivit så mycket bloggning, hehe. Har haft fullt upp hela dagarna, så bloggen har helt enkelt fått läggas åt sidan lite grand.
 
Lördag
Jag släppte som vanligt ut hästarna och mockade, sedan tog jag in Rocky och red honom i paddocken. Han var likadan som i fredags - gick i sin egna lilla bubbla och struntade fullständigt i vad jag gjorde. Det släppte lite i högergaloppen, men inte mycket. Jag tog något skuttoch han bara drog iväg, lyfte knappt på benen. Sedan kom Agneta ner och hjälpte mig. Jag galopperade igång honom ordentligt, på långsidorna ökade jag och på kortsidorna tog jag tillbaka honom. Han blev lite tjafsig emellanåt och ökade inte galoppen så som jag ville. Jag satte på mig ett par sporrar och till det ett dressyrspö. lyssnade han. Jag jobbade enbart på att han skulle lyssna på alla mina hjälper. Bli mjukare och ta mjukare i bettet. Hoppning kunde han glömma. Jag jobbade främst med traven, ökade och minskade lite. Sedan började jag göra halter, rygga ett par steg och sedan fram i trav. Han skulle lyssna direkt och efter ett tag gjorde han det. Emellanåt fick jag lägga till spöt eller trycka till lite med sporrarna, men det behövdes som tur var inte så mycket. Han blev ganska tjafsig när han förstod att jag menade allvar. Nu skulle han faktiskt jobba, inte bara lulla runt som en ridskolehäst eller något. ^^
Galoppen var lite jobbig, så något bakben flög - men han blev faktiskt fin. Ska fortsätta med samma sak och han ska lyssna på mig. Agneta satt upp lite grand och kände på honom. Han var lite tjafsig men gav efter och blev fin.
 
Efter det skrittade jag honom länge och sedan släppte jag ut honom.
Sedan direkt till ridskolan för ett lyckat ridpass på alltid finaste Connie. Hade kvar sporrarna, och det fungerade mycket bättre. Hon tog skänklarna och blev mjukare både i kroppen och i munnen. Svår övning för Connie då det var mycket små volter, men hon kämpade på bra och var jättefin. Sista galoppen lossnade hon ordentligt och var superfin! 
 
Sedan åkte jag till Linn och fotade henne och Zadd. Åh, vad fina de är!
Fotade henne oh Junior också, men det var så mörkt så de bilderna blev inte bra. När vi kom hem åt vi, och sedan skulle vi kolla på Eclipse. Jag såg typ en halvtimme och sedan somnade jag, haha. Sov till lite över elva - så skönt!
Är dem inte grymt fina?
 
Söndag
Vi sov som sagt till elva, sedan åt vi frukost och fick sedan skjuts till stallet. Linn skulle åka på träningstävling med fina Madeira, och jag skulle följa med och fota. Vi gjorde vid henne, lastade och åkte iväg. När vi kom fram parkerade jag mig med Linns kamera och fotade. Många duktiga som tävlade, många olika ponnyer och hästar. Roliga att fotografera! Sedan skulle Sara starta Jonte. De var jätteduktiga - både i 70 och 80, felfria med grymt fina rundor! När det var Linns tur var Madeira övertaggad och drog med sig ganska många bommar. Hon var jätteduktig, men han inte få upp frambenen riktigt. Samma sak i andra klasser. Bara att lära henne att omvandla den otroliga energin till att fokusera mer på hindrena. Linn var förövrigt jätteduktig med henne.
Sedan åkte vi tillbaka, lastade av Madeira och hon fick komma in och äta. Fixade till Zadd, och sedan åkte vi tillbaka till Linn och jag åkte hem. Snälla Agneta hade redan mockat och tagit in hästarna, så jag kunde duscha & äta direkt.
 
 
Jätterolig helg med goa Linn, hoppas ni också haft en bra helg!



Tävling!

Jag är med ch tävlar hos idaochmalin.blogg.se!



Stark, springig och söt

Idag red jag på förmiddagen, det var jättefint väder och jag skrittade fram med mamma och Clemmie ute i skogen. Rocky var ovanligt fjantig, han brukar vara lite tittig i början - men idag var nästan allt läskigt... haha. När jag kom tillbaka till paddocken började jag värma upp honom i alla gångarter. Först växlade jag mycket mellan skritt och trav för att han skulle vara kvick och känslig för hjälperna. Sedan galopperade jag fram honom, och sedan hoppade jag fram. Jag hade tagit fram (sedan innan) fyra hinder som stod om i "klockan", och ett av dem ärett titthinder, typ. Det är tre, lite tjockare träbommar som ligger tillsammans. Jag behöver hjälp om jag ska lägga upp dem, så idag fick dem ligga på marken. Först var Rocky lite osäker, men han hoppade fint ändå. Han kunde trots osäkerheten landa (jag började travhoppa) i rätt galopp. Duktig ponny!
 
Sedan började jag ta mer än ett hinder samtidigt. Han var väldigt springig, och jag fick lite då och då stanna eller gå in på volter för att visa att det faktiskt är jag som bestämmer. Han hoppade fint och hade bra galopp, men till slut blev jag trött på hans dragande och "jag-kan-själv" -ande att jag helt enkelt bröt hoppningen. Jag travade honom mycket och fokuserade på formen och bakbenen. Efter lite tjafs gav han sig och blev fin, och då hoppade jag lite till för att han skulle få lite beröm för hur fin han blev i slutet. Han lossade fint, men jag var ändå inte helt nöjd. För övrigt var han otroligt söt och charmig idag, haha. Jag vet inte varför, men han var himla go idag. Det är väl tur, för jag blev ganska irriterad på honom när han bara drog & sprang. Han sticker inte, men han lyssnar liksom inte. Som tur räddar han det med sin charmighet...
 
Rocky blir ganska stark i hoppningen, och aningen svår att svänga då. Han har inget fel med tänderna, utan det är helt enkelt så att han blir så glad att han liksom glömmer bort mig. Jag ska såklart fortsätta träna, men blir det inte bättre kommer jag antagligen skaffa ett fullcheek. (klicka för bild) På så sätt blir han förhoppningsvis lite mer uppmärksam. 
 
Lite bilder jag knäppte med mobilen i det underbara vädret.
Söt ponny, nästan lika trött som matte...



Plugg, plugg och återigen plugg

Ja, som rubriken lyder - denna dagen går främst till plugg, i alla fall för och eftermiddagen. 
Imorse kom aldrig bussen, så jag fick vara hemma och plugga istället. Har två kemiprov till den kommande veckan, så det var ändå ganska bra att kunna ägna nästan en hel dag till det. Börjar få in det jag ska lära mig i huvudet, så förhoppningsvis kan jag ändå få en relativt pluggfri helg. Ska till Linn på lördag och sova där tills på söndag, och det hade varit skönt att inte behöva tänka så mycket på plugget då.
 
Nu ska jag fortsätta plugga, men jag bloggar antagligen lite mer ikväll.



2. En bild på favorithästen

Vi tar första idag - en bild på favorithästen. I mitt fall får det dock bli två bilder på två hästar, då jag älskar dem båda två otroligt mycket. Eftersom det är 90 inlägg som ska upp (enligt listan) kommer jag lägga upp ett varje dag. Kommer såklart ändå blogga som vanligt.
 
Connie
 
Och Rocky
 
Båda bilderna är fotade av mig, och får inte "lånas" av någon annan utan mitt tillstånd.



Rocky, då...

Jag har ju haft Rocky ungefär en månad nu, och vi har märkt en lite rolig sak - hur han gnäggar. Han gnäggar verkligen som en tjej, haha - typ som de där hästarna i "My Little Pony" som man tittade på när man var liten. När jag skulle ge Fjällma och Rocky sitt morgonhavre (de får lite på morgonen) gav jag för en gångs skull Fjällma först. När jag gick in i foderkammaren igen trodde väl Rocky att jag glömt honom - men han gnäggade inte riktigt utan bara pep. Haha, det lät för roligt.
 

Dagen idag har varit helt okej. Vi hade dans i skolan, och det tycker jag är jätteroligt! Busschaffören körde mig ändå hem, och då blir allting mycket lättare. Jag fixade i stallet när jag kommit hem, och sedan tog vi in hästarna lite tidigare än vanligt. Rocky vilar idag också, men imorgon ska jag rida. Han får tre vilodagar, så han lär ha en del energi imorgon.Nu ska jag strax äta, har en pluggfri kväll och när klockan blir nio sitter jag och mamma bänkade framför TV:n för att titta på Revenge. Jag älskar torsdagar - myskväll på högsta nivå!
 

Har tidsinställt det första (eller egentligen andra) inlägget på listan, det kommer upp lite senare ikväll.



Onsdag, 21/11

Oj, vad tiden går fort. Bara cirka en månad tills det är julafton, herregud - ibland känns det som att höstterminen snart slutat? Haha, ja - tiden går himla fort, men just nu längtar jag mer än vanligt till sommaren. Ledig hela dagarna, sol, värme - och förhoppningsvis får Connie komma och bo hos mig.
 
Har varit lite dålig uppdatering, har som tur haft ett par tidsinställda. "Tävlingsinläggen" räknar jag inte riktigt, då det kanske inte är så roligt för er att läsa om. 
Dagen igår gick riktigt fort - först skola till tre, sedan utvecklingsamtal för att sedan komma hem vid fem och skynda ut i stallet för att fixa i stallet och släppa in hästar. Lång mening, men så var det, haha.
Idag fick jag skjuts hem, på vägen hem fick äntligen köpa en Ben & Jerry's. Haha, det var längesedan! Skolan idag gick ganska fort. Hade svenskaprov, som gick ganska bra.
Egentligen hade jag tänkt skritta en runda i skogen, men det blev så mörkt att jag inte hann. Agneta skulle inte vara hemma förrän åtta, så hon tar in hästarna då. Jag gick ut i stallet efter kvällsmaten och gav hästarna kvällshöet ute i hagarna. Sedan fixade jag klart allt, och sedan gick jag in igen. Det var faktiskt skönt att ha en ledig eftermiddag!
 
Nu ska jag kolla runt lite på datorn, lyssna på musik - och antagligen fortsätta på min B&J's. Ha en bra onsdagskväll alla fina bloggläsare!



Rolig lista

Hittade denna listan och tänkte prova den. Hoppar dock över den första, då jag redan har presenterat mig själv, Rocky och Connie redan. För varje inlägg jag gjort, stryker jag över texten.
Japp, 90/989 stycken - jag börjar idag eller imorgon!
 
