• Jag tycker bättre om brunt läder än svart - på de flesta hästarna. Vissa hästar passar ju inte alls i brunt, men både Connie och Rocky passar helt klart bättre i brunt. När vi köpte Rocky fick vi en svart sadel till och två träns varav ett var brunt och ett var svart. Hans gamla ägare red för det mesta med det bruna och det gjorde jag också. Sedan köpte vi en brun sadel som är jättefin på honom! Vi har köpt en brun sadelgjord som vi snart ska prova och vi ska även köpa in bruna stigläder. Connie har brun (naturbrun) sadel, svart träns och svart martingal. Nej, nej - det gillar jag inte. Jag han inte sett Connie med brunt träns, men jag tror att hon skulle bli jättefin i det! Det är helt klart snyggast att ha samma färg på utrustningen (sadel, martingal, träns osv.) - svart som brunt läder.

Ja, det har jag verkligen haft. I fredags gick jag i skolan, fick skjuts hem och mockade. Sedan körde Ingvar hem mig till dem och jag sov där. Kollade på film och myste - skönt att komma bort lite från vardagen, faktiskt. På lördagen åkte jag till stallet vid elva, hade teori och sedan fick jag äntligen rida min älskade prinsessa igen. Vi hade markarbete, vi skulle galoppera på en volt och hoppa två hinder två gånger (alltså två varv). Det var väl ungefär som halva klockan och vi skulle kunna hålla samma galopp hela tiden. Connie brukar normalt sätt tagga som tusan varje gång hon ser hinder - men hon var sjukt duktig! Så himla mjuk och fin i munnen, lätt att svänga, kunde hålla en bra galopp och jag kunde lägga henne bra nästan varje gång. Hon var ju dock (som alltid) pigg och glad när hon förstod vad som gällde, men hon var även fin på framridningen.

 

När jag hade ridit hämtade Ingvar mig igen och jag åkte hem och åt. Sedan tog jag det bara lugnt, läste och sedan åkte jag till anläggningen igen för att möta upp Linn och Minna. Himla nervös var jag, haha - jag har läst Linns blogg snart ett år och hon är min främsta idol inom bloggning (typ, haha). Minnas blogg har jag också läst ganska länge, hennes häst är grymt snygg och hon har en trevlig blogg. I alla fall träffade jag dem, först var jag nervös så hälften skulle räcka men eftersom Linn var så himla go släppte det. Jag hjälpte till lite med förberedelserna inför välgörenhetsgalan och sedan var vi en liten grupp som visade runt Linn och Minna.

 

När galan började had vi också trevligt, snackade och skrattade nästan hela tiden, haha. När galan var slut hade vi lite efterfest/eftersnack i Spiltan (där Minna och Linn sov), spelade spel och hade det bara allmänt roligt!

Galan var slut vid tio men jag var inte hemma hos Ingvar och mormor förrän cirka halv tolv. Gick och la mig direkt, för jag var ganska trött.

 

Idag red jag Connie och vi hade dressyr. Malin, som jag red för innan, var vikare för Helen och vi hade en evighetsbana där vi skulle lägga in lite olika, lösgörande saker. Connie var lite stel men fick i galopperna. Sista galoppen och traven var hon jättefin!

Nu har jag kommit hem och ska strax ut i stallet, fixa och sedan rida (tror jag).

Vi tar första idag - en bild på favorithästen. I mitt fall får det dock bli två bilder på två hästar, då jag älskar dem båda två otroligt mycket. Eftersom det är 90 inlägg som ska upp (enligt listan) kommer jag lägga upp ett varje dag. Kommer såklart ändå blogga som vanligt.

 

Connie

 

Åh, vad hon betyder mycket för mig. Hade nästan glömt bort det, men jag älskar henne så mycket att det gör ont. Den absolut finaste själen på denna jord. Gårverkligen inte att beskriva med ord. Hon betyder allt. 

Ryktade henne länge, länge idag, njöt av att få vara tillsammans med henne. Njöt av varje sekund, och har jag inte helt fel gjorde hon också det. Stod och halvsov, slappnade av och var helt underbart go. Ville gosa och pussas, söta prinsessan. Dressyrpass, jag red som en kratta men hon kämpade på bra ändå - som alltid. Försöker alltid sitt bästa, älskade prinsessan.

