Gud, idag var det nära att jag flög av. Har nog aldrig varit så nära, men på något sätt lyckades jag faktiskt hålla mig kvar. Jag galopperade på en jättefin raksträcka och helt plötsligt bara hoppade han till för att det råkade ligga en bäck vid sidan om. Jag åkte fram eftersom han stannade still, och fick ta tag ordentligt för att få stopp på honom. Enligt honom var det ingen fara att jag hängde lite på sidan och tappat stigbyglarna - nejdå, bara att tuta och köra! Jag fick ta tag ordentligt i honom för att få honom att sakta av, och han lyssnade ganska fort. Två-tre gånger till hoppade han till (red lite fram och tillbaka för att han skulle ignorera bäcken) och jag låg riktigt risigt till - men åkte av gjorde jag inte. Haha, känner mig faktiskt lite duktig där. ^^

 

När jag galopperade honom gjorde jag det på en lång raksträcka, och försökte mig på att byta galopp. Han brukar byta lite då och då när jag galopperar, då han fortfarande inte orkar hålla samma galopp allt för länge. Han bytte nog 3-4 gånger när jag faktiskt ville det, och det är jag nöjd med för tillfället. Ska dock träna på att reglera galoppen ute, då han helst bara kör full gas. Jag jobbade honom lite grand också, fokuserade på att han skulle lyssna på mig. Han blir gärna lite "hej-jag-är-en-lycklig-men-busig-ponny-ute-i-skogen-och-jag-kan-göra precis-vad-jag-vill" och då blir han lite jobbig. Han går i sin egna lilla bubbla och ignorerar mig fullständigt. Idag var jag dock bestämd, och kopplade på min envishet till fullo. Han är dock ganska känslig för hjälperna ute i skogen (när man väl får hans uppmärksamhet) så jag gav små hjälper. Han lyssnade emellanåt bra, och när han gjorde det blev han sjukt, jäkla fin. Han är helt annorlunda ute - han går aldrig lika fint på banan, och bär upp sig på samma sätt...