1. Presentation av dig och hästen/hästarna
2. En bild på favorit hästen
3. När & varför jag började rida
4. Det här behöver jag träna mer på
5. Det här är jag bra på
6. Favoritbilder jag tagit
7. Alla hästar i stallet
8. En sak som aldrig får hända!
9. Min största rädsla inom ridsporten
10. Någon du skulle vela byta liv med för en dag, och varför?
11. 10 saker du inte visste om mig
12. En person som inspirerar dig
13. Min favoritgren
14. Min högsta dröm
15. Saker du gör vardagligen (i stallet och till vardags)
16. Varför får hästar och ridning mig att må bra?
17. En bild som gör dig lycklig
18. Låtar som jag lyssnar på när jag är arg,ledsen och glad
19. En bild jag aldrig publicerat förut
20. Din åsikt om hjälptyglar
21. Något jag vill göra
22. Någon jag vill träffa
23. Någon jag vill träffa igen
24. Hoppning eller dressyr?
25. Mitt motto
26. Någon jag träffar vardagligen
27. Hur mina vänner beskriver mig
28. Såhär vill jag att mitt liv ser ut om ca 20 år
29. En outfit du aldrig skulle ha
30. Någon jag skulle riskera livet för
31. Mitt mål med ridning
32. Din favoritoutfit
33. Din första favorit häst
34. 5 saker du gillar och ogillar hos din häst
35. Ditt favoritmärke
36. 10 saker ni inte visste om min häst
37. Hur länge har du ridit ? Vilken var första hästen du red ?
38. Vad tycker du är viktigt när man köper häst ?
39. Första gången du tävla ? Hur gick det ?
40. Din drömhäst
41. Padock vs. Uteritt ? Varför ?
42. En film när du rider
43. Vad är det viktigaste du har med dig på tävling ?
44. Hur viktigt är det med märkessaker ?
45. Har du några andra djur ? Berätta om dom
46. Hur är din häst att rida ?
47.  10 bra bloggar du läser
48. Senaste hästsak du köpt
49. Vad du vill ha inom hästväg
50. Visa din hästs schema inför denna/nästa vecka.
51. 5 saker du måste bli bättre på inom ridning
52. Ridturens outfit
53. Det här äter hästen/hästarna
54. Det här har jag med mig på tävling
55. En perfekt dag i stallet
56. Om jag skulle vara tvungen att byta häst med nån skulle jag välja...
57. En häst jag saknar
58. Veterinär, hovslagare, massör osv..
59. Idol inom ridning
60. Favorit färg/tecken på hästar
61. En tävling du aldrig glömmer
62. Gamla bilder på din häst
63. Vad du och din häst blivit bättre på sen du börja rida hästen
64. Dina idoler inom ridsport
65. Varför du började blogga
66. Vad hästen äter
67. Hästar du ridit mycket.
68. En bild på din häst riktigt smutsig.
69. Min önskelista
70. Något du slarvar med inom ridning
71. Min favorithögtid
72. Mina favoritsaker
73. Bilder på hästarna som bebisar.
74. Mina framtidsdrömmar
75. Den fulaste hästsak du sett.
76. Den fulaste ryttarsak du sett.
77. Hur länge är du i stallet? Hur många gånger per dag eller vecka.
78. Vilken mobil har du?
79. En sak du aldrig skulle glömma på tävling
80. En sak du alltid glömmer på tävling
81. Vilka sidor kollar du på varje dag på Internet?
82. Din dröm kamera
83. Stilrent vs. färgglatt
84. En ryttare du skulle vilja rida likadant som
85. Berätta om din ridklubb
86. Din åsikt om pessoa bett
87. Hur många prisrosetter och plaketter har du?
88. Har du något annat intresse än hästar?
89. Ditt mål med din häst
90. Utvärdering av blogglek (?)
 



Ännu en tävling

Haha, japp - vi kör en tävling till. Denna gången på ziro.blogg.se.
Också en riktigt bra blogg, som jag verkligen rekommenderar.



Tävling!

Jag är med och tävlar hos carolinebagfeldt.blogg.se om ett egendesignat iphoneskal!
Tycker verkligen att ni läsare borde ta och checka in denna grymma bloggen!



Clemmie

Det var någon som ville att jag skulle skriva lite om mina hundar - självklart kan jag det! Ni som läser bloggen vet ju lite om dem, men jag tror faktiskt aldrig att jag skrivit om dem. De får ju vara med lite här och där ibland, eftersom de är en stor del av mitt liv... Aja, här kommer i alla fall ett eget inlägg åt mina goa vovvar!
 
 
Clemmie

När min förra hund fick epilepsi kastrerade vi honom, och hade då möjligheten att skaffa en liten flicka - vilket vi alltid velat ha. Vi började leta runt lite bland uppfödare, men hittade inte det vi sökte. Mamma visste precis vad hon ville ha, men vi hittade inte riktigt en valp med det lilla extra".
En dag fick mamma ett mejl från en uppfödare i Tyskland. Det var ett par bilder på en väldigt liten valp, och i mejlet stod det ungefär "Vill du ha henne, så är hon din.". Mamma visade bilderna för mig och vi blev förälskade i henne från första stund. Mamma mejlade lite med uppfödaren och vi fick fler bilder. När Clemmie, eller Bree (som hon hette då), var åtta veckor tog vi flyget till Tysklands flygplats och hämtade henne. Vi hade förväntat oss att hon skulle komma i en bur, eller i koppel - men helt plötsligt såg vi en liten, liten valp i famnen på uppfödaren. Hon var inte hälften så stor som vi förväntat oss (och egentligen skulle varit) men vi hittade varandra direkt. 
 
Tiden gick och Clemmie växte upp. Hon var otroligt glad, go och positiv - och vi hade otroligt kul tillsammans. Hon och Winston blev bästa vänner, och Winston uppfostrade henne så gott han kunde. Hon kanske var liten - men tuff var hon! Vi gick kurser med henne, hon träffade andra hundar och vi märkte hur glada alla hundar var för henne - och hur glad hon var för andra hundar. Människor behöver jag knappt nämna - alla älskar Clemmie, man bara kan inte annat. Sen kom tyvärr dagen då vår älskade Winston fick somna in, och hade vi inte haft Clemmie tror jag inte vi hade haft hund idag. Hon fanns verkligen där, och stöttade oss - hjälpte oss genom en otroligt svår period.
 
Till slut kunde vi gå vidare, och fortsatte gå kurser och träna med Clemmie. Vi ställde ut henne med goda resultat, och vi hade tänkt ta valpar på henne - då vi ville föra vidare hennes underbara personlighet. Sedan var det mentaltest, som man gör med alla hundar man tränar och tävlar (tror jag). Clemmie var otroligt snäll och glad, men vi visste ju att hon var ganska känslig. Inte rädd - men försiktig. Mamma var inte helt säker på att faktiskt genomföra testet, men hon försökte. Clemmie var lite okoncentrerad till en början och det gick sedan över till osäkerhet och hon klarade helt enkelt inte trycket. Mamma märkte hur knäckt hon var, och bröt. Det tog tid att få upp Clemmies självförtroende igen, men till slut gick det. Clemmie återgick till sitt vanliga, glada jag igen - något försiktigare, kanske - men ändå sig själv, liksom.
 
Eftersom Clemmie verkligen älskar agility, och alltid har gjort det - anmälde vi henne till en agilitykurs. Det gick jättebra, Clemmie var en stjärna från början. Vi tränade en dag i veckan, och den dagen (kommer inte ihåg om det var tisdagar eller onsdagar) var verkligen hennes absoluta favoritdag. Tills en dag.
En av hundarna som också gick kursen var lite konstig mentalt, kanske inte riktigt aggressiv ännu - men något fel var det. Clemmie hade varit jätteduktig hela tiden, och mamma skulle väl iväg och träna någon sista gång på något hinder. Då kommer den här stora (typ tre gånger så stor som Clemmie) hunden och ger sig på Clemmie bara sådär. Helt utan orsak, den bara exploderade. Clemmie visste inte vad hon skulle göra, hon var chanslös. Hon hade inte hunnit reagera förrän hon låg på marken och denna stora, svarta hunden siktade på hennes strupe. Mamma fick ju såklart panik, men på något sätt fick hon den att sluta och ägaren kunde ta tag i den. Clemmie var ändå, förstörd igen - helt knäckt.
 
Vi fortsatte gå kursen för att bygga upp hennes självförtroende igen och det gick fortare än första gången. Jag kunde dock inte göra så mycket, då jag själv var helt förstörd. Jag hade sett min älskade bästa vän ligga och kämpa för sitt liv, och hade inte kunnat göra något. Det tog tid för mig att komma över det. Hunden som attackerade henne fortsatte också kursen, men ägarna var tvugna att ha munkorg på den. Clemmie återhämtade sig bra, men vi märkte snabbt att hon var rädd för svarta hundar. Stora, främst - hon var livrädd för dem och fick panik bara av att vara nära. Tack och lov hade hon en hundkompis sedan innan - Sally - som hon gått en spårkurs med. Vi träffade dem för att Clemmie skulle förstå att inte alla svarta hundar var farliga.
Jag tror det var två eller tre gånger efter första attacken, då fick ägarna för sig att ta av hunden munkorgen. Det tog inte lång tid förrän den gav sig på en av de minsta hundarna, som tur var fick de bort hunden snabbare denna gång - för anars hade den hunden inte varit vid liv idag. Det märktes tydligt att den hunden blev nästan lika knäckt som Clemmie hade blivit. Minnena från attacken kom när jag såg hur hunden attackerade denna lilla, stackars hunden och jag blev nervös. Jag kunde inte vara i närheten av Clemmie, för jag ville inte föra över min nervositet.
 
Jag kommer ihåg att det var ungefär lika dant som första gången, först var Clemmie glad - lycklig. Hon sprang runt och gjorde det hon älskar mest av allt - och helt plötsigt ligger hon under denna jäkla hunden igen. Denna gånger försvarade hon dock sig själv. Hon kund einte göra mycket - men hon kämpade. Det var droppen - nu var Clemmie förstörd. 
 

Vi slutade kursen när terminen var slut. Tränade lite för skojs skull - vi gjorde allt för att bygga upp Clemmies (och mitt) självförtroende igen. Jag blev rädd för stora hundar, eller nej - inte rädd, men osäker. Vi hittade på en massa saker med Clemmie, och hittade saker hon tyckte var roligt. Träffade många hundar, och Clemmie byggde upp självförtroendet igen.
 
Clemmie är fortfarande ganska osäker. Hon var rykt ihop med andra hundar, men inte lika allvarligt. Hon skyddar oss, och vi skyddar henne så gott det går. Hon är verkligen den mest godhjärtade själen på denna jord, och det är så fel att hon, av alla hundar ska bli utsatt. Clemmie är lycklig igen, men hon kommer aldrig bli samma hund som hon var förut.
Detta inlägget blev längre än jag trodde, så Maya får också ett eget.



Mina goa bebishäst ♥

Bilderna är tagna med mobilkamera, därav kvalitén ^^



Måndag, 19/11

Det var otroligt fint väder idag! Det var ganska kallt - men vad gör det när solen skiner?
Slutade tjugo i två och fick skjuts hem av mamma, åt i bilen och var hemma två. Sedan ut i stallet och rida, jag hade egentligen tänkt hoppa lite i paddocken - men jag ville ta vara på vädret och hur ljust det var - så det fick bli en längre tur i skogen. Red den längsta runda jag kan än så länga, lät honom galoppera mycket. Travade också honom mycket på långa tyglar - det märks verkligen hur bra det är för honom. Hade bara roligt, och det märktes att han också tyckte att det var roligt. När jag kom tillbaka släppte jag honom i hagen och fixade klart allt i stallet, sedan tog vi in alla hästarna och jag gick in.
 