 

 

Äntligen har jag fått lite bilder av Linn (helsingborgsryttaren.devote.se) på mig och Connie. Dem är tagna när vi var på fältet för några veckor sedan. Jag behövde lite nya bilder - och dem här var superfina!

 

Dem är tagna av Anna Rönn.

Satt precis och kollade genom lite bilder på Connie. Jag har ju verkligen lärt känna henne, och hon har blivit gladare (det har jag skrivit i bloggen) - men jag har inte märkt att hon faktiskt ser mycket gladare ut. Hon har fått en glimt i ögat och är nästan alltid pigg & glad när jag är med henne. Jag hoppas att hon trivs på ridskolan, men hon verkar vara glad när jag är där i alla fall.

 

På de här bilderna ser man skillnaden, den första är tagen i slutet på Mars, och den andra är tagen i början av augusti.

Vi hade markarbete idag, och under uppvärmningen var Connie ganska bra framåt, men hon ville inte riktigt ta stöd i bettet. Jag jobbade mycket med skänkelvikningar, volter och tempoväxlingar - och till slut tog hon bettet och trampade under sig ganska bra. Hon var jättefin i galoppen, tog tag i bettet utan att hänga i det, och jobbade på riktigt bra med bakbenen.

 

Själva övningen gick ut på att ha kontroll, och planera in hur många galoppsprång vi skulle ha mellan bommarna. Helen hade lagt fram tre bommar, och vi skulle galoppera över det första och andra, sedan göra en volt - hoppa det andra igen, och sedan det tredje. Connie var riktigt taggad, när vi skulle vänta på vår tur började hon steppa runt och ha sig. Hon försökte ta bettet ett par gånger och lyfte frambenen ett par centimeter, haha. Det var bara i ren glädje (och hon blev ju riktigt taggad, som sagt) så jag kunde ju inte bli arg eller sur på henne. Söta tramsponny...

Själva övingen gick ganska bra, men ett par gånger blev hon övertaggad och sprang ifrån volten. Hon bara rusade genom och hoppade ibland som hindrena låg på 80. Men några gånger gjorde vi en hyfsad volt i alla fall, och hon rusade inte bara genom. Det bev ju balansträning för mig när hon gjorde sånna känguru hopp...

 

Hon var duktig, fast än tramsandet idag. Hon var ännu ett snäpp mjukare i högersidan, så det går framåt.

Vi skulle förresten ändå rida nästa lördag, det är nästa igen som vi inte gör det. Tyvärr rider jag inte Connie då, men Vilgot är riktigt trevlig, han också.

 

Bilderna togs igår, av Ella Martell.

Connie var inte riktigt på fotohumör, men några bra bilder blev det ändå.

Vackra, älskade Connie.

 

Connie är utbildad i FEI dressyr, och har ett mycket trevligt steg. Hon har stora, lätta steg och hennes galopp är underbar - det är som att flyga fram!

Hon bär sig jättefint och är alltid rolig att rida. Jag lär mig alltid något nytt varje gång jag rider henne, och har alltid roligt. Hon är för det mesta väldigt sammarbetsvillig, och vill göra det man ber henne om. Connie tar hjälperna bra, och är lyhörd för både rösten och skänklarna. Ibland får man driva henne lite mer framåt, och ibland får man hålla tillbaka henne. Det är alltid olika, så man får anpassa sig lite efter det. Jag föredrar när hon är lite framåt, för då kan man fånga upp henne bättre.

 

Hon har lättast för vänster sida, höger är jobbigare... Hon var inte lika stel i höger innan sommaren, men nu är hon lite svårare. Hon tycker att det blir jobbigt att jobba i höger varv, och om man inte är med riktigt går hon och tittar åt vänter även om hon är "högerställd". Det är lite klurigt och då får man jobba mycket med skänklarna. Man får passa så att hon inte flyter ut i sidorna eller börjar tramsa. När hon tramsar så drar hon antingen upp huvudet och "stoar" sig, eller så fortsätter hon att gå och titta till vänster och korvar ihop sig, liksom. Då är hon inte helt lätt, och man får jobba ordentligt.

