Vilgot

Vilgot är en 17-årig ponny som står på ridskolan. Han är jättesnäll, och han var min absoluta favorit för några år sedan. När jag såg Vilgot för första gången var det verkligen kärlek vid första ögonkastet. En så vacker ponny hade jag nog aldrig sett innan, och han var så himla trevlig! 
 
Jag tjatade & tjatade på min ridlärare att jag skulle få rida honom - och till slut fick jag det. Jag älskade honom från första stund och red honom sedan varje lektion och på varje uthyrning eller kurs ridskolan hade. Vilken utveckling jag gjorde tillsammans med honom! Jag kommer ihåg att jag kunde sitta i skolan och drömma mig bort. Bara sitta och tänka på honom, och sitta & skriva "Vilgot" eller "Ville" och såklart en massa hjärtan, på bordet, haha.
När Ville kom till ridskolan var han pigg och positiv till allt. Han älskade att hoppa och var mångas favoriter inom både dressyr och hoppning. Dock blev det så att fel ryttare hamnade på honom.
 
Personer som var för stora, eller för hårda gjorde Vilgot extremt osäker inom hoppningen. De dunsade ner i ryggen på honom eller drog honom i munnen - och det gjorde att han helt enkelt inte ville hoppa mer. Det är väldigt synd, då han har fin hoppteknik, och viktigast av allt - inställningen. Innerst inne älskar Vilgot att hoppa, och det har han alltid gjort. Han behöver helt enkelt bara rätt ryttare.
Vilgot slutade hoppa ungefär när jag slutade rida honom. Det gick några månader (jag red Timon) men sedan hamnade jag på Vilgot igen - och det var en helt annan ponny. Jag brukade vara inne hos honom och hälsa, ibland ryktade jag honom, men jag red inte honom. Jag blev chockad över skillnaden. Vilgot hade fortfarande den härliga inställningen, men jag kunde verkligen känna den där spärren som stoppade honom och gjorde honom osäker. Jag red honom som vanligt, och hade som alltid jätteroligt tillsammans med honom. Till slut glömde jag bort hans tvekan och då gjorde han också det.
 
Tyvärr är Vilgot ganska liten. Han är inte så "låg" (alltså i manken) men han är väldigt liten och fin i typen. Jag känner själv att han är lite liten för mig, och det påverkar min ridning. Jag rider fortfarande Vilgot lite då och då, och jag älskar honom fortfarande. Det har jag alltid gjort och kommer alltid göra - han har verkligen en speciell plats i hjärtat. Det är svårt att förklara, men vissa fastnar på ett sätt som inte går att förklara med ord.
 
Lilla hjärtat. ♥
Är han inte otroligt fin, denna ponnyn?



1 Kommentarer till "Vilgot"
Mummy skriver:

Söt är bara förnamnet ;-)

Datum: 2012-11-02 Tid: 22:27:08

Kommentera inlägget:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:

RSS 2.0