Åt lite kvällsmat och kollade sedan lite på TV. Tittade mindre än planerat, för i pausen somnade jag. Haha, det var ett tag sedan jag somnade sådär bara - men det var faktiskt ganska skönt. Blev lite piggare efteråt, och nu sitter jag här och bloggar.
Bild från idag - fick göra halt idag också, haha.
När jag tar den långa rundan har jag på ett ställe full teckning. Haha, full teckning mitt ute i skogen - och ibland ingen teckning i huset? ^^



Söndag, 18/11

Gick upp vid halv åtta och släppte in hästarna. Sedan gick jag in igen, och bara tog det lugnt. Läste lite bloggar, bloggade själv. Ställde in det inlägget till tisdag, så på tisdag eftermiddag kommer ett långt, läsvärt (enligt mig) inlägg. Går i skolan till tre, och har efter det utvecklingsamtal. Sedan hem och fixa allt i stallet och ta in hästarna. Stressig dag = inte mycket bloggning. Kände därför att det passade att fixa ett inlägg tills dess.
 
I alla fall, när jag och mamma ätit tacoresterna från gårdagens tacokväll till lunch, gick jag ut i stallet och fixade klart allt. När jag borstade Rocky såg jag att han fått ett litet "sår" på insidan av benet. Det är antagligen Nitendo som bitit honom, men det var inte ens ett sår - utan han hade dragit av pälsen. Kände på det och Rocky reagerade inte ens. Sedan red jag ut en runda i skogen. Red på en ny väg idag, som Agneta tipsade mig om. Den hade sjukt bra galoppsträckor, så den kommer jag rida på ofta!
 
När jag var klar och Rocky var utsläppt i hagen gick jag in en stund och kollade på hoppningen, när den var slut gick jag ut i stallet och tog in hästarna. Nu sitter jag i köket och bloggar, haha. Ska strax äta, och sedan har jag antagligen en mysig söndagkväll framför mig.
Vill även passa på att tacka för alla fina kommentarer på inlägget jag skrev. Det är roligt när man väl öppnar sig och verkligen skriver ut, att få lite uppskattning. Tack så mycket!



Damphäst

Gud, idag var det nära att jag flög av. Har nog aldrig varit så nära, men på något sätt lyckades jag faktiskt hålla mig kvar. Jag galopperade på en jättefin raksträcka och helt plötsligt bara hoppade han till för att det råkade ligga en bäck vid sidan om. Jag åkte fram eftersom han stannade still, och fick ta tag ordentligt för att få stopp på honom. Enligt honom var det ingen fara att jag hängde lite på sidan och tappat stigbyglarna - nejdå, bara att tuta och köra! Jag fick ta tag ordentligt i honom för att få honom att sakta av, och han lyssnade ganska fort. Två-tre gånger till hoppade han till (red lite fram och tillbaka för att han skulle ignorera bäcken) och jag låg riktigt risigt till - men åkte av gjorde jag inte. Haha, känner mig faktiskt lite duktig där. ^^
 
När jag galopperade honom gjorde jag det på en lång raksträcka, och försökte mig på att byta galopp. Han brukar byta lite då och då när jag galopperar, då han fortfarande inte orkar hålla samma galopp allt för länge. Han bytte nog 3-4 gånger när jag faktiskt ville det, och det är jag nöjd med för tillfället. Ska dock träna på att reglera galoppen ute, då han helst bara kör full gas. Jag jobbade honom lite grand också, fokuserade på att han skulle lyssna på mig. Han blir gärna lite "hej-jag-är-en-lycklig-men-busig-ponny-ute-i-skogen-och-jag-kan-göra precis-vad-jag-vill" och då blir han lite jobbig. Han går i sin egna lilla bubbla och ignorerar mig fullständigt. Idag var jag dock bestämd, och kopplade på min envishet till fullo. Han är dock ganska känslig för hjälperna ute i skogen (när man väl får hans uppmärksamhet) så jag gav små hjälper. Han lyssnade emellanåt bra, och när han gjorde det blev han sjukt, jäkla fin. Han är helt annorlunda ute - han går aldrig lika fint på banan, och bär upp sig på samma sätt...
 
Lite bilder jag tog idag, älskar dem på Nitendo, haha. De är dock tagna med mobilkamera, så kvalitén är inte mycket att ha. Söta är dem i alla fall! ^^
Älskar den sista bilden. Min vackra prins 



Falska människor?

Väldigt många skriver på sina bloggar om just falska personer, eller falska "vänner". Jag själv har ganska mycket erfarenhet av det, det märks speciellt nu.
 
Jag slutar på ridskolan till våren, jag ska bara rida terminen ut. Jag har ridit på ridskola nästan hela mitt liv, och är van vid hur det är. Man är som sagt många med samma intresse/intressen och man umgås på ett eller annat sätt. Man träffar fina personer, vänner man umgås med - men också personer man inte fungerar tillsammans med. Alla är olika, har olika åsikter och alla kan inte fungera tillsammans. När jag var liten var det nästan aldrig problem - man kanske tyckte mindre om en tjej för att hon gillade och ville rida samma ponny. Nu märks det tydligt vilka typer av tjejer det finns i stallet, och alla börjar liksom hitta sig själva.
 
När Rocky kom blev det såklart snack om honom (och mig). Jag mötte direkt annorlunda bemötande - både positivt och negativt. Det var egentligen inte helt oväntat, jag hade försökt förbereda mig. Ändå blev jag chockad över hur vissa människor reagerade, eller började bete sig. Jag kan dock inte göra så mycket åt det, jag har slutat bry mig. När jag slutar kommer jag noga aldrig träffa de här personerna igen, och då behöver jag inte lägga ner energi och tid åt att försöka reda ut det - vilket ibland leder till bråk. Nej, tack, säger jag. Då får de här personerna störa sig hur mycket de vill på mig och vad jag gör - för så länge det inte berör mig, bryr jag mig inte. Jag har nog hela mitt liv blivit lite annorlunda behandlad av tjejer jag umgåtts med på något sätt. Jag tar det oftast ganska bra, men det är klart jag kanske dragits ner lite av det. Jag vet inte vad det är, som gör att vissa människor inte gillar mig - eller, inte människor - tjejer. Jag har ingen aning, jag säger vad jag tycker och tänker - det kanske är det?
 
Jag brukar vara ganska framåt, när jag gick i sexan (tillsammans med en klass jag gått med nästan sex år) kände jag mig trygg. Jag trivdes i skolan, hade fina vänner - men det var vissa personer jag inte klickade med. De flesta i klassen, eller från "mitt gamla liv", eller vad man ska säga - saknar jag. Mycket. 
Träffade en massa sjukt fina personer. Goa människor som jag verkligen trivdes med. Vissa speciella, vissa lite mindre - men alla betyder något, liksom. Hade jag kunnat hade jag nog ärligt talat träffat dem varje vecka ett par dagar. Tyvärr kan jag inte det, men jag försöker verkligen hinna. Jag trivs jättebra här, men det är klart jag saknar dem. De var mitt liv i ungefär 12 år - då är det väl självklart att man saknar dem?
 
Jag ska vara helt ärlig - jag trivs inte så där jättebra i min nya klass. Jag klickar inte på samma sätt med de här personerna. Det är en annan typ av människor, skulle man väl kunna säga. Det är ju dock skillnad - jag har känt de här människorna ett par månader. Självklart ger jag det tid. 
Mina gamla vänner vet ju hur jag brukar vara - framåt och är inte rädd för att säga vad jag tycker. Lite envis, haha. Jag har väl blivit lite sluten, om man kan säga så? Tar inte lika mycket plats, bjuder inte på mig själv på samma sätt. Vill hemskt gärna passa in och verkligen landa, men jag har inte gjort det än. Men jag försöker. varje dag, försöker jag.
Sen är det inte himla lätt när vissa personer redan går och snackar skit. Det är ju just fint - när jag väl börjar känna att jag hittat några fina människor och börjat öppna mig - för jag då reda på att en viss liten person har sagt det och det om mig. Åh, jag blir så irriterad. Jag blir ledsen och besviken. Sårad. Jag försöker verkligen passa in, och ändå får jag ta emot en massa skit. Jag har varit väldigt bra på att ta emot sådant förut, men det är svårare nu. Känner mig mer... sårbar. Tror det är rätt ord.
 
 
Har nog inte öppnat mig såhär i bloggen förut. Behövde skriva av mig lite. Guldstjärna till den som tog sig tid att läsa genom allt!



Galopp ponny?

Ja, det kanske skulle vara något för Lilleman. I alla fall ute i skogen på oändligt långa, fina ridvägar. Jag har faktiskt klagat lite på att han inte är så jättesnabb (jo, snabb är han ju, men inte som jag hade velat) när jag racear med honom i skogen. Ja, idag fick jag verkligen äta upp de orden, haha. Fortsatte på en ridväg, som jag ridit på ett par gånger. Brukar vända vid en kurva, men idag fortsatte jag - och hittade otroligt fina ridvägar med mjukt, fint underlag - perfekt att galoppera på! 

Jag hade redan galopperat lite med honom när jag hittade den vägen, men jag travade, och lät emellanåt honom galoppera i lite lugnare tempo, för att se hur lång vägen var och underlaget. När jag vände släppte jag honom och jäklar vad snabb han är! Han tar stora galoppsprång och bara flyger fram. Jag stog ju upp i fältsits, och jag kunde nästan vara helt stilla. Himla mjuk och fin. Han blev aningen svår att stanna en gång, men då får jag ta lite hårdare i bettet (för att han ska lyssna) och då lyssnar han.
 På vägen tillbaka både skrittade och travade jag honom länge på långa tyglar och lät honom sträcka ut. Det är jättebra för hans rygg och muskler, och det märktes att han tyckte om det.
 
Skulle göra som alla andra, och ta en "skrittar-ute-i-skogen" bild, men det gick inte så bra, haha. Han hade så stor skritt, liksom - så alla bilder blev suddiga. Jag fick stanna honom istället, haha.
Lycklig ponny ute i skogen - det bästa han vet!



Tyvärr...

Jodå, jag och mamma åkte in till stan i eftermiddags. Åt lite innan bion började, och hade det allmänt mysigt. Filmen var väl dock inte något att skryta om (tyvärr). Ville så gärna tycka om den, men ... njae. Alltså, den var ju helt klart bra, men så långt från vad jag förväntade mig... Åh, skulle inte läst boken först!
 