 

Hon har lätt både för att fatta galopp och för att byta galopp. Är man tydlig och hela tiden har kontrollen över henne gör hon jättefina både byten och fakktingar - utan problem. Men hon vill gärna dra upp nacken och släppa bettet, men har man ett mjukt stöd i bettet släpper hon det inte. Det är mer upp till ryttaren, för hon kan om hon vill.

 

Ibland tycker hon att det är lite jobbigt att jobba på volterna. Då måste hon verkligen jobba med bakbenen, och det kan vara lite jobbigt ibland. Man får jobba mycket med ytterhjälperna för att hon inte ska flyta ut eller bara trava runt. Skänkelvikningar får man också jobba ganska mycket med, hon är lite lurig, för ibland går hon bara åt sidar utan att korsa benen. Men när man väl får henne att flytta sig fint åt sidan och korsa benen blir hon riktigt mjuk.

När Connie är lösgjord är hon verkligen en dröm att sitta på, hon är mjuk och avslappnad och tar lätta, mjuka steg. Hon är mjuk i munnen och lyhörd för alla hjälperna. Hennes ökade trav är också helt underbar - hon bra flyter fram och jobbar riktigt bra med bakbenen.

 

I hoppningen är Connie jätterolig att rida! Hon älskar att hoppa och är alltid pigg och glad på hinder. Hon hoppar med riktigt bra teknik - mycket rygg och lyfter noga på benen. Hon blir pigg och ibland lite stark, och det är viktigt att hålla emot henne så hon inte bara rusar på hindrena. Hon har lätt att byta galopp över hindrena om man ställer henne, och hoppar med mjuka, fina språng. Hon är rolig att hoppa bana med för hon blir så glad, och blir pigg och det enda man behöver göra är att styra, egentligen. Hon sköter resten av jobbet med en glad och positiv attityd.

 

Connie har förändrats väldigt mycket i ridningen sedan hon kom. Hon har blivit mjukare (förutom i högersidan) och mer sammarbetsvillig. Innan var hon lite svår i skritten, hon ville inte riktigt ta bettet och gick och korvade ihop sig. Nu tar hon bettet direkt och man behöver bara lirka lite på det för att hon ska böja på nacken och höja ryggen.

 

 

Steget...

 

Vi red i ridhuset och jobbade på att få hästarna mjuka och fina i varvet dem är stela i. Connie är riktigt stel i höger när det väl gäller att ställa henne. Hon kan böja på nacken och höja ryggen, men när man ska ställa henne riktigt till höger tycker hon att det blir jättejobbigt. Antingen fortsätter hon att gå och titta till vänster, eller så kör hon upp huvudet och börjar tramsa. Det var jättebra att vi skulle ha en sådan övning, eftersom det är precis vad vi behöver träna på!

 

Under uppvärmningen i skritt och trav kändes Connie först lite småseg, men ändå mjuk och fin i formen. Efter cirka en kvart vaknade hon dock till och blev riktigt pigg. Det var när vi skulle galoppera på en av långsidorna, ungefär en meter innanför spåret. Då blev hon riktigt pigg och vi fick faktiskt till en del bra galopper, även om hon ville trycka ut i sidorna emellanåt. Höger varv var (såklart) det svårare. Hon ville inte riktigt ställa sig inåt, så det fick vi verkligen jobba på. Efter halva passet jobbade vi på att vända rätt upp och hålla hästarna raka - men att dem ändå skulle titta åt det håll dem skulle åt. Connie tyckte att det var jobbigt att ställa sig åt höger, så jag jobbade nästan bara i höger varv. jag gjorde många volter - och till slut slappnade hon faktiskt av och mjuknade i hela kroppen.

Då jobbade jag henne lite i vänster varv för att hon skulle få avsluta med att jobba i sitt favoritvarv. Då blev hon riktigt fin och lösgjord, men när vi sedan skulle skritta dem i höger varv fick jag i princip börja om. Hon gav efter efter några minuter och sedan fick hon sträcka på sig.

 

Överlag var jag som vanligt nöjd med henne. Vi fortsätter jobba på högersidan, och tar det i Connies takt. Nästa lördag blir sista gången jag rider henne, sedan ska vi tyvärr byta hästar. Det är ett några (förutom jag, då) som vill ha henne, men jag tänker ändå önska henne. Man vet ju faktiskt aldrig och jag vill ju rida henne så mycket som möjligt! Vi ska rida på söndag istället för på lördag nästa vecka. Det är tävling nästa vecka, så då blir det inte någon ridning.

