Jag red ju som sagt Vilgot igår.

Jag har ridit Connie väldigt många gånger, så det kändes konstigt att sitta på en annan häst - och speciellt en mycket mindre häst. Först kändes han väldigt liten, men jag vande mig ganska fort. Vilgot är nog raka motsatsen till Connie - han har korta, kvicka steg och är ganska kompakt. Han går gärna med halsen högt och ryggen svankigt, och han går mest nybörjarlektioner nu. Det märktes på honom! Han tyckte att det blev ganska jobbigt att behöva jobba, höja ryggen och sänka nacken. Stundvis blev han dock riktigt fin, lösgjord och mjuk - och han tuggade på bettet som ett tuggummi. Duktig ponny!

 

Vilgot kom 2009, då var han en pigg och glad ponny som älskade att hoppa. Men under åren har gått på ridskolan har han haft väldigt många på ryggen, som dunsat ner i ryggen på honom när han hoppat. Dem flesta har också varit för stora för honom - så han har slutat hoppa. 

Han tycker fortfarande att det är kul, men är försiktig, och är lite höjdrädd. 

 

Vi skulle under lektionen hoppa en bana, jag tror hindrena låg på cirka 70-80. Vi började hoppa fram och Ville var jätteglad! Han hoppade fint över hindrena och tvekade inte en sekund.

När vi skulle hoppa banan klippte vi de första två hindrena riktigt bra, han hoppade bra och tänkte framåt. När vi skulle mot det tredje hindret stod några ponnysar ivägen (haha) så vi fick börja om och hoppa de två första hindrena igen. Det tredje hindret låg på "snett i genom" vägen, så Vilgot hade god tid på sig att avgöra om det var högt. Han beslutade att det var lite väl högt, och tyckte att vi skulle sänka.. haha. Helen sänkte fem eller tio centimeter, och vi kom på det igen. Då hoppade han glatt över, med mycket rygg. Det sista hindet gick också jättebra, och jag var överlag jättenöjd! Han hade tyckt att det var riktigt kul (och jag också) vilket var huvudsaken. Att han hoppat så fint var dock ett stort plus... Det var faktiskt första gången jag verkligen hoppade Vilgot. Jag har skuttat över små hinder på typ 20 cm, men aldrig riktigt hoppat på riktigt, eller hoppat bana med honom.

 

Efter ridningen svampade jag av honom medan han åt, och sedan vände jag honom och ryktade honom. Han fick stå och mumsa hö och var hur nöjd och glad som helst.

Vilgot var min abslouta favorit ett ganska bra tag - och kommer alltid ha en speciell plats. En gång favorit - alltid favorit.

Film finns också - vill ni se den?