Däremot måste jag verkligen hissa denna grymma låt! Den var med i en av trailerna före filmen, har hört den en gång innan - under en scen i Revenge. Tyckte den var riktigt bra då (det var ju dock inte så mycket man fick höra) men kunde inte höra texten och kunde därför inte hitta den. I alla fall spelades den, och när jag kom hem sökte jag istället på filmens titel och hittade låten! Lyssnar på den nu, gillar verkligen den. Speciell, fin på något sätt. Säkert en sån låt vissa hatar och vissa älskar, men jag gillar den.
Seven Devils - Florence & The Machine



1 månad

Idag är det exakt en månad sedan vi blev ägare till världens finaste ponny!
Det firas med bio och popcorn för min och mammas del, och Rocky får extra gott i krubban. Jag red ut en ganska lång runda med honom idag. Utforskade lite nya ridvägar, hittade några fält att galoppera på. Först var han ganska tramsig, allting var läskigt och han gick och blåste på en massa saker. Det släppte efter hand, och då blev han riktigt glad! Pigg och fin, är han - min kille. 
 
Rocky var även jätteduktig i hanteringen idag! Kunde stå lös ganska länge, och även posera framför kameran lite grand (haha).



Fredag!

Äntligen fredag! Även om veckan har varit ganska tråkig är det alltid skönt med fredagar. Jag är fortfarande inte helt 100, hemma från skolan idag också. Jag och mamma ska egentligen se Breaking Dawn idag, och jag vill verkligen bli frisk tills dess. Ska därför vila upp mig under dagen, mamma likaså - då hon verkar ha fått ta över det jag haft... Usch, fy, blä.
 

Nu sitter jag och myser lite framför datorn, med ett glas O'boy, haha. Kollar runt på lite bloggar, bloggar själv. Ska se om jag skriver något mer ordentligt inlägg idag. Har några fler önskeinlägg, som jag absolut kommer fixa så snart som möjligt.
 
Ha en bra fredag, alla bloggläsare!



Rockys utveckling, del 3

Jag red Rocky nästan varje dag, och vi började skapa ett litet band till varandra. Jag lärde mig lite hur han fungerade och hur han reagerade i olika situationer, och Rocky lärde känna mig och hur jag var. Det märktes att han lärde sig att slappna av tillsammans med mig, och jag blev trygg med honom. Jag lärde mig lita på honom mer och mer. 
Jag hittade knapparna även i ridningen. Kunde komma åt honom på ett helt annat sätt. Kunde både korta upp och länga honom utan problem. Vi hade otroligt roligt tillsammans, nu när vi blivit kompisar. Han bufflade inte och var inte lika jobbig med huvudet. Dock stötte vi på problem, lite olika saker. Det var ju inte oväntat, det gör nog alla - speciellt nu när han testar mig. Han började bli svår att tränsa - när jag tränsade drog han upp huvudet och backade, eller så drog han bara bort huvudet. Jag fick lära mig hur jag kunde överlista honom och vara ett steg före - så jag hade en godis bakom bettet (som han såg). Då fungerade det, för det mesta på första försöket, men ibland var han lurig och lyckades få fatt i godisen ändå.
Sedan testade han mig såklart i ridningen. Han kunde kicka lite hit och dit när han tyckte det blev jobbigt att verkligen jobba. Ibland försökte han ta bettet och låtsas jobba. Han blev lite frustrerad när han kom på att det inte fungerade, men han kan ha lite olika påhitt varje dag.
Vissa dagar är han dock snäll som en ängel - allt fungerar och han lyssnar jättebra. Han är lite rolig, och har - som jag - sina dagar. Vissa dagar är stenarna ute i skogen otroligt läskiga och vill äta upp honom, och vissa dagar bryr han sig inte ett skvatt om dem. Ibland är brevlådor, soptunnor eller fönster hemskt läskiga och han kan inte gå förbi dem som en normal häst... 
Vatten kan också vara väldigt, väldigt läskigt ibland - och ibland går han förbi eller över (hoppar visserligen över) som ingenting. Men jag har inte gått hem från Rocky en ända gång och varit ledsen, arg eller besviken.
 
Rocky blev en del av familjen väldigt fort. Han landade här fort och charmade oss alla. Han kom också in i flocken ganska fort. Först fick han gå i den lilla hagen bredvid de andra hästarna. Hoppan brunstade på honom och blev helt tokig, men de lärde ändå känna varandra lite grand genom att gå så. När vi väl släppte ihop dem gick det oväntat bra. Vi hade lagt ut deras morgonhö i lite olika högar och när vi släppte Rocky sniffade han och Hoppan på varandra - det blev ett litet pip, men sedan gick dem tillbaka till sin frukost. Under dagen de gick tillsammans hade vi koll på dem och tittade till dem. Hoppan (och Nitendo, som bara hängde på) gick och snusade på Rocky nästan hela tiden, så ibland blev han irriterad och jagade bort henne. Efter hand som de fick gå tillsammans och Hoppan skutade brunsta, blev de kompisar. Rocky och Nitendo är väldigt intresserade av varandra, men Hoppan gick emellan hela tiden. Antagligen kommer det med tiden! 
De har börjat hälsa lite mer på varandra nu, och de är båda lika fyllda med energi så de brukar springa runt och busa.
 
 
Rocky är verkligen rätt ponny för mig. Det vet jag redan, och har vetat hela tiden. Imorgon firar vi en månad tillsammans, och utvecklingen vi gjort på bara en månad är otrolig. Vi har lärt känna varandra ganska bra på så kort tid, och jag ser verkligen fram emot vad som händer i framtiden. Vi kommer säkert uppleva motgångar, men det har alla. Framförallt vet jag att vi kommer ha otroligt roligt tillsammans!
Jag har inte riktigt något mer att säga nu, tror jag. Jag kommer verkligen ta vara på tiden med Rocky och ta vad som kommer helt enkelt. Inte planera för mycket, utan bara låta saker bli som det blir - och göra det bästa av det. Jag hoppas verkligen att jag och Rocky har en lång, lång framtid tillsammans - och jag kommer njuta utav varje dag!



Torsdag, 15/11

Idag har jag också varit sjuk. Har haft ont i huvudet och halvont mesta delen av dagen, och antagligen även lite feber. Släppte ut hästarna i morse och gick sedan in igen för att äta frukost. Vid ett tog jag en tablett och gick ut i stallet. Först mockade jag och gjorde klart allt, och sedan tog jag in Rocky.
Hans gamla ägare var ju här igår och red, hon jobbade mycket med galoppen ute så han blev lite svettig. När han fick komma ut i hagen igen (utan täcke) rullade han sig. Det var inte oväntat - men hur smutsig han faktiskt blev, det var lite oväntat... haha.
 
Jag vet inte hur länge jag borstade honom. Han hade rullat sig idag också, så halsen var som vanligast värst. Smutsen brukar fastna i mankammen (precis där manen börjar) och det är inte det lättaste att få bort det. I alla fall - när jag var ungefär lika smutsig som han varit när han kom in, var jag hyfsat nöjd. Han var ren och fin, och jag orkade inte så mycket mer då jag var helt slut i armarna.
Jag red en liten runda ute idag, mamma och Clemmie följde med, så det blev nästan bara skritt. Lite travade vi, och då tyckte ju Rocky att vi skulle galoppera lite grand också, haha.
 
Sedan släppte jag honom i hagen igen (med täcke) och gick in. Usch, vad trött jag är nu - men det känns bra att ha ridit idag. Har haft uppehåll fyra dagar, och saknat det mer än förväntat. När jag inte hade Rocky red jag bara en gång i veckan, förstår inte hur jag klarade det?
 

Nu ska jag skriva den tredje och sista delen i "Rockys utveckling". Håll koll, den kommer nog upp vid sju/halv åtta.
Mitt älskade hjärta...



Rockys utveckling, del 2

På torsdagen var ju Rocky nyskodd, och jag & mamma hade bestämt att vi skulle gå en runda med honom. Inte så långt, men en liten promenad för att visa honom runt lite grand. När jag kom hem från skolan tog jag in honom och fixade honom. Det var faktiskt tur att mamma var med när jag tränsade honom (ville ha träns istället för grimma eftersom det var första gången) för han var riktigt jobbig. Hans huvud var ungefär överallt där det inte skulle vara och han kunde inte stå still mer än två sekunder. Det blev i alla fall bättre när vi kom ut, då var han duktig. Han var lite tittig, men det var ju inte oväntat. Ny miljö och en massa saker att titta på. Vi gick i alla fall en liten runda, och sedan vände vi och stannade vid äppleträdet (som står ungefär vid vårt hus). Jag spände upp nosremmen så han kunde få smaska lite på några av äpplena som trillat ner. Det var ganska uppskattat, hehe.
Han fick gå med remmarna på tränset uppknäppta på vägen hem, han var jätteduktig. Hoppade till en gång (för samma sak som på vägen dit) men annars var det inga problem.
(haha, japp - där fick ni se min übersnygga stalloutfit också...)
 
Dagen efter kom dagen jag längtat efter ända sedan han kom - jag skulle för första gången rida honom hemma! Han var var lite lugnare i hanteringen då, och kunde till och med slappna av när jag borstade honom. Eftersom vi misstänkte att han hade en hel del energi longerade vi honom lite åt båda varven i alla gångarterna innan jag satt upp. Och mycket riktigt - energi hade han! En hel del bocksprång och minns jag inte fel kom där nog ett litet pip nån gång, haha.
När jag satt upp var mina läder som sagt för långa, men det fick gå ändå. Först hade vi honom i longerlinan, och sedan red jag själv. Han var jättefin - lyssnade bra på mina hjälper, även om jag var lite otydlig med benen. Jag galopperade dock inte honom då han var svettig, och han hade varit duktig ändå.
 
Dagen efter följde Sara med mig hem från ridskolan och hjälpte mig med Rocky. Han var jättesnäll - antagligen var han lite trött från gårdagen, dock. I alla fall skötte han sig bra när vi gjorde vid honom. Agneta hade hjälpt mig göra fler hål till stigläderna, så de passade mig. Jag red honom i paddocken och la då in galopparbete också. Först kände jag på honom länge i både skritt och trav, och när han kändes fin för mina hjälper la jag in galopp. Han gjorde rena, fina fattningar - till skillnad från provridningen. Det var lättare att hålla om honom och verkligen komma åt honom med bra längd på läderna - det gör större skillnad än vad man tror (haha)! 
Jag provade väldigt mycket den dagen, kollade vad han kunde och hur han reagerade på olika saker. Jag provade skänkelvikningar som gick prima, satt ner i traven och kortade upp honom - vilket också gick bra. Jag galopperade honom ganska mycket på volterna för att han verkligen skulle trampa under sig. Jag kommer ihåg än idag hur nöjd jag var med honom den dagen - svävade på moln!
(Ja, nosgrimman sitter fel. Vet hur den ska sitta - slarvfel, bara.)
 