 

Jag har inte några nya bilder och har ännu inte fått bilder från förra veckan, så det blir en favorit i repris.

 

Jag kom lite senare än vanligt, så jag han inte rykta henne, så istället gick jag in till henne och myste med henne. Jag passade också på att trickträna lite med henne. Hon var jätteduktig! Hon försökte verkligen, och ville göra rätt.

 

Det var fint väder så vi red ut på ängen. Vi jobbade med att få hästarna mjuka och låga i formen. Connie blev som vanligt jätteglad när hon fick komma ut - hon blev pigg och gick med öronen spetsade. Söta, lilla ponny!

 

Connie var riktigt fin, men hon ville dock inte riktigt ta bettet i höger varv. Hon brukar vara lite stel i höger, så det får vi jobba på. Galoppen var dock helt underbar - hon var så sjukt fin! Hon hade ett mjukt stöd mot bettet och jag kunde för ovantlighetens skull korta galoppen ganska mycket!

 

Vi jobbade mest i trav, och växlade mellan att sitta ner och att rida lätt. Connie var jättefin i formen och hade mjuka, lätta steg - men hon ville som sagt inte riktigt ta bettet i höger varv. I slutet mjuknade hon något, men vi fortsätter jobba på det!

 

Hon blev lite stark emellanåt, men jag föredrar att rida henne när hon är mer framåt - för då kan jag hålla tillbaka henne. Då bär hon sig på ett helt annat sätt och blir mycket mjukare i kroppen.

När hon blev lite väl stark gjorde jag halter. De första gångerna lyssnade hon inte riktigt och drog emot lite, men sedan gav hon efter och stannade. Jag försökte få henne att mjukna i munnen och sänka nacken när hon stod stilla, för då börjar hon liksom steppa omkring och dra upp huvudet och riktigt "stoa" sig...

 

Bild från idag, dock är hon ur form på bilden, och jag har dålig sits - men den är ganska fin ändå!

Förhoppningsvis kommer det fler bilder, ska lägga upp dem då.

Jag har inte direkt något att blogga om idag. Har varit i skolan, fotats för skolkatalogen (och individuellt, såklart) och sedan kommit hem till nybakad äpplepaj. Lyx!
Annars har jag väl inte gjort något speciellt idag, jag har varit ute och sprungit, myst med hundarna...
Ska nog lägga mig lite tidigare idag så att jag får sooova ut...

Ganska onödigt inlägg - men det är bättre än inget'
Älskar lilla ponnyprinsessan så mycket!

 

 

Idag var jag i stallet vid halv elva. När jag kom insåg jag hur mycket jag verkligen saknat Connie på en vecka. Myste lite extra med henne, och ryktade och pysslade med henne. Hon var duktig och go som vanligt!

 

Ridpasset idag gick ut på att få hästarna låga i formen och mjuka i båda varven. Vi skulle rida på en mindre fyrkant och göra volter utåt på kortsidorna. Connie var småseg och lite stel i början, men när jag galopperat fram henne piggnade hon till lite grand. I galoppen tog hon bettet bra och gav ett bra stöd. Hon galopperade på med stora steg, men jag fick jobba lite med att hålla igång den galoppen.

 

När vi började med övningen tyckte hon att det var väldigt jobbigt att verkligen behöva trampa under sig. Volterna gick dock över förväntan - då var det inte några problem att trampa under sig! Volterna brukar hon tycka är lite jobbigt, men idag jobbade hon på rikigt bra. Jag kunde verkligen samla ihop henne och ställa henne inåt, för att sedan mjukt ställa om. Hon var riktigt duktig och tog bettet utan att hänga fast i det.

  Hon mjuknade i hela kroppen mot slutet och travade på bra med lite längre steg. Vi avslutade passet med en skrittrunda ut runt hagarna. Connie fick gå på långa tyglar och skritta av i ett tempo hon valde själv. Hon tycker att det är roligt att komma ut, så hon gick som vanligt med kvicka steg och öronen spetsade!

 

Jag är överlag nöjd med passet, även om det inte är ett av de bästa vi haft.

 

Bild på en go & glad ponny!

Igår fick jag äntligen rida Connie igen!

Har inte gjort det på hela sommaren...

 

Jag kom till stallet vid tio och ryktade henne noggrant och myste med henne. Hon fick stå i spiltan idag, bra för henne att göra det också, annars har jag alltid henne i spolspiltan. Hon skötte sig jättebra (men Mickey var ju inte där), och var som vanligt hur go som helst. Världens goaste!

Jag har ju varit lite nervös över att få rida henne då det är ett par till i nya gruppen som vill rida henne. Jag var helt inställd på att få rida någon helt annan häst, förhoppningsvis någon jag tyckte om. Vi var  tre stycken som ville ha henne, så vi lottade - och guess what?

 

Hon var lite småseg när vi skrittade fram, men hon brukar komma igång. Vi red ute i paddocken så jag lät henne titta lite när vi skrittade fram. Sedan när vi tog tyglarna och började känna på hästarna var Connie riktigt duktig. Hon tog bettet självmant och jag behövde bara lirka lite för att hon skulle höja ryggen. Jag fick alltså mest fokusera på att få fram henne för skänkeln. När vi skrittade och travade fram var hon också lite seg, men mjuk och fin i munnen. Hon ville verkligen göra vad jag bad henne om, det märkte jag, så det jag fick jobba på var bjudningen. När vi travat fram en stund tyckte Helen att jag skulle låta henne sträcka ut så att hon kom igång - så jag fattade galopp och lät henne galoppera på - och då vaknade hon! Hon brukar vakna när hon får galoppera. Hon längde på steget och böjde på halsen. Duktig ponny!

Hon var jättefin i galoppen också, sänkte nacken och höjde ryggen. Hon blev till och med lite föör pigg emellanåt, haha. Vi avslutade med en liten runda i skogen, hon fick gå på långa tyglar och hon tyckte nog att det var riktigt skönt. Hon gick med öronen spetsade och var jättegldad!

 

Jag är jättenöjd, det var första passet på terminen, och hon skötte sig jättebra. Framstegen vi gjort har hon inte glömt, och hon är riktigt samarbetsvillig.

 

Har tyvärr inte några bilder från passet, men bjuder på en som jag tog innan.

Världens finaste ponny!

 

Jag har ridit på ridskola i hela mitt liv, började när jag var typ tre. Jag har gått på två olika ridskolor - Kvistofta och Helsingborgs. Det har jag tyckt om hela livet, men nu börjar det faktiskt bli lite jobbigt. Att alltid behöva "bråka" om hästen, och sådant blir så himla jobbigt. Att aldrig kunna vara säker på att få rida hästen, eller ens kunna ta hand om den - för att någon annan gör det. Man kan aldrig vara säker, och man måste alltid hålla sig framme. Det är så det är, och jag har väl egentligen inte tänkt så mycket på det förrän nu.

Connie är en himla fin ponny, och det är många som tycker det, och därför måste man alltid hålla sig framme när det gäller något. Jag har haft tur - jag fick rida henne i nästan en hel termin (i min förra grupp, har ju bytt nu pågrund av att tiden inte passade), jag fick ha henne på ridlägret och jag fick rida henne till betet. Jag känner henne bättre än jag någonsin trott att jag skulle, och kommit henne närmre än vad jag någonsin skulle tro om en ridskoleponny. (Timon var lite annorlunda, eftersom han skadade sig, så honom fick jag ha lite mer för mig själv.) Men Connie är ju en ridskoleponny, och det kan jag inte förändra.

 

Jag har alltid velat ha en egen ponny, och desto längre jag går på ridskola, desto mer vill jag ha en egen ponny. Just det - att bara kunna komma till stallet och ta hand om sin ponny, inte behöva stressa för att hinna först till ponnyn, utan att veta att den väntade - att man har ansvaret för ponnyn eller hästen. Att kunna göra fint i stallet, putsa utrustning, köpa grimmor osv. - det gör jag till Connie (och gjorde till Timon) också, men just det att göra det till en egen ponny (eller foderponny), det är speciellt. Kunna rida ponnyn utan att vara orolig för om man får den ponnyn man vill rida, eller inte. Kunna planera sin ridning själv, efter ponnyn, om den har svårt för något eller om man själv har svårt för något och behöver träna på det. Självständighet. Det är något som man inte riktigt får på ridskola. Möjligheten att välja.