 
Sara sov hos mig till på söndagen och vi red Rocky då också. Jag gjorde samma sak som på lördagen, fast provade att fatta galopp från skritten. Hans förra ägare sa att han höll på att lära sig det, och han var faktiskt duktig. Såklart blev det ett par travsteg, men det spelar ingen större roll - det får vi helt enkelt jobba på. Han hade nog lite träningsvärk, så jag fick väcka upp honom med lite galopp. Det hade jag inte heller gjort förut - släppt iväg honom, liksom. Han var duktig, men lite innan jag hade tänkt sakta av busade han till lite och försökte bocka. Jag han dock reagera precis i rätt tid och få upp huvudet på honom...
När jag hade ridit genom honom satt Sara upp lite grand. Hon red honom lite i alla gångarterna och han var jätteduktig. Gjorde allt hon bad om - duktig bebishäst. Sedan satt jag upp igen, och vi red ut en liten sväng. Samma runda som jag och mamma hade gått med honom - och han var jätteduktig. Först mötte vi en fyrhjuling som han tyckte var lite läskig. Föraren var dock jättetrevlig och stängde av motorn så vi kunde rida förbi. Sedan mötte vi ett par bilar och han brydde sig inte ens.

(hehe, bus...)
 
 
Den kommande veckan red jag honom både i paddocken och ute. Mamma följde med, och vi tog en liten runda. Han var riktigt busig - pep och hade sig... Skogen är helt klart det bästa han vet, och jag red ut korta rundor själv, varje gång jag red honom. 
 
På fredagen (vet inte om det var samma vecka, eller en vecka senare) skulle jag och Agneta rida ut en lång runda i skogen. Rocky var jätteglad, och även om vi bara hade tänkt skritta blev det lite travsteg. Han skötte sig för övrigt super hela rundan. Vi red genom ganska svår terräng så han fick lyfta på tassarna ordentligt, hehe. Vi gjorde samma sak dagen efter, och han var lika duktig då.
Sedan var det lov, och jag jobbade mycket med Rocky. Inte bara med ridningen, utan också hanteringen. Han fick t.ex. inte komma ur grimman på morgonen förrän han slutade kruxa och ha sig med huvudet. Det gav mer eller mindre resultat, men det fick jag skippa när vi släppte ihop honom med de andra hästarna i den stora hagen. Då blev han faktiskt mycket trevligare i hanteringen - han gjorde av med mer energi när han kunde gå i stora hagen med kompisar och då slutade han hålla på. Jag hoppade honom för första gången - det gick jättebra även om jag var väldigt, väldigt nära första hoppet. han var ganska stark och jag hade fel bett på honom (hade det tredelade, och det tycker han inte rikigt om - hade haft det i skogen och tänkte proa det). Han blev stark  dragig, och sedan blev han osäker när vi skulle hoppa - för att hindret såg läskigt ut. Vi hade inte fått sockerbitarna än så jag hade bara lagt upp bommen på staketet. Det tyckte han såg läskigt ut och tvekade, men han hoppade ändå och då kom jag lite efter. Han blev ju jätteglad eftersom han älskar att hoppa - och jag hann inte med, så det blev några rejäla bocksprång. Mirakulöst nog höll jag mig kvar, och andra gånger gick det bättre.
 
Under lovveckan kom Hanna och fotade oss. Rocky och jag hade blivit bra kompisar, och det blev jättefina bilder. Agneta drog med oss båda ut i skogen (stackars Hanna fick gå, hehe) och jag satt för första gången barbacka, och Rocky var ... pigg. Som tur är, är han världens snällaste och busade inte mer än vanligt just den gången.
Här är några av de bilderna Hanna tog på oss (vissa har jag tagit, men jag vet inte vilka):
 
Blev ganska mycket bilder i detta inlägget, men det är väl aldrig fel? ^^



Håll koll!

Har precis skrivit andra delen av "Rockys utveckling". Blev inte fullt nöjd med det, då bilderna inte är i så bra kvalité (förutom de som är tagna med Hannas kamera), och det ser lite rörigt ut. Hoppas det fungerar ändå.
 

Idag gick jag ut i stallet på morgonen och släppte ut hästarna. Blev dock helt slut efter det, så jag gick in igen och vilade. Vid nio gick jag ut igen, för då kom Rockys förra ägare. Vi bestämde igår att hon skulle rida honom lite grand, då jag är sjuk och inte orkar. Hon tog en runda ut i skogen vilket jag tror att Rocky tyckte var jätteroligt. Kändes dock lite konstigt att se honom md någon annan, hehe. ^^
När hon red fixade jag i stallet. Tog en tablett, så jag orkade. Usch, jag är riktigt trött på att vara sjuk. Jag orkar inget, men när jag inte gör något blir jag rastlös... Aja, får hoppas på att bli bättre så snart som möjligt. Känner mig lite bättre nu, men det kan ju vara tack vare tabletten.



Rockys utveckling, del 1

 Den 12 oktober hade jag bokat in en provridning direkt efter skolan. Ponnyn (anledningen till att jag skriver "ponnyn" är för att vi inte visste vad han hette) vi skulle prova hade varken jag eller mamma sett, så vi hade ingen aning om vad vi gav oss in på. Agneta visste dock vem det var, hon hade sett honom på en Pay & Jump och tyckt att han var jättefin, och hennes dotter kände ägaren och visste vem ponnyn var. Egentligen skulle vi provat ponnyn ett par veckor tidigare, men han skulle den veckan gå 5-års championat, och sedan få vila en vecka efteråt. Egentligen var ponnyn inte ens till salu, ägaren ville inte sälja honom, men hade inte tid. Jag hade lagt ut en annons på hästnet och skrivit lite om mig själv och vad jag sökte, som ägaren hade hittat. Hon hade tyckt att det lät intressantoch hade mejlat mig. Hon skrev i mejlet att hon hade en 5-årig New Forest valack, en maxad d-ponny som var jättesnäll. Jag svarade och sedan hördes vi på telefon. Vi bokade först en provridning som vi fick ställa in då jag blev sjuk (om jag inte minns helt fel..?), och sedan skulle han ju som sagt gå championat.
Veckan efter hördes vi av, ägaren berättade hur det hade gått och vi bestämde helt enkelt att vi skulle komma på fredagen, direkt efter att jag slutat skolan.
 
När dagen kom och mamma hämtade mig från skolan hade jag ärligt talat inte några höga förväntningar. Vi hade provat ganska många ponnyer, och jag var egentligen väldigt trött på att prova ponnyer -  på att bli besviken över att det inte var rätt för oss, liksom. 
När vi kom fram skulle jag sätta på mig det sista (typ chapsen eller något) så mamma gick in i stallet i förväg. Ägaren hade tagit in honom och tagit av täcket, och när jag kom in möttes jag av en mörk ponny med rufsig man och lera nästan ända upp till knäna - vid namn Rocky. Jag hälsade på honom och blev direkt förälskad - tror faktiskt att det var tack vare hans ögon - snälla, klocka och vackra - precis som Rocky själv. Han var ganska rädd om sitt huvud, drog upp det och tittade lite misstänksamt på oss. Ägaren och jag hjälptes åt att borsta honom, och medan vi gjorde det berättade hon allt hon visste om honom. Sedan sadlade och tränsade vi, och sdean satt jag upp. Ägaren var mycket längre än mig, så stigläderna var alldeles för långa - men det fick gå ändå, haha. På gården fanns inte någon paddock, utan man fick rida en ganska bra bit (tror det tog cirka 15-20 minuter) för att komma fram. Då red vi förbi några villor, en golfklubb och till sist ett typ lager med en massa truckar och plast (som blåste). Rocky hoppade till ett par gånger men var annars jätteduktig.
 
När vi kom fram till paddocken och jag tog tyglarna och började känna lite på honom var han först aningen motvillig, men han blev mjukare i traven. Först testade han mig lite, genom att dra ner huvudet och dra iväg. Jag märkte det ganska fort, och han gav efter ganska snart. Galoppen dock, blev lite svårare. Han kändes stor att rida (då jag bara ridit Connie och Vilgot nästan ett år) och mina läder var för långa - så därför blev det lite svårt att hålla om. I alla fall, jag fattade galopp och då testade han mig igen. Han slängtravade innan han på något konstigt vis föll in i rätt galopp. 
När provridningen var över och vi stod i stallet igen hade vi bestämt oss - alla fyra tror jag. Rocky (som nästan aldrig hade haft främmande ryttare på ryggen) slappnade av och både jag och mamma kunde utan problem klappa honom i huvudet. När vi pratade om hur mycket vi tyckte om honom ställde han verkligen upp sig, för att visa hur fin han var, haha. Vi kom överens på plats - på söndagen skulle han komma hem till oss.
 
 

När dagen var kommen gjorde jag hans box redo, och sedan åkte vi och hämtade honom. Ägaren hade erbjudit sig att köra honom i sitt släp, för då fick hon se hur han skulle bo. Jag och mamma körde ändå dit, och hjälpte till att lägga in lite saker vi skulle få till - och för att se när han lastades. När ägaren skulle gå och hämta honom från hagen stack en av de andra hästarna. Ägaren stod och höll i Rocky när det slet sig förbi, men Rocky stod snällt stilla och tittade lite förvirrat på den andra hästen. Jag fick tag på den och vi släppte in den i hagen igen. Vi lastade honom i hans vanliga täcke och grimma (fast ägaren hade en kedja på honom när hon lastade) så vi bara kunde släppa honom. När vi kom fram släppte vi som sagt honom direkt i den lilla hagen, och han - som gått i hagar fulla med lera, som han knappt hade kunnat röra sig i - blev överlycklig! Han kollade runt lite och sedan dök han ner i gräset. Öronen pekade rakt framåt och det nästan strålade om honom. 
En bild mamma tog när vi hämtade honom.
 
När vi började hantera Rocky (tog in och ut honom, bytte täcke osv.) stötte vi på lite problem. Till 93 % var han snäll och trevlig, men ibland kunde han få för sig att buffla. För det mesta när han var uttråkad eller tyckte att något gick för sakta - typ när man tog av grimman. De första dagarna fick han gå med grimma i hagen, för att vi inte kände honom riktigt än. När vi då skulle ta av eller på den i boxen vid in och utsläpp höll han på jättemycket med huvudet. Ibland drog han uppdet och ibland drog han bort huvudet när man var ungefär halvvägs. 
Efter hand lät vi honom gå utan grimma i hagen också, och det blev mycket svårare att ta av och på grimman i hagen. Nu bufflar han nästan aldrig, vi tror att det berodde på att han hade en himla massa energi, för han bufflar aldrig när han är trött. Nu går han i större hage, jag rider honom och han känner oss - så det är sällan han är bökig med huvudet. Det är tur, för det kan vara ganska irriterade, faktiskt.
 