 

Men det finns förstås många fördelar med att rida på ridskola också. Jag har träffat många underbara människor genom ridskolan, och hästar också, såklart. Jag skrev inlägget just för att jag gått och tänkt på det nu ett tag. Men jag är också väldigt tacksam för att jag faktiskt har möjligheten att rida på ridskola, det är inte många som får det. Jag vet inte vad jag gjort om jag inte haft möjlighet till att rida, för hästar är mitt liv.

Idag åkte jag till stallet på förmiddagen. Connie var ute i hagen så jag passade på att putsa hennes träns lite grand. Sedan gick Mattias och Åsa och tittade till henne - hon har ett sår från betet på insidan av bakbenet, som hon rivit upp igen. Jag ställde upp henne i spolspiltan och sköljde av det. Det tyckte hon inte riktigt om, gick och steppade och "råkade" trampa på slangen. Haha, knasponny...

Kan ju dock  vara så att hon faktiskt hade ganska ont, men jag hoppas att det blir bättre så snabbt som möjligt.

 

Sedan ryktade jag henne, fixade manen och svansen riktigt noggrant (där är ju dock inte så mycket man kvar, eftersom dem har ryckt den). Stod och myste med henne också såklart, och det verkade hon också uppskatta. Hann dock inte rykta så noggrant som jag hade velat eftersom hästarna skulle ha mat, men hon blev jättefin ändå. Hon var jättego och glad, och stod och gäspade nästan hela tiden...

Hon var dock lite irriterad på flugorna, men det fungerade med pälsglans - så då blev det lite bättre.

 

Söta, fina, goa ponny!

 

 

 

Nu har vi kommit hem!

Det var hur mysigt som helst i Norge - men hemma är ändå alltid bäst...

 

När vi var på väg hem körde vi inom ridskolan och jag hälsade på Connie. Hon verkade lite orolig, och var väldigt irriterad på alla flugor, lille ponnyn. Inte alls så glad som på betet - men hon kommer antagligen till rätta på ridskolan igen.

 

Bjuder på lite bilder från Norge!

Tänkte skriva ett litet åsiktsinlägg. Det är absolut inte riktat mot någon speciell person!

 

Sporrar är bra att ha ibland - om man kan använda dem på ett bra sätt.

Något av det värsta jag vet är folk som sitter och pressar in sina sporrar i hästens sidor. Om du inte kan få fram en häst på naturligt sätt, så varför rida den?

Men sporrar kan vara bra också. Använder man dem som hjälp till skänkeln och bara liksom nuddar vid hästens sidor kan det vara bra. Vissa hästar behöver hjälpen, ridskolehästar som blivit skänkeldöva t.ex. Dem behöver extra stöd, och det är jobbigt att rida hästar som inte tar skänkeln och man får sitta och nästan banka i hästens sidor. Men att pressa in sporrarna är inte ett bra sätt att få fram hästen heller, när man kan använda röst, kropp och man kan ju använda ridspö. Då menar jag inte att man ska smälla till hästen bara för att den ska gå framåt eller öka takten, med de festa hästarna räcker det med att bara ha spöet i handen. Jag rider Connie med spö, men har det bara som ett stöd. Hon kan sega ihop sig ibland och då är det bra att ha det. Jag har dock aldrig behövt använda det, det räcker med att hon ser att jag har det.Jag har funderat på att rida henne med sporrar för att se om hon tar skänkeln bättre då (självklart bara om det är dressyr). Men hon är så olika från dag till dag, så man vet liksom aldrig med henne.

Vissa hästar behöver dock lite mer övertalning - men jag tycker inte att man ska sitta och trycka med sporrarna eller slå hästen med spöt. Men att använda spöet är absolut inte fel, sålänge man gör det på rätt sätt. Vissa hästar kan behöva det, att man lägger till det ibland.

Jag brukar inte rida med sporrar faktiskt, har haft det någon enstaka gång. ag föredrar rundade sporrar, då dem inte är så hårda (som man hör på namnet).

Jag har dock fått använda spöet och riktigt visa att "hallå, det är jag som bestämmer" - på två hästar, Flora & Pajas. Flora började tramsa och vägrade gå framåt, började i stället backa in mot staketet, och hon lyssnade inte på någon av mina hjälper, hon hotade med att resa sig också - så då tog jag till spöet ganska ordentligt och då lyssnade hon faktiskt. Det var ungefär samma sak med Pajas.