På tisdagen hade ägaren bestämt veterinärbeskrivning och sedan skulle papprena skrivas på. Hon kom på morgonen och jag fick vara ledig - jag kunde ju inte missa det!
Vi tog in honom, borstade honom och sedan lastade vi honom. Han var jättesnäll, men när vi kom fram fick vi vänta ett tag och gick därför lite med honom. Han hade nog blivit både uttråkad och orolig över att behöva stå i transporten, så därför tog vi ut honom istället. Han blev såklart ända uttråkad efter ett tag, men han var i alla fall inte stressad. Veterinär besiktiningen gick i alla fall jättebra, trots att han var otroligt uttråkad var han snäll. När ägaren skulle springa med honom blev han dock lite busig, hehe.
När vi kom hem släppte vi honom direkt i hagen, och då blev han överlycklig. Han var otroligt bufflig när jag släppte honom, och  när jag väl släppte honom rusade han runt i hagen och bockade - äntligen var han fri! (hehe...) Det var roligt att se honom så glad, och roligt att han trivdes så bra hos oss - vilket vi märkte ännu tydligare då. Vi hade inte haft honom så länge, men hade ändå sett hur glad han var hos oss. Han hade öronen framåt och var pigg och glad. Ända sedan dag 1 låg han ner och sov, åt bra och drack bra - och som sagt älskade han sin hage. I alla fall - den 16 oktober blev Rocky min ponny!

Uttråkad men söt ponny på veterinärbesiktning...

 
Dagen därpå kom hovslagaren på eftermiddagen. Rockys hovar var inte i så väldigt bra skick då hagarna på det förra stället varit katastrof - så det var bra att vi fick hovarna fixade så snabbt. Ägaren hade berättat för oss att han tyckte att det var extremt långtråkigt att bli skodd, och att de brukade sko bakhovarna först. Hovslagaren som kom hade skott Rocky en gång innan, så hon kände honom. När hon skodde honom stod jag och höll honom i vanligt grimskaft. Kelade lite med honom, och emellanåt fick han en liten bit äpple. Det gick jättebra, eftersom han liksom glömde bort hur tråkigt det var. Till nästa skoning ska jag köpa en typ saltsten med smak (Tastie Refill) så jag inte behöver stå och mata honom.
De här bilderna tog jag efteråt, när jag släppt honom i hagen igen. Det är riktigt dålig kvalité, men som ni vet har min kamera ganska mycket att säga till om...



Tisdag, 13/11

Jag är sjuk idag också, dock har jag inte så hög feber som igår, men det går lite till och från.
Fick lite önskemål om inlägg igår, bland annat var det någon som ville se lite ridbilder (från när jag rider Rocky). Har redan visat de flesta jag har, så istället fick det bli ett inlägg om Rockys utveckling under tiden han varit här. Det blev längre än jag trodde, så jag delade upp det. Har bara skrivit del 1, som kommer upp ikväll. Imorgon kommer del 2 upp, och om det blir en tredje del kommer den upp på torsdag.
De andra inläggen ni läsare ville ha kommer antagligen upp på fredag och/eller lördag. Håll utkik!
 
För övrigt ska jag bara ... typ, sova idag. Jag mådde hyfsat imorse, så jag kunde fixa det mesta i stallet. Tror jag kan hjälpa till att ta in ikväll om jag inte har feber. Saknar Lilleman, även om jag hälsar på honom när han går i hagen. Jag vill så gärna rida honom, jag får så dåligt samvete över att han får gå i hagen hela dagarna. Han är ju inte olycklig, precis - men ändå. Jag hoppas verkligen att jag är frisk nog till att i alla fall skritta ut en liten runda med honom imorgon. Antagligen har han mycket energi, haha.
(bild från Instagram)



Vad vill ni läsa om?

Jag är som sagt sjuk, och har därför en hel del tid över. Mesta delen av tiden sover jag, dock - men ska ta mig lite tid till bloggen och fixa lite roliga inlägg. Inspiration till inlägg är väl lite sådär, därför behöver jag er hjälp. Släng in en kommentar om det är något speciellt ni vill att jag ska skriva om på bloggen, så fixar jag det!
Goa bamsebjörn.



Sjuk

Vaknade upp igår med halsont. Gick ändå till stallet, släppte ut hästarna och fixade klart allt. När jag var klar gick jag in igen, försökte somna om men det gick inte. Kollade på PLL istället, hehe. ^^
Egentligen skulle jag ha ridit Rocky, men jag var helt enkelt för trött av febern, som kom under förmiddagen. 
Låg i sängen hela förmiddagen, men sedan gick jag ner och la mig i soffan istället. Kollade på hoppningen, och gick sedan ut i stallet och tog in hästarna. Sedan tillbaka till soffan för att kolla på EMA, på MTV.
 
Så rolig var min dag igår, och jag orkade helt enkelt inte blogga. Dagen kommer väl egentligen se ut så idag också, fast Agneta var snäll och släppte ut Rocky imorse. Blir jag bättre framåt dagen ska jag fixa det jag orkar i stallet, annars hjälper Agneta mig. 
 
Hoppas ni får en bättre måndag än mig!



Lördag, 10/11

Gick upp lite över sju, och gav mig sedan ut i stallet och släptte ut hästarna vid halv åtta. Dem fick gå i samma hage idag, det gick jättebra - Hoppan verkar ha gett sig nu, hehe. Fixade sedan allting i stallet, så det var klart för dagen. Sedan gick jag in och åt lite frukost, sedan bar det av mot ridskolan. Kom lite innan tio. 
Ryktade Connie och myste med henne. Var nästan själv i stallet, otroligt mysigt att få vara själv med Connie - bara hon och jag, liksom. Hon var riktigt go idag, kelade och pussades. 
Skulle rida sedan, vid tolv. Dressyrpass, träna mycket på ställning och böjning. Jag red inte alls bra, fick inte riktigt känslan. Connie var dock duktig som vanligt - kämpade på bra. Blev bättre mot slutet, släppte lite då.
 
Åt på vägen hem (skräpmat, fy på mig där...) och sedan direkt ut och rida Rocky. Blev som planerat en mysrunda i skogen. Hade bara roligt med honom, han var pigg och glad. Aningen fjantig - mycket som var läskigt när man var bebis idag, tyckte han, haha.
När jag kom tillbaka tog vi in hästarna och sedan gick jag in och åt kvällsmat. Resten av kvällen ska jag helt enkelt bara slappa, behöver nog det haha.
Bilden är inte från idag, solen har lyst med sin frånvaro...



Connie

Åh, vad hon betyder mycket för mig. Hade nästan glömt bort det, men jag älskar henne så mycket att det gör ont. Den absolut finaste själen på denna jord. Gårverkligen inte att beskriva med ord. Hon betyder allt
Ryktade henne länge, länge idag, njöt av att få vara tillsammans med henne. Njöt av varje sekund, och har jag inte helt fel gjorde hon också det. Stod och halvsov, slappnade av och var helt underbart go. Ville gosa och pussas, söta prinsessan. Dressyrpass, jag red som en kratta men hon kämpade på bra ändå - som alltid. Försöker alltid sitt bästa, älskade prinsessan.
 
 
Åh, vad jag älskar henne.



Vill tillägna ett litet inlägg åt Matilda, som igårkväll förlorade Spirit of Dito - sin tävlingskompis & bästa vän.
Tänker på henne och hennes familj. ♥



The typical Rocky

Haha, de här stämmer in så bra på Rocky!





Lydnad

Ja, det fick bli lydnadsträning för Lilleman idag. Han var jättetrevlig i all hantering idag, men hade lite åsikter när jag red. Jag hade tänkt mig ett dressyrpass, med lite skutt över hindret som belöning - men jag fick lägga om träningen helt. När jag värmde upp honom växlade jag mycket mellan alla tre gångarterna. Mycket galoppfattningar, mycket halter och mycket tempoväxlingar för att verkligen få igång honom. Han ignorerade mig för det mesta, så jag la en massa, massa volter och olika sorters vägar för att verkligen få hans uppmärksamhet. Nej, tack matte. Han hade minsann väldigt mycket att säga till om idag, så jag red honom istället på volten hela tiden. Det blev väldigt mycket "Hallå, jag sitter faktiskt här, så nu får du ta och lyssna" - halter...
Böjde åt höger, rätade upp, böjde åt vänster, rätade upp osv. Det tog tid, men tack vare min envishet gav han efter till slut och blev riktigt fin. Han mjuknade och trampade bra under sig.
 
Som belöning fick han ta några skutt, vilket han som vanligt tyckte var jättekul.
Jobbade mycket med att göra en volt innan hindret, hoppa och sedan lägga en volt direkt efter hindret. Han vill gärna springa iväg efter hindret, så jag kommer jobba mycket med att fånga upp honom direkt efter språnget.
Imorgon ska vi ut i skogen och bara ha det roligt, behövs sånna dagar också. På söndag blir det dressyrpass i paddocken (som det ser ut nu) och sedan ska han få gå i skogen hela nästa vecka. Han älskar att vara ute, och det bygger upp honom bra, så vi kände att det nog skulle vara bra för honom.
Haha, denna bilden beskriver nog attityden idag. Lille, kaxige bebishäst...



Fredag

Äntligen är det fredag!
Skoldagen idag var helt okej, faktiskt. Engelskaprovet gick bra, och bussen körde mig ända hem, haha. ^^
Red Rocky när jag kom hem. Dressyr/markarbete/lydnad blev det, mer om passet i ett separat inlägg.
Imorgon får jag äntligen rida Connie igen. Har saknat min vackra prinsessa något sjukt. Fina gumman.
 
Nu ska jag fortsätta ha det mysigt, och verkligen njuta av fredagskvällen. Håll utkik, för snart kommer lite mer intressanta inlägg, haha.
Bild från ridlägret fotad av Malin Hjälte.



Dagen

Idag var jag ledig från skolan, jag och mamma skulle på något möte i Helsingborg klockan nio. Vi skulle inte vara hemma förrän på eftermiddagen, och då skulle jag bara hinna typ en halvtimmes lektion - och sedan behöva sitta på bussen mer än en timme. Alltså fick jag vara ledig hela dagen - whoop whoop!

På morgonen gick jag upp vanlig tid och hjälpte till med att släppa ut hästarna. Sedan mockade jag och fixade allt i stallet, så det var klart för dagen.
När jag och mamma kom hem från Helsingborg gjorde vi äpplepaj, då en hundkompis skulle komma vid två, med sina två hundar. 
När hon kom gick vi en runda med hundarna (Maya fick dock stanna hemma, haha) och sedan gick vi in och fikade. Vi satt och pratade jättelänge, men vid fem tog vi in hästarna.
 
Resten av kvällen ska jag och mamma bra mysa och ha det bra. Klockan nio är det Revenge, och till det ska vi ha choklad-banan kakan vi fick av Elisabeth (hon som kom). Jag får jobba hårt när jag rider imorgon, eftersom jag ätit både godis, äpplepaj och sedan chokladkaka idag, haha. ^^



Unghäst eller inte?

Ibland får jag höra lite saker som "Varför köpte du en så ung häst?" och "Är inte den hästen lite för ung för dig?" och "Det kanske inte är så smart att köpa en unghäst som första häst..." 
 
Jag har ridit och hållt på med hästar hela mitt liv. Mest ridskolehästar, dock - men jag har nog alltid varit den som fastnade för de lite svårare hästarna. Timon var ju väldigt reserverad och kunde sparkas eller bitas om han inte tyckte om en. Många var rädda för honom, och det kände han ju - såklart. Jag vet inte vad, men någon med honom gjorde mig som dragen till honom. Jag kommer ihår hur mycket jag kämpade med honom, han kunde dra iväg, gå på mig och bara helt ignorera mig och göra vad han själv ville. Det tog otroligt mycket jobb & tid för att verkligen få det här bandet som vi slutligen fick. Jag var inte så stor, heller - så han kunde hur lätt som helst dra iväg både när jag satt på ryggen och från marken. Jag vet inte hur många gånger han drog iväg med mig. Han testade ju verkligen mig innan han liksom "släppte in" mig. Men aldrig att han sparkades eller försökte bitas. Jag jobbade otroligt mycket med kontakten, och till slut slutade han testa mig. Han var alltid lite busig, men han hade respekt. Jag kunde göra saker med honom som ingen annan kunde, och han blev otroligt snäll och go.
 
När Connie kom var hon också väldigt reserverad. Hon släppte inte in någon, men något med henne bara drogs jag till. Vi klickade, första gången jag såg henne "klickade" det verkligen mellan oss. Det tog visserligen tid för oss att verkligen skapa ett band, men jag gjorde allt. Vi gjorde framsteg på ganska kort tid, men sedan helt plötsligt kunde vi stöta på ett problem som vi sedan fick lägga all tid på - spolspiltan t.ex. Det var väldigt läskig och hon var spänd och orolig till en början. Men jag kämpade - och till slut lärde hon sig att slappna av. Det största problemet var ju dock hennes huvud - som hon var och fortfarande är, rädd om. Först fick jag inte heller komma nära hennes huvud utan att hon drog upp det så högt hon kunde och blev osäker, men jag gav inte upp. Dock "jobbade" jag inte så mycket på det (som med spolspiltan) utan jag lät henne avgöra själv när hon kände att hon litade på mig. Det tog faktiskt inte så lång tid,som jag hade trott. Connie är himla go, och en helt otrolig ponny när man lär känna henne. Jag är så tacksam över att jag fick möjlighet att lära känna henne, och även när min tid på ridskolan är slut kommer jag ta alla möjligheter att få träffa henne. Min prinsessa.
 

Nu har jag väntat närmre tretton år på min egna ponny. När vi började leta häst tittade vi på ganska många. Vi letade främst efter en yngre ponny som jag kunde utvecklas tillsammans med, och redan när vi började leta var det många som tyckte att jag skulle ha en äldre ponny - för att det var min första egna häst. Då undrar jag - varför? Varför ska jag ha en äldre häst bara för att det är den första? Jag har minst lika mycket erfarenhet av yngre hästar som många andra, som har häst.
Vi provade några ponnyer i olika åldrar, men det stämde inte till 100 %. Många av säljarna undrade om jag hade mycket erfarenhet av unghästar, då jag såg ut att vara van. Jag var väldigt ärlig med min hästerfarenhet, och jag tror faktiskt att säljarna eller Agneta (som hjälpte mig att leta, och har hålt på med hästar - speciellt unghästar - hela sitt liv) hade sagt till om de inte tyckte att jag skulle ha en ungponny.
Vi fastnade för en treåring, som vi var nära på att köpa. Hon var precis inriden, men tyvärr fick vi reda på lite saker om henne som gjorde att vi ångrade oss. Jag känner nu att det var en himla tur, för jag hade inte haft lika roligt med en treåring som jag har med Rocky. Man måste alltid vara beredd på att något kan hända, och man måste alltid tänka på vad man gör. Vi hade nog antagligen inte valt henne ändå, just för att hon var så ung.
 
Rocky är verkligen rätt för mig. Han är i precis lagom ålder, och han är så fin och trygg i sig själv. Vi ponnyer äldre än honom, som inte var hälften så mogna. Rocky är ritkigt bra grundutbildad, och han kan mycet för sin unga ålder. Han är otroligt snäll, även om det krävs en hel del jobb med honom. Men det var ju precis därför vi valde att köpa en yngre ponny - för att jag ska ha något att utvecklas och att jobba med. 
Rocky och jag har en lång resa framför oss och vi kommer ha otroligt roligt tillsammans. Självklart kommer det också bli en del motgångar - men så är det med alla hästar. 
 
Rocky är min ponny, mitt ansvar  - och inte någon annans.



Onsdag, 7/11

Det blev en ganska bra dag idag, faktiskt. Skoldagen gick ganska fort, och jag fick skjuts hem av mamma. Fikade i bilen påväg hem, sedan bytte jag om och gav mig ut i stallet för att rida Rocky. Egentligen brukar jag vilja vara klar med allt i stallet innan jag rider, men det hade blivit för sent att rida när jag skulle varit klar. I alla fall, när jag ridit Rocky släppte jag ut honom i hagen igen och fixade sedan i stallet. När det var färdigt kom Agneta och vi hjälptes åt och tog in hästarna.
 
När jag kom in fixade jag mig ett par mackor och varm choklad, mys! Sedan parkerade jag mig med datorn och slängde ihop ett inlägg om ridpasset, och nu sitter jag och skriver ännu ett inlägg - det sista för dagen. Har som sagt satt upp som mål att försöka skriva minst tre inlägg om dagen. Inte det lättaste med så mycket att göra, men jag gör så gott jag kan. 
 
Ha en fortsatt bra onsdag!
Foto: Hanna Rosenqvist



Piggelin

Japp, idag var det verkligen det mest passande ordet/namnet till Rocky. Jag red ut direkt när jag kom hem från skolan (tusen tack mamma för skjutsen, ännu en gång!). Rocky var pigg och glad hela rundan. Det var första gången jag verkligen red ut en längre runda med både skritt, trav och galopp. För att komma till själva ridvägen kan man välja två vägar (vad jag vet än så läng). Den ena är då vägen som kanske inte är så rolig, och den andra är genom en annan skog. jag hade ställt in mig på att rida genom skogen, och jag vet att man måste rida förbi/över en stor vattenpöl. Det sträcker sig över hela stigen, så man kan inte rida förbi den - alltså kan man plaska genom den, eller hoppa. Jag har ridit över det två gången (med sällskap) och båda gångerna har han hoppat som en galning, haha. Idag hade jag ingen med mig, så självklart var han lite osäker - vilket inte var oväntat. Han började stressa upp sig, men efter lite disskutioner bestämde han sig för att den kanske inte var ute efter att döda honom, ändå. I alla fall kom han över, och blev jätteglad efteråt. Han är för gullig, hehe.
 

När jag kom till själva ridvägen började jag trava och till slut galoppera. Jag lät honom trava på i eget tempo och bara slappna av. Han var jätteduktig, mjukt och fint reglerbar för hjälperna. Sedan släppte jag honom och lät honom sträcka ut i galopp. Han blir alltid lika glad, och idag tyckte han det var så kul att han glömde bort hur läskiga vissa stenar kunde vara. 
På tillbakavägen fick det bli lite jobb för herr Lilleman, och han tog tag i bettet riktigt bra stundvis. Det är en bra början nu ska vi bara ha kul ute i skogen, men efter hand kommer jag börja jobba honom i skogen också.
 
Han varjättesnäll och go idag, i all hantering. Kunde stå lös, gapade när jag tränsade utan disskutioner (han brukar vara lite envis, haha) och stod stilla när jag spände sadelgjorden och satt upp. Jag provade förresten nya sadel och både jag och Rocky trivdes bra med den. Den låg bra och stadigt för oss båda.
När jag kom tillbaka var han svettig, så jag släppte ut honom utan täcke medan jag fixade stallet. 
Han är så sjukt söt, min bebisponny!



I skolan

Onsdag idag, jobbig skoldag. I eftermiddag har vi dubbeltimme matte vilket alltid är himla jobbigt. Har självklart glömt både hörlurar och skåpsnyckeln, men fick trycka in det som behövdes i Linneas skåp idag.
Efter skolan får jag stressa hem, rida Rocky och sedan fixa i stallet. Ska (trots det tar emot) rida innan jag fixar i stallet, för annars kommer jag inte ut förrän det är beckmörkt. 
 
Ska försöka hinna uppdatera senare idag!




Tisdag

Klockan är snart sju, jag har precis kommit in från stallet och kan äntligen sätta mig ner och andas ut. Idag har det verkligen varit full rulle hela dagen - först skola till tre, sedan in och byta gjorden till en storlek större, sedan slänga i mig lite fika och sedan ut i stallet. Tack så mycket för skjutsen, mamma!

Rocky vilade idag. Han hade mycket energi i hagen då han galopperade runt och bockade som en galning. Han går i den stora hagen med bara Fjällma eftersom Hoppan fortfarande fjantar sig, och vi vill vara hemma om dem går tillsammans. I alla fall gör han nästan vad som helst för att få igång henne, och han lyckas ganska bra, haha...
 
Imorgon väntar ännu en dag med en massa att göra, skola och sedan bussen hem (som tar typ en timme ^^) för att fixa stallet och sedan rida. Jag får klura ut om jag ska rida innan jag fixar i stallet eller efter. Det blir mörkt fort och jag vill helst inte rida i skogen när det är mörkt. Dock blir det mycket jobbigare att mocka efter att ha ridit. Aja, får se hur jag gör. Bloggen kommer dock få läggas åt sidan lite, då jag helt enkelt inte har tid. Dock kommer jag uppdatera så mycket jag kan ändå.



Veckoplanering, v.45

Ny vecka, nya mål - nya möjligheter.
Ungefär så här ser min & Rockys vecka ut:
 
 
Måndag - Barbackapass, mycket travarbete.
 
Tisdag - Rocky vilar. Jag går lång dag i skolan. Sedan hem och fixa stallet - sedan plugga.
 
Onsdag - Tur ut i skogen, eller eventuellt prova nya sadeln i paddocken. Beror på dagsformen-
 
Torsdag - Rocky vilar, jag fixar stallet efter skolan och sedan ska det pluggas inför engelskaprov.
 
Fredag - Rida ut Rocky, eller eventuellt paddocken. Beror på onsdagen, men lutar mest mot uteritt.
 
Lördag - Connie ska ridas, lektion på ridskolan. Sedan hem och rida Rocky i paddocken.
 
Söndag - Mysdag, uteritt med Rocky.



Pigg ponny med träningsvärk

Idag var det som sagt tänkt att vi skulle prova sadeln. Jag och mamma köpte en sadelgjord som vi provade - men den var för liten. Såklart, haha.
Klockan var ganska mycket och jag orkade inte byta plats på stigbyglarna, så det fick bli ett barbackapass istället. Idag var första gången jag red i paddocken med lamporna tända - när det var riktigt mörkt. Rocky var lite tittig, men verkade annars inte bry sig.
Rocky hade väldigt mycket energi idag, han hade antagligen lite träningsvärk och försökte på något vis springa bort från den. Hur tänkte du där lilla bebisponny?