Jag tycker absolut inte om att behöva göra så, och inte heller rida med skarpa bett och sådant. Jag föredrar det "mjuka" typen av ridning, om man säger så.

Men jag vet mycket väl att visa hästar kan vara riktigt jobbiga, och jag anklagar absolut ingen, men att sitta och använda hårda metoder i onödan - det stör jag mig på.

 

Mitt första åsiktsinlägg, haha... Kommer nog fler i framtiden, får se om jag hinner, och om jag kommer på något att skriva om!

 

Håller du med Connie..?

Tänkte bjuda på några av mina favoritbilder på Connie (och mig).

De två sista är mina två absoluta favoriter - dem tycker jag bäst om.

 

Detta är någon av de första bilderna jag har av oss tillsammans, och den utstrålar liksom det bandet vi skapat. Den är tagen samma dag som jag red henne för första gången - och det glömmer jag sent. Den är tagen i början av maj, av My Rosberg.

 

Denna är också en av mina favoriter. Hon ser så glad ut, och den är tagen första gången hon är ute på den stora gruspaddocken - som både hon och jag tyckte om. Det ridpasset gick riktigt bra. Bilden är också tagen i maj - av My Rosberg, men lite senare.

 

Detta är också en favorit, haha. Den är antagligen tagen när hon är ganska trött - men hon brukar faktiskt gäspa, speciellt när jag börjar rykta. Hon tycker att det är så himla mysigt... Jag tycker att den är så himla söt!

Den är tagen i början av maj den också, men av mig.

 

Den här bilden tycker jag om för att man verkligen kan se hennes vackra huvud - och hur glad hon är. Den är tagen av mig första gången jag gick ut med henne, och då var hon verkligen glad!

 

Den här bilden är också tagen första gången vi gick ut. Jag gillar den för att man nästan kan se vårt lilla band, liksom... Den är tagen av Ella Martell.

 

Den här bilden är helt klart en av mina favoriter. Den visar verkligen hur mycket jag älskar henne (tycker jag)!

Den är också tagen av Ella Martell.

 

Detta är också en klar favorit - och det har den alltid varit. Tack Linn Sänneskog för denna underbara bild!

 

Denna bilden är (som ni nog förstått) en av de finaste bilderna jag har på oss. Den är så himla fin, tycker jag - och även den visar hur mycket jag älskar henne!

Bilden är tagen på ridlägret av Ellinor Alm.

 

Denna bilden betyder väldigt, väldigt mycket för mig. Den visar hur mycket jag älskar denna ponny - och bara det att jag kan stå och gosa med henne när hon står helt lös och kan göra vad hon vill (springa iväg, sparka, bita) och hon står bara helt stilla med spetsade öron och njuter nästan lika mycket som jag gör. Och ja, det är samma ponny som man knappt fick röra när hon kom!

Den är tagen av mamma.

När höstterminen kör igång kommer jag förhoppningsvis bara rida Connie - precis som innan. Men det är en stor ridskola, och jag vet att det är näst intill omöjligt. Det är ganska jobbigt att inte få ha henne för mig själv, men jag har ju inte precis något val. Men jag kan ju ändå umgås med henne - och det kommer jag att göra, så ofta jag kan!

 

Inför höstterminen hoppas jag verkligen att Connie får vara kvar på ridskolan, så länge som möjligt.

Jag vill utvecklas ännu mer med henne, och förhoppningsvis tävla. Det är mitt främsta mål för terminen - att hopptävla henne. Det behöver inte vara så högt, 70-80 helst - nu till en början.

Jag tycker om höstterminen, jag vet egentligen inte varför, men det är mysigt - sålänge det inte blir för kallt.

Men jag hoppas dock på mer tur än förra hösten, då det var då Timon skadade sig.

 

Till vintern är det också ett ganska långt uppehåll, med vinterlovet på två veckor. Men det brukar vara uthyrningar och sådant - och kanske någon tävling, så jag kommer kunna vara i stallet ganska mycket.

 

 

Blev ett ganska kort inlägg, men det funkar väl det också?

Men sommaren är ändå bäst...