Först var han vädligt springig och ville inte ta stöd i bettet. När han gjorde det pressade han ut ytterbogen, försökte springa iväg eller rullade ihop sig. Efter lite kickar gav han dock efter och lugnade sig lite. Fick ner alla fyra hovarna på jorden och lugnade sig. Då började jag trava på volten, och där stannade jag ungefär hela passet. Jag fokuserade mest på att han skulle lossna och bli mjuk i sidorna. Det tog ett tag, men till slut mjuknade han och tog bra stöd i bettet. Han trampade under sig och sköt på bra. Jag nöjde mig med det, då han varit duktig trots sin träningsvärk, haha. Jag avslutade med att låta honom ta ett par skutt över krysset, som belöning - och det var minst sagt uppskattat. Han var dock duktig, han drog inte iväg efter hindret utan kom tillbaka till formen ganska fort efter.
 
Fina Lilleman...



Måndag

Måndag igen, kort skoldag men känns lite sådär att lovet är slut.
Har långa, kalla november framför mig... Något positivt är ju att jag och mamma har biljetter till Breaking Dawn Part 2, haha.
 
Idag hämtar mamma mig, vi ska försöka hitta en sadelgjord så vi kan prova Passier sadeln på Rocky. Rider lite i paddocken, antagligen lite lydnadsövningar. Han måste lära sig lyssna även med bommar och hinder på banan. Hittar vi ingen bra gjord, tar jag vanliga sadeln och rider ut en runda i skogen. Han får vila imorgon.
 
Uppdaterar mer senare idag!
 



Mys

Söndagkväll... Jag avslutar lovet med film mys i sängen med lite hackade äpplebitar, haha. Mys!



Sadelprovning & lydnad

Vi provade som sagt två stycken sadlar idag. En Stüben och en Passier.
Passier sadeln, var en riktigt snygg sadel, som låg bra på Rocky. Bra typ, lätt och smidig. Stüben sadeln var allround mot dressyr, och eftersom jag redan har en jättebra dressyrsadel var den inte riktigt intressant. Den provade vi inte på Rocky. När vi köpte Rocky fick vi dressyrsadeln + en dressyrgjord till. Vi fick också en magplatta, som han hade haft på tävling. Han hade dock inte hoppat med sin ägare (och den sadeln), utan någon annan som tränat & tävlat honom. Hon hade haft sig egna sadel på honom.
Magplattan passade inte med den sadeln, och såklart kunde vi inte ha dressyrgjorden. Vi provade en av Agnetas men den var såklart för stor, haha. Imorgon kör vi antagligen förbi Lantmännen och fixar en sadelgjord, och provar Passier sadeln då.
 
Istället tog jag vanliga sadeln och Agneta hjälpte mig ta fram lite bommar. Vi byggde också upp ett litet kryss med sockerbitar. Jag värmde upp honom och tog sedan några skutt åt båda hållen. Han var otroligt ofokusead och dragig. Jag slutade helt enkelt hoppa då och la sedan om träningen helt. Jag fokuserade enbart på formen och på att få in alla benen under honom. Han fattade vinken, och jobbade till slut på riktigt fint. Han blev riktigt trevlig! Till slut la jag in några skutt i både trav och galopp (hindret låg ungefär en meter från själva voltspåret) och fokuserade på att han skulle behålla formen ganska direkt efter hoppen. Det gick bra, han blev fin och mjuk i båda sidorna. När jag var nöjd med honom skrittade jag av honom ganska länge, då han blvit svettig.
 
Imorgon ska i ut en runda i skogen, och på tisdag får han vila. Han vilade igår, så han mår bara bra av en liten tur imorgon.



Söndag

Söndag... dagen innan måndag... usch.

Jag gick och la mig ganska tidigt igår, så när jag vaknade idag var jag ganska pigg. Jag gick ut i stallet lite över sju, släppte ut hästarna & fixade i stallet. När jag kom in gjorde jag pannkakor, så jag och mamma fick lyxfrukost, haha.
I eftermiddag ska vi ut och prova ett par sadlar mamma tog med hem igår. Ska titta på hur de ligger på Rocky, och jag ska rida lite i dem för att känna på dem, och för att se hur de ligger efter ett ridpass. Sadeln han har nu tycker både han och jag om, men det är en dressyrsadel, tyvärr. En allround sadel är ju vad vi letar efter, men antagligen behåller vi dressyrsadeln också.



Fina hästar

Var ute och fotade innan idag. Ljuset var inte det bästa, och kameran var inte på sitt bästa humör - men några fina bilder blev det! Varierad kvalité på bilderna, dock...
 
Blev också väldigt glad när Rocky kom för att hälsa. Han har gått från att gå i leriga hagar med lite tjuriga hästar, till att gå i enorma hagar med roliga kompisar - men ändå kommer han fram till mig och hälsar. Fina ponny.








 










Lycklig ponny

Nu är Rocky äntligen ihopsläppt med de andra hästarna. Det gick jättebra när vi släppte dem, och det gör det fortfarande. Jag ser dem från fönstret, och alla står och betar. Rocky är hur glad som helst, han får lite dampryck och galopperar runt och bockar lite ibland, hehe. Glad ponny!
 

Han ska få vila idag, och bara få njuta av livet och komma in i flocken. Egentligen var planen att skritta honom, men det behöver han egentligen inte - det ger lika mycket att få gå i hagen.
Vädret är inte det bästa, och jag har inte några bilder - men jag ska ut och fota antingen senare idag eller imorgon.



Vilgot

Vilgot är en 17-årig ponny som står på ridskolan. Han är jättesnäll, och han var min absoluta favorit för några år sedan. När jag såg Vilgot för första gången var det verkligen kärlek vid första ögonkastet. En så vacker ponny hade jag nog aldrig sett innan, och han var så himla trevlig! 
 
Jag tjatade & tjatade på min ridlärare att jag skulle få rida honom - och till slut fick jag det. Jag älskade honom från första stund och red honom sedan varje lektion och på varje uthyrning eller kurs ridskolan hade. Vilken utveckling jag gjorde tillsammans med honom! Jag kommer ihåg att jag kunde sitta i skolan och drömma mig bort. Bara sitta och tänka på honom, och sitta & skriva "Vilgot" eller "Ville" och såklart en massa hjärtan, på bordet, haha.
När Ville kom till ridskolan var han pigg och positiv till allt. Han älskade att hoppa och var mångas favoriter inom både dressyr och hoppning. Dock blev det så att fel ryttare hamnade på honom.
 
Personer som var för stora, eller för hårda gjorde Vilgot extremt osäker inom hoppningen. De dunsade ner i ryggen på honom eller drog honom i munnen - och det gjorde att han helt enkelt inte ville hoppa mer. Det är väldigt synd, då han har fin hoppteknik, och viktigast av allt - inställningen. Innerst inne älskar Vilgot att hoppa, och det har han alltid gjort. Han behöver helt enkelt bara rätt ryttare.
Vilgot slutade hoppa ungefär när jag slutade rida honom. Det gick några månader (jag red Timon) men sedan hamnade jag på Vilgot igen - och det var en helt annan ponny. Jag brukade vara inne hos honom och hälsa, ibland ryktade jag honom, men jag red inte honom. Jag blev chockad över skillnaden. Vilgot hade fortfarande den härliga inställningen, men jag kunde verkligen känna den där spärren som stoppade honom och gjorde honom osäker. Jag red honom som vanligt, och hade som alltid jätteroligt tillsammans med honom. Till slut glömde jag bort hans tvekan och då gjorde han också det.
 
Tyvärr är Vilgot ganska liten. Han är inte så "låg" (alltså i manken) men han är väldigt liten och fin i typen. Jag känner själv att han är lite liten för mig, och det påverkar min ridning. Jag rider fortfarande Vilgot lite då och då, och jag älskar honom fortfarande. Det har jag alltid gjort och kommer alltid göra - han har verkligen en speciell plats i hjärtat. Det är svårt att förklara, men vissa fastnar på ett sätt som inte går att förklara med ord.
 
Lilla hjärtat. ♥
Är han inte otroligt fin, denna ponnyn?



Hästarnas rättigheter?

Läste för ett tag sedan ett inlägg Linn hade skrivit (dressyrmupparna.se) om hästarnas rättigheter. Har gått och funderat på det, och tänker man efter är det många människor som behandlar hästar riktigt, riktigt fel. Egentligen är hästarna vilda, men vi har tämjt dem och börjat rida på dem - inte för deras skull, utan för vår skull. Hästarna är otroligt snälla som låter oss behandla dem som vi gör - vi rider på dem, leder dem, väljer hur dem ska bo & vad de ska äta - väljer princip allt i deras liv.
 
Vi borde vara väldigt tacksamma för detta, och ge dem det bästa vi kan. Linn skrev bland annat att tävlingshästar (alltså de hästar som tävlar på elitnivå) i vissa fall inte ens får gå i hagar eller stå i boxen fritt. "Riskerna är för stora" - hit och dit. Att man kanske sätter på benskydd om hästen ska släppas i ny hage eller/och med nya hästar, eller att man sätter på skydd för att den gärna busar eller är lite klumpig - det förstår jag.
 
Men tar man det stora beslutet att köpa en häst får man helt enkelt leva med att det kanske kommer den dagen då hästen skadar sig eller blir sjuk. Det är en risk man tar, och det är levande djur - men egen vilja, personlighet och tankar.
Att man är rädd om hästen kan jag absolut förstå - men jag tycker man ska låta hästen leva så fritt det bara går. 
 



Damp?

Haha, ja - idag hade min ponny lite smått damp. ^^
Vi red ute i skogen (Agneta cyklade med) och jag travade och galopperade idag. Jag har travat några steg i skogen, men inte låtit honom sträcka ut ordentligt. Rocky hade i alla fall ordentligt med energi, och ganska många busryck blev det, haha.
 
Ikväll ska jag och mamma ha fredagsmys, ska kolla på Revenge idag, för det gjorde vi inte igår. Imorgon får Rocky vila, då han antagligen har gott om träningverk. Antingen går jag en runda med honom, eller skrittar jag ut en runda barbacka.



Söt, pigg & busig

Idag åkte jag och Hanna (vi hämtade henne) till ridskolan vid ett, så vi var där halv två. Jag hade ingen aning om vem jag skulle rida, men när Malin ropade upp vilka hästar som skulle ridas bankade hjärtat lite hårdare när hon nämde en viss busponnys namn.
 
Jag red Roy (för er som inte vet) väldigt, väldigt mycket för ett tag sedan. Tävlade också, och vi växte och hade grymt kul tillsammans. Han är tyvärr ganska liten, och efter ett tag kände jag själv att han var för liten - det påverkade min ridning. Jag hade börjat lära känna Connie när jag verkligen kände att han var för liten. 
I alla fall fick jag rida honom, och eftersom det var tävlingar kände han själv att han var väldigt snygg, haha. En liten Grand Prix ponny? ^^ Han spände upp sig och stilade, och när vi red vad det som att sitta på en tickande bomb - som skulle explodera vilken sekund som helst. Han trippade och pep, och var allmänt gullig & glad.
 
Han var riktigt mysig, jag tycker verkligen om honom. Lilla, söta Roysan.



RSS